Stålfarmor

Jag visste inte att jag var så stark! Med en lätt svepande rörelse tvingar jag ofrivilligt och ovetande smörkniven att stifta bekantskap med trägolvet i mitt kök. Ett fall på en knapp meter.

Och kniven (Hackman/Sorsakoski R, design Kaj Franck från 1950-talet) delar sig i två delar med en ljudlig smäll! Hur är det möjligt? En präktig stålgrej som ger sig så lätt. Vad ska detta betyda?

Jag gråter en skvätt i mitt stilla sinne och gläder mig åt att jag har några gafflar och knivar kvar ...

Intervju

 Jag har just deltagit i en telefonintervju, en planerad sådan, gällande inbesparingar och service inom vår nuvarande samkommun Soite i egenskap av kommunstyrelseordförande. I nuläget är jag väldigt bortkopplad när det gäller sjuk- och hälsovården, använder den bara. Men jag satt faktiskt med och tog beslut som medlem i den gemensamma nämnden när Karleby fungerade som värdkommun i fråga om vården.

Lite annan färg blev det på intervjun då det råkade vara samma person som intervjuade mig och som jag stött på under en tidigare konsultutredning. Väldigt bra att jag begärde att få göra intervjun på svenska så jag fick just denna person.

Det var en avslappnad diskussion som fördes och min vana trogen flög mina tankar ibland utanför temat, men det var helt OK enligt Fredrik. Vi hann också diskutera den tyske kommunalläkaren Udo på nittiotalet och det var inte jag som drog upp honom, känner honom inte ens, minns bara TV-serien om en läkare i Alperna ...

Knappast var jag till stor nytta i fråga om tolv miljoners inbesparingar under de kommande åren, men jag gjorde min plikt och får nu börja koncentrera mig på fullmäktigemötet ikväll. Vad ska jag sätta på mig? Streamas på Facebook! Det är inte lätt att vara kvinna!

Nu händer det!

Jag fick ett överraskande samtal på förmiddagen. En vänlig själ ringde från Soite och bjöd ut en tid till vaccination mot covid-19. Och det fanns tid redan denna vecka!

Jag hade faktiskt idag undrat över om jag skulle hinna få vaccin innan jag eventuellt ska delta som funktionär i kommunalvalet. Det skulle inte kännas tryggt att åka iväg hem till folk och utsätta dem eller mig för onödiga risker.

Gladeligen tog jag emot en tid till onsdag eftermiddag. För jag är helt på det klara med min tro på vetenskaplig forskning och på vaccinets möjlighet att ge oss immunitet mot detta smittosamma coronavirus. 

Här bor ingen konspirationsteoretiker. Upp till kamp mot de som förringar pandemin och uppmanar folk till civil olydnad. 

14.2

Vill bara säga att jag tänker på er, mina vänner idag. Ni är guld värda!

Åldersproblem

 Visst är det skönt att ha nått tantåldern. Mer harmoni, färre must-do saker, förmåga att vara glad över smått och gott.

Men på hälsoplanet märker jag att med åldern kommer sämre återhämtningsförmåga och dåliga förnyelseegenskaper. Eftersom jag under min livstid varit med om tre omgångar cytostatikabehandling, inser jag att kroppen nu har mycket sämre förmåga att bygga upp nytt material/celler för att ersätta det som medicinen har förstört.

Fastän jag aldrig tappat allt mitt hår, märker jag att det går trögare att återfå kalufsen. Håret är mjukare och skörare och framför allt gråare för varje omgång. 

Detsamma gäller naglarna. De delar sig i segment och blir tjockare, missfärgas och det syns tydligt var den friskare nageln är på gång.

Men jag lever ännu. Även om jag fick åka till samjouren i helgen på grund av tarmblödning, vilket medförde att hemoglobinvärdet sjönk till 106. Åter igen var jag till besvär för laboratoriesköterskorna som fick göra sitt yttersta för att hitta några bloddroppar att analysera.

När nu förkylningen är borta borde jag dock få ändan ur vagnen och börja bygga upp konditionen, men då det är så kallt ...

Passar bäst som material till fågelbo