Suck, suck! Igen var jag lite för snabb i vändningarna.
Jag hade a place to go and a place to be. Så långt var det klart. Jag vaknade i god tid, läste lite i min bok och somnade om och vaknade tacknämligt till telefonens väckningssignal.
De följande tjugo minuterna var välplanerade och löpte perfekt. Frukosten här hemma skulle bytas ut mot trevlig pratstund med jeppisväninnan på café öppet klockan åtta, men före det skulle mycket klaffa.
Jag är ofta ute i god tid, så också denna gång och satsade på att parkera mitt emellan caféet och radiostudion. Väl ute ur bilen slog det mig att klockan i bilen inte är riktigt up-to-date utan typ försenad. En snabb blick på den egna klockan visade att jag hade sju minuter på mig till avtalad plats.
Det är lugnt för en van motionär var min tanke och jag ilade iväg. Nästan framme kom nästa hemska tanke: Mobilen! Den fanns kvar i bilen kopplad till laddningsuttaget. Jag hade avtalat om att ringa upp redaktören då jag ville bli insläppt. Hur gör jag nu? Det skulle ta för lång tid att gå tillbaka till bilen. Det ordnar sig - väl?
Framme vid hus och hiss försökte jag få kontakt med redaktören genom att trycka på diverse lämpliga knappar - men icke. En bil anlände och föraren steg ut för rökpaus. Aldrig har jag uppskattat en rökare så mycket som då. Jag frågade snällt om han har tillgång till huset och han knappade vänligt in dörrkoden och gav den dessutom muntligt när jag skulle få igång hissen. Frid och fröjd.
Själva diskussionen i radion strulade ordentligt. Först var det tekniska problem. Det andra intervjuobjektet blev mäkta upprörd då han inte kunde höra min ljuva stämma. Nåväl, en låt till i örat och även jag fick övergå till telefon och sen var diskussionen slut för jag fick knappt en syl i vädret. Det finns tydligen de som är mer talträngda än jag, men det bjuder jag på. Kanske Vasaredaktören kunde ha gått in och brutit lite tidigare ...
Det största nöjet blev dock frukostsemlan som väninnan bjöd på (orsak: nyligen haft födelsedag). Mitt i kaffet fick jag förvisso rusa ut och flytta bilen för jag hade glömt att det var bara en timmes parkering ...
Motion är bra!
Jag hörde din milda stämma på radion och den andra som gick an utan avbrott. Tyvärr måste jag säga att jag inte riktigt förstod hans resonemang, det var mest bara ord. Hoppas dagen slutar bättre än den började.
SvaraRaderaJag insåg nog att jag inte kommer att hinna säga så mycket. Ju mindre man säger desto mindre risk att göra bort sig ...
SvaraRadera