Resespeciellt

Vad sägs om det här?

Lustig cykelställning i form av en spiralfjäder

Enmansdemonstration - mot vad förblev en gåta

Sokrates fängelsecell i berget

Man trappade brant ner och plötsligt var man inne i en restaurang

På denna väg har även Paulus gått

Så kan ett (flera) träd också se ut

Påskfarväl

Jag gjorde ett alldeles eget påskägg i år. Sinnrikt men enkelt.

En avocadokärna fick torka långsamt på arbetsbordet. En bit wasabitejp limmades över de ställen där jag råkat hugga med kniven för att få ut kärnan. Lite kul!

Västerländska civilisationens viktigaste monument

Ja, det påstår man i min Atenguide (där man skriver Aten så här: Athen. Gör man det i Sverige eller har man blandat ihop eng. Athens?) om Akropolis.

Eftersom vi såg den eftertraktade kullen med ruiner från före Kristus från vår takterrass, var det ett måste att ta sig en tur upp. Det var den varmaste dagen och det blev till och med hett att vandra mellan kolonner och stenblock i forntida vit marmor.

Imponerande! Visst känner man sig ung då nästan allt annat är minst tvåtusen år gammalt! Jag kunde inte låta bli att fundera över hur många mänskoliv som spilldes under byggnationen. Allt är inte heller bara maskiner utan här gällde teknik och fysik.

I samband med Akropolis (= den högt belägna staden) stöter man på namn som Parthenon, Propyléerna, Erechteion, Athena (stadens skyddsgudinna), Dionysosteatern med mera. Det måste ha varit magnifikt under storhetstiden! Nu får man använda sin fantasi för att se det som förstörts på ett eller annat sätt.

Kameran klickade tätt, men ni får inte se alla bilder. Jag måste bespara er lite.

På väg upp

Dionysosteatern - vaggan för vår teater!

Titt på insidan

 Gör det någon skillnad för er om ovanstående är Dionysosteatern eller Herodes Atticusteatern? Jag har googlat och försökt reda ut det, men tycker jag hittar samma bilder på båda namnen. Det är bara cirka 600 år emellan dem i tid ...

Vi var inte ensamma

Erechteion (?)

Parthenon

Faller, faller inte ...

Nere igen

Jag måste erkänna att själva Akropoliskullen kändes väldigt liten då man väl var uppe bland ruinerna. Tittar man på kartan verkar allt så stort. Men det finns förstås en sluttande park runtomkring som dessutom sträcker sig till Filopappuskullen.

När vi var i farten besökte vi en annan kulle också, men mer om det en annan gång ...

De var bättre förr ...

Ja, åtminstone vitvarorna och diverse apparater som behövs i hemmet.

Det hände häromdagen att maken tyckte morgonmjölken på müsliflingorna var lite varm. Varm mjölk är inte gott. Han vred upp termostatet och någon dag senare var varorna nästan frusna. Jag vred ner.

Men i morse var det helt stopp. Mjölken var varm och kylskåpet vägrade starta. Panik!

Jag konstaterade att utetemperaturen var den perfekta för kylvaror så då var det problemet ur världen för stunden.

Man och barn susade iväg till barndomshemmet och kånkade hem det troligen 50 år gamla kylskåpet som snällt startade. Nu är problemet bara det att det inte ryms in på platsen. Det är typ ½ cm för högt! Dessutom är jag inte överlycklig över att leva med det gamla, men det får duga for now.

Mangeln flyttades åt sidan och kylen får stå i hjälpköket. Mer promenader i stället.

Men som jag sa : Det var bättre förr. Om mina föräldrar under hela min livstid haft ett enda kylskåp och vi redan haft två under nästan trettio år, då är nånting fel med maskinerna nuförtiden.

Familjehögtid

För en husmor är påsken lite som julen. Barnen kommer och far och det mest akuta problemet är att hålla reda på hur många man ska koka mat åt. Men det är ett roligt problem för man har sina nära och kära intill sig.

Om man råkar hitta en gammal VHS-kassett från 1990-talet blir det inte sämre. Inspelningen är av dålig kvalitet, men föremålen (förutom en själv) desto bättre.

Glad Påsk på er alla!

Åt mathållet

Eftersom jag nyss återkommit från en stadspromenad inklusive mat på favoritrestaurang passar det bra med lite tankar runt det som intogs i Aten.

Första kvällen åt jag mer kött än jag äter på en hel månad. Vi slog till med Mixed Grill och aldrig har jag sett ett så digert köttfat för enbart två personer. Det var lamm, nöt, gris och broiler och riktigt gott, men alltför mycket...

Grekerna är omtänksamma och när vi gick på café och valde var sitt bakverk skar man upp dem i bitar och det var praktiskt. Samma sak vid frukostbuffén. Grönsakerna var portionerade i små bitar.

Favoritdrycken tycktes var kallt kaffe, Frappe, och det var jättegott tyckte jag som testade.

Detta måste jag åstadkomma själv i sommar!

Allt bra

Var håller hon hus? Är det någon som undrar?

Det är lugnt. Jag har bara haft fullt upp med att äta upp mina oliver från Aten - kalamonoliver.

Om jag ska ta det från början. Påsken 2011 tillbringade jag i Rhodos på Rhodos. Ända sen den resan har jag ångrat mig djupt för att jag inte tog hem kalamataoliver.

Den här gången kom jag ihåg det och i första bästa souvenirshop inhandlade jag vakuumförpackade kalamonoliver. Jag chansade eftersom de såg ut som kalamataoliver.

Nåväl, när man öppnar en förpackning ska de ätas ganska snabbt och nu har njutit av dessa läckerbitar, men blev och fundera över skillnaden mellan kalamata och kalamon.

Nu har jag svaret:

"Namnen är snarlika, men vad skiljer egentligen Kalamata och Kalamon åt?
Kalamata är en region. EU-regler bestämmer att det bara är oliver därifrån som får kallas för Kalamataoliver.
Kalamon är olivsorten, och den växer över hela Grekland."
 (kopierat från kalamataoliver.se)

Kanske man kan dra likheter till champagne.

Oliverna är finito alltså ingen bild!

Blommor och blader

Nu blev ni allt förvånade! Bilder på växtlighet! Men eftersom jag inte har tid att skriva långa haranger kör jag det oundvikliga - slänger in några blommor...

Djupröda vallmon mot keramikkrukor - stiligt!

Vem tycker inte om lila blommor?

Min vintergröna blir aldrig så buskig och blommar inte i mars!

Dessa apelsinblommor spred en underbar doft!

T.o.m  brännässlorna hade vackra blomställningar

Bougainvillae och blåregn, tror jag

En ensam dag i Helsingfors

Riktigt ensam var jag naturligtvis inte i huvudstaden. Matserveringen med asiatisk lunchbuffet var så gott som fullsatt där jag tänkte inta min lunch, men en vänlig servitris fixade ett bord medan jag hämtade maten. Vid samma bord satt en ung asiatisk flicka och studerade en karta. Mycket ofinländskt inledde jag ett samtal på engelska och vi hade en trevlig chat innan hon begav sig på hemfärd till UK där hon jobbar.

Efter några timmar på seniordansförbundets kansli var jag ledig för kvällen och tog spårvagnarna 10 och 8 till Majstranden. Det kändes lite underligt att åka dit utan att träffa fysikersonen. Han var på forskarresa till Darmstadt och skulle återvända en timme innan jag tog tåget norrut.

Bra i alla fall att ha en säng att sova i och jag gjorde det enda rätta då man är mol allena - jag tröståt. Tonfisksallad med färskt bröd och bara en halv liter glass!

Efter inspirationsförmiddag och vårmöte sitter jag vid järnvägsstationen med en cappuccino och hoppas på att eventuellt hinna träffa sonen någon minut - om han hinner från flygfältet.

En god middag på La Grill har också avnjutits med tre goda vänner i seniordansförbundsstyrelsen.

Lycklig!

Jag vill idag påminna mig själv om hur lycklig jag är.

Mitt liv kan funktionellt delas in i tre olika delar för tillfället. Närmast hjärtat kommer familjelivet med allt vad det innebär. Relationerna betyder mest för den känslosamma Fisk jag är. Jag försöker hålla god kontakt till sönerna utanför hemmet och blandar mig helt naturligt i det mesta utan tillfrågan.

Min yrkeskarriär blev inte enligt planerna i barndomen, men jag känner att jag även här ramlat rätt. Det känns nyttigt att få folk att röra på sig till musik. Just nu är jag på väg till Helsingfors igen för att delta i Finlands Seniordansförbunds vårmöte. Det ger också ett mervärde att delta i förbundsverksamhet.

Som sista bit i paletten har jag tills vidare också politiken eller samhällsansvaret vilket mer berättar varför jag engagerat mig i denna mångfacetterade verksamhet. Men man lär sig även där otroligt mycket. Jag har lärt mig acceptera andras åsikter utan att ge upp min egen. Eftersom jag ser på mig själv som en empatisk person har jag lätt för att tänka mig in i andras situationer och förstå deras agenda. Att bli en riktig partipolitiker är dock främmande. Det passar andra bättre och det anser jag vara klokt av mig att inse.

Det känns riktigt bra att tänka över sitt liv och känna lycka och tillfredsställelse. Inte klaga, vara sur och missnöjd, det är inte så livet ska levas. Nej, tacksamhet, ödmjukhet, omtanke och kärlek till nästan - det är livet!

Rätt läge

Jag var verkligt nöjd med mig själv beträffande val av hotell. Ingen stor lyx, men ypperligt läge. Hotel Parthenon låg i utkanten av stadsdelen Makrigianni och gränsade till den gamla stadsdelen Plaka. Atens centrum, Syntagma center, låg på ca 1 kilometers avstånd. Behändigt.

Det var alltså lätt att hitta restauranger, men svårare att välja vilket man skulle besöka. "Hjälpsamma" inkastare fanns naturligtvis.

Trafiken var inte så livlig eftersom gatorna var smala och mest fungerade som gångstråk för turister. Apropå turister, det är alltid bra att besöka en stor stad lite off-season. Det var sällan trångt och om det varit 30 grader varmt hade vi inte orkat traska runt i stan.

Litet rum, men desto större ...

... takterrass med Akropolis i bakgrunden

and by night! Beautiful!

Makri street kantades av apelsinträd

Våryra

Jag har klickat in mina 146 foton prydligt i en mapp på skrivbordet. Hoppas de hålls där tills jag fått in mappen till externminnet Bill.

Ni får förbereda er på att det kommer att bli en lång period av Atenrelaterade ämnen här framöver. Men det är alltid fritt fram att låta bli att läsa. Ni bestämmer! För mig är det ett enkelt sätt att dokumentera resan för framtida behov.

Eftersom det varit en härlig, solig vårdag här idag känner jag att det passar bra att börja med några bilder från Plaka, den gamla stadsdelen i Aten där vi bodde. På lördagkvällen stötte vi plötsligt på detta glada följe som svepte förbi oss.

Jag frågade en butiksägare vad det var fråga om och fick svaret att det var Carnaval. Man firade vårens ankomst genom att klä ut sig och det veckoslut vi var där var huvudfestligheterna. Här och där såg man maskerade människor. På söndagen var det barnens tur och vi stötte på bland annat Musse Pigg och Spider Man.

Home, sweet home

Eller egentligen inte! Ingen har städat, ingen har bytt sängkläder, ingen har handlat och tisdagen har hållit mig helt upptagen med dans, möten, mejl både politiskt och seniordansförbundsmässigt (nytt ord!).

En föredragningslista ska ännu gås igenom och en smoothie vill jag absolut ha!

Inga bilder från resan har hunnit vandra in i datorn, men snaaart ... i morgon ... eller övermorgon ...

Athens by night

Som tidsfördriv och med tillgång till wifi - äntligen! - kan man skriva ett blogginlägg. Gårdagens utfärder redogörs för i ett senare skede. Nu känner jag mig mer redo för nattugglefunderingar.

Det blir långa väntetider då man är en person som vill säkerställa sig om att faktiskt hinna. När vi funderade hur och när vi skulle söka oss till flygfältet för tidig hemfärd via Műnchen och Hfors, blev vi upplysta om att man ska vara två timmar på förhand vid avgångsterminalen. Om resan också medför promenad/taxi och expressbuss blir det lätt att man är ute i väldigt god tid.

Eftersom det utlovades regn kom vi till den slutsatsen att vi tar taxi till Syntagma center fastän gångsträckan endast är 1 km. Väckning klockan 02.00 och inte mycket sömn före det heller. Hotellet gav tillgång till en liten frukost, men vem är hungrig vid den arla morgonstunden?

Taxin anlände 02.30 och det regnade ganska ordentligt. Två bussar fanns uppradade och biljetter hade köpts dagen innan. Ordnung muss sein! Men väl på plats i bussen som avgick 02.35 blev undertecknad orolig. Hur skulle vi veta var vi skulle hoppa av bussen? De övriga passagerarna hade inga kappsäckar och slutstationen var ankomstterminalen. Där satt jag som på nålar och gjorde upp plan A och plan B och plan C. Var vi nog på rätt buss? Flygfältets namn stod inte som ändstation. Jag fantiserade ihop många scenarier. Då tog deckarhjärnan kommando.

Visst fanns det en hel del mänskor i bussen som hade mörkblå kostymliknande kläder och vita skjortor, till och med slips. Flygpersonal? Smart tanke! Då hade jag planen klar. Jag frågar vid första bästa tillfälle. En man tog fram en slips som han hakade på sin skjorta och vips blev han officiell flygtjänsteman. Bra frågeobjekt och när han reste sig för att disembarkera bussen frågade jag på min bästa skolengelska: Is this the terminal for departures? Svaret blev Yes och vi var räddade!

Flygplatsen var nästan tom och vi hade hur mycket tid som helst. Lugnt i säkerhetskontrollen och tur var det för jag blev till och med tvungen att ta bort locket på kameraobjektivet. Hittills har dock ingen velat se mitt nya pass förutom receptionisten på hotellet.

Hoppas ni lyckats trolla bort snön där hemma för I'm on my way ...

Dag 2

Jag får inte hotellets nätanslutning att fungera så det blir publicering av blogginläggen senare när jag är på finländsk mark, men jag tänkte att det kan vara bra att skriva dem så länge de är aktuella i minnet.

Dagens agenda blev sightseeing med Open tour buss. Före det intog vi vår första hotellfrukost. Den var riktigt mångsidig och riklig. En negativ sak är att grekerna tycks ha en större benägenhet för sötma. Juicen är så mycket sötare, likaså alla desserter och bakverk. Men oliverna är salta och jag älskar kalamataoliver!

Den gula turistbussen tog oss runt i stadskärnan. På eftermiddagen tog vi den andra turen som gick till Pireus, hamnstaden. Naturligtvis blev det att traska längs med strandpromenaden och beundra alla stora lyxbåtar. Det regnade lite, men bara då vi väntade på att ta oss tillbaka till Aten spände jag upp paraplyet.

Bilder kommer i ett senare skede. De brukar räcka till övermättnad.

Kulturens vagga

Tidigt i morse tog vi flyget från Vanda och efter mellanlandning och byte var vi framme på eftermiddagen på Atens flygplats. På vägen till centrum med expressbussen försökte jag lära mig de grekiska bokstäverna genom att läsa skyltar. När jag trodde att jag nästan hade det på klart började de använda små bokstäver och då var det kört igen.

Bussen lastade av oss vid Syntagma square och därifrån hade vi ungefär en kilometer till hotellet. En station med metro eller promenad? Nå, det var vackert väder och nitton grader varmt och i sällskap med en van kartläsare (=jag) blev det ett snabbt och enkelt val. Ännu enklare skulle det ha varit om de arma kartritarna hade haft förstånd att placera det grekiska parlamentet med fronten åt samma håll som i verkligheten. Min inbyggda väderstrecksklocka sade att vi skulle gå åt ett håll, men utgående från kartan och byggnaden skulle vi 90 grader åt höger. När jag äntligen fick gatunamnen uttydda struntade jag i parlamentet och fortsatte orienteringen och plötsligt såg jag hotellet inramat av apelsintunga träd.

Det blev inte sämre av att vi hade vårt rum på högsta våningen med en stor takterrass där vi ser toppen av Akropolis. Det enda rummet i hotellet som har den utsikten. Det var nog en god idé att boka rum i den gamla stadsdelen Plaka för här är hur mysigt som helst. Tyvärr utlovas regn i fortsättningen.

I sista minuterna

Är det åldern eller vad? Jag har fått en tendens att skjuta på saker så att det plötsligt blir bråttom. Som tur är, är jag duktig på att prioritera och kommer snabbt på saker som får vänta.

Vi ska bege oss på en veckoslutsresa till Aten. Det utlovas regn, flyktingar som bor i parker eller ligger längs med gatorna i centrum och så vidare. Det gäller att vara flexibel. Jag har ställt in mig på en dokumentärresa i stället för semesterresa. Problem löses då de uppkommer.

Denna eftermiddag har jag en massa lösa trådar som ska bindas ihop och jag har börjat med att packa och det ska jag fortsätta med NU!

Nytt café

Vår lilla by har fått ett nytt café/bokhandel/presentaffär.

Jag tänkte först att "njaaa, går man på café i hembyn?" Men nu har jag helt ändrat åsikt. Visst kan man det. Det är bara att ringa upp en vän och stämma träff. Man slipper städa, baka och allt vad vi kvinns bygger upp som hinder för samvaro.

Det råkade sig också att det var kvinnodagen och ägarinnan delade ut en ros.

En mycket givande eftermiddagsstund satte guldkant på vardagen.

Obetänksamhet

Suck, suck! Igen var jag lite för snabb i vändningarna.

Jag hade a place to go and a place to be. Så långt var det klart. Jag vaknade i god tid, läste lite i min bok och somnade om och vaknade tacknämligt till telefonens väckningssignal.

De följande tjugo minuterna var välplanerade och löpte perfekt. Frukosten här hemma skulle bytas ut mot trevlig pratstund med jeppisväninnan på café öppet klockan åtta, men före det skulle mycket klaffa.

Jag är ofta ute i god tid, så också denna gång och satsade på att parkera mitt emellan caféet och radiostudion. Väl ute ur bilen slog det mig att klockan i bilen inte är riktigt up-to-date utan typ försenad. En snabb blick på den egna klockan visade att jag hade sju minuter på mig till avtalad plats.

Det är lugnt för en van motionär var min tanke och jag ilade iväg. Nästan framme kom nästa hemska tanke: Mobilen! Den fanns kvar i bilen kopplad till laddningsuttaget. Jag hade avtalat om att ringa upp redaktören då jag ville bli insläppt. Hur gör jag nu? Det skulle ta för lång tid att gå tillbaka till bilen. Det ordnar sig - väl?

Framme vid hus och hiss försökte jag få kontakt med redaktören genom att trycka på diverse lämpliga knappar - men icke. En bil anlände och föraren steg ut för rökpaus. Aldrig har jag uppskattat en rökare så mycket som då. Jag frågade snällt om han har tillgång till huset och han knappade vänligt in dörrkoden och gav den dessutom muntligt när jag skulle få igång hissen. Frid och fröjd.

Själva diskussionen i radion strulade ordentligt. Först var det tekniska problem. Det andra intervjuobjektet blev mäkta upprörd då han inte kunde höra min ljuva stämma. Nåväl, en låt till i örat och även jag fick övergå till telefon och sen var diskussionen slut för jag fick knappt en syl i vädret. Det finns tydligen de som är mer talträngda än jag, men det bjuder jag på. Kanske Vasaredaktören kunde ha gått in och brutit lite tidigare ...

Det största nöjet blev dock frukostsemlan som väninnan bjöd på (orsak: nyligen haft födelsedag). Mitt i kaffet fick jag förvisso rusa ut och flytta bilen för jag hade glömt att det var bara en timmes parkering ...

Motion är bra!

Att bryta vanor

Man kan bli ganska trött på att ta sina promenader på samma gamla vägar fastän det finns variationsmöjligheter.

Då kan man hoppa i bilen och köra till grannkommunen och ta en promenad där i stället. Samtidigt kan man passa på och stilla sin nyfikenhet och titta på hur andra bor och lever.

Lägg märke till de två pyttesmå fönstren ovanför dörren, så söta!

Moderskapspaket

Tänk, att man vid min ålder med förtjusning ägnar sig åt att granska information om moderskapspaketet för 2016. Av förekommen anledning naturligtvis.

Till min stora glädje ser jag också att man satsat på sparkbyxor med fot. Detta var något jag märkte att hade fallit i glömska i babyklädsurvalet i butikerna. Färgerna är också helt OK och speciellt förtjust är jag i ugglorna som dyker upp.

Nu är det bara så att mitt kommande barnbarn kanske inte får just denna förpackning. Det gamla lagret ska ut först. Men det blir säkert bra det också.

Någon som känner igen de här?

filtar anno dazumal

Snabbt och smått

Jag försöker fösa ihop små arbetsbestyr och har efter de två gymnastiktimmarna på förmiddagen lyckats med att värma mat, jaga ullhundar och koreografera ett prov på en minut seniordans. Jag tror det är bara vi kvinnor som går iland med att splittra oss på detta sätt, eller ...?

Spontan glädje upplevde jag då jag fick syn på vår nya hemsida. Gå gärna in och testa och ge tips och råd för eventuella förbättringar. Man är väl alltid hemmablind.

http://www.seniordans.fi/sv/start/

Trubbel

Oj, oj den här tekniken. Jag har stött på ett litet musikproblem. Om vi ska ta det i bokstavsform så är det fråga om FSG och vårt program, vars musikfil är av typ WAV i detta skede, vilket inte gick att spela i MI:s CD:s USB och nu behöver jag tydligen konvertera WAV till MP3 och det behöver jag hjälp med. Lillen har lovat ge sitt bistånd i morgon ASAP.

Hänger ni med i bokstavsvärlden?