Alltid när det är snöstorm så tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte längre bor i mitt barndomshem på slätten. Det var minst sagt ett elände att ta sig till och från skolan då blåsten pinade i ansiktet. En kilometer i hård motvind (och på något vis var det alltid motvind hur man än svängde sig) har satt sina spår i mitt medvetande. Varje gång det blåser är jag så lycklig över att bo mitt i centrum, men ändå på en skogstomt. Samma sak på sommaren på stugan. Den är placerad med ryggen mot norr nedanför en brant stenig backe. När nordanvindan blåser vår och sommar sitter vi och njuter i bikini (nå, det är nog bara kronjuvelen som använder bikini) och ler i smyg när de är påpälsade på andra sidan sundet.
Som ett kuriosa kan nämnas att jag på Penkkis (sista skoldagen i gymnasiet) fick stipendium av Slättens vänner. Lärarna hade totat ihop en sketch och läraren som spelade mig erhöll stipendium för sina sex approbaturer i studentexamen (lägsta vitsordet). Tack och lov gick det lite bättre för mig i verkligheten.
Vi besökte huset på slätten idag och medan de övriga skottade snö passade jag på att fynda bland julprydnaderna. Vi har nämligen lyckats skrota alla våra ljusstakar. Den enda som fungerar har fel stöpsel och kontakterna i köket är jordade. Nu hittade jag både stjärna och ljusstake som lyste plus en lämplig stöpsel som någon kanske kan installera på vår gamla ljusstake.
Nu är det ljus här i vårt hus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar