Kalajoki stugmässa del 1

Nu har jag varit och laddat upp med över sextio bilder från stugmässan i Kalajoki. Under tre intensiva timmar gick jag ut och in ur husen och hittade många vinklingar på blogginläggen. Få se hur det hela utmynnar.

Så där allmänt kan jag säga att om man är som jag och vill ha lugn och ro på sommarstugan och slippa höra och se grannarnas bestyr, då ska man inte skaffa sig en stuga i Kalajoki. Men om man är otroligt sällskapssjuk, vill vara med där det händer då är platsen helt ok. Lägger man till att det för mig ro ingivande vattnet inte är viktigt, utan man vill känna sand mellan tårna, då ska man också söka sig till Kalajoki.

Det fanns både lyx och flärd och alla bekvämligheter - kanske mer anpassat för åretruntboende. Lite liknande inredningar var det också eftersom alla följer trenden och dessutom hade samma firmor ställt ut i flera hus. Men intressant var det och det regnade bara en liten stund, inte blåste det heller.

Jag börjar med några allmänna bilder och fortsätter senare med de små detaljerna. Observera att man inte har direkt kontakt till havet, endast utgrävda "pottar" och de flesta ser inte en vatten från sitt hus, men alla ser sand, sand och mera sand. Tänk på det när det blåser ...

Förfärdigad förändring förbättrar

Märkte ni hur jag fick till det i rubriken? En ordentlig allitteration!

Ifjol införskaffades två sittdynor till pappas amirikastolar. Naturligtvis visste man inte vid tillverkningen vilka dimensioner jag behövde så det såg inte så snyggt ut med en för lång variant.

I år fick jag en av mina snilleblixtar. Det innebar att jag suttit och sytt fast för hand med små "fina" stygn åtta stycken vita snören klippta av skosnören (nya). Sen knöt jag ihop snörena och vips hade jag dynor i helt rätt längd och med praktisk huvudkudde på köpet! Visst är jag fiffig om jag får säga det själv!

Arbetsläger

Jag råkade andas om att vi kanske skulle utvidga "vardagsrumsterrassen" en aning och byta ut spången. Inspirerad av en bild i en reklamannons verkade det vara ett nätt projekt. Tyvärr är det inte lika lätt att förverkliga drömmen i det steniga landskapet vid sommarstugan.

Maken är mig oftast till lags och svettas nu när andra tycker det är kallt. Som vanligt hör vi vindens sus i trädkronorna på avstånd och har det varmt och skönt på marknivån i solens sken. De första bromsarna har behagat anlända just idag och har ren hunnit hälsa på maken med kärvänliga sting. Som ni minns tycker de inte lika mycket om gamla, sura kärringar.

Den förstfödde är på väg för att delta i ingenjörskonsten. Det blir lite annorlunda att hålla på med hårda stenar och sega, krångliga och envisa rötter än med LNG (jo, jag vet nästan vad han sysslar med - liquid natural gas).

Men resultatet av allt slit blir säkert godkänt. I am not hard to please!

Stenar i rader

Jag som stenälskare har en enorm beundran för de präktiga, mäktiga gärdesgårdar i form av sten som förfäderna har byggt upp med handkraft.

Vi bor i ett stenigt landskap och jag minns ännu hur min morbror många gånger bannades över alla dessa stenar som "växte" lika snabbt som potatisen i landen. På hösten hade vi potatisupptagningstalko med halva släkten och då gick han och plockade stenar och svor för varje sten, nästan.

Jag blev riktigt glad då jag såg att man vid uppodling av en skogsareal hade (säkert maskinellt) placerat ut stenarna i en prydlig rad mot skogsbrynet. Väldigt vackert i mitt tycke!

Traditionellt

Modernt

Uppgradering

Jag beundrar alla mina söner för gåvor som de har och jag saknar. Det gäller främst inom det tekniska området. (Jag är också medveten om de talanger jag har, men som inte är så synliga hos min avkomma).

Fysikerfröet som avancerat till planta har nu skolats om igen och vuxit sig större. Kanske vi ska börja prata om fysikerväxten (låter lite för feminint att prata om blomma).

Hur som helst, sen i slutet av maj har växten tillbringat arbetsdagarna i ett laboratorium. Fråga inte mig vad han gör för varje gång jag ställer en fråga blir jag allt mer ovetande själv. Det vet jag att han fått lära sig koda i det operativsystem som min kusin i tredje led startat upp, nämligen Linux. Det är något jag inte heller behöver befatta min lilla hjärna med. Mina kommandon gäller helt andra sfärer.

Nu är jag litet tudelad. För det första är jag oerhört stolt över att min lille son tagit steget upp i forskarvärlden, men samtidigt är jag sorgset medveten om att han i framtiden (om han inte gör bort sig totalt) kommer att befinna sig ganska långt från hemsoporna. Sucka mitt hjärta, men brist ej!

Jag tror jag fokuserar på stoltheten och funderar bara lite ibland på vad det innebär att utföra datorsimuleringar av nanojärntrådar som jag inte kan se. Och jag har frivilligt lovat komma och hälsa på om han nån gång befinner sig i utlandet och forskar, så länge det inte är i Uzbekistan.

Förmiddagsvisiter

Jag har ren hunnit ha två stycken besök. Den ena var sotaren och den andra var kära kusinen.

Den sistnämnda kom med mycket goda råd och skapade nya visioner.

Som jag tidigare nämnt är andra fågelungen på väg ut ur boet, vilket innebär att jag får mitt bibliotek tillbaka. Nu får skrivbordet flytta ut ur salongen, men dessutom har jag planer på att ta hem det gamla skrivbordet som min far tillverkat i sin ungdom (troligen i Folkhögskolan, bildningens moder).

Jag får inte rum med två stycken skrivbord i biblioteket och maken börjar ta stora ord i sin mun om han blir utan egen bordsplats. Jag har också svårt för att blanda alltför många träsorter i ett rum. Men inredningskusinen kom på den lösning (som jag aldrig hade kunnat hitta på själv) att jag ska ta in pappas gamla betsade skrivbord i vardagsrummet och ha det som en dekorationsmöbel. Då gör det inget om resten går i ek. Det tror jag bli riktigt bra, men först ska vi fira sommaren (inte tvåsiffrig temperatur idag!) och sen börjar vi skuffa runt möbler. Något att se fram emot ...

Här ett litet smakprov på blandningen:

Mellanmål

Vill man ha nånting riktigt gott och mättande ska man plocka fram en frukt och några ostbitar. Det är så himla gott att kombinera den fräscha frukten med den lagrade osten och bara låta smakerna kollidera och explodera i munnen. Ät långsamt och njut! Man klarar sig en lång stund på detta mellanmål kan jag garantera.

(enormt lycklig över att hitta ekologiska äpplen i min närbutik)

Kvinnan sover, hjärnan jobbar

Som så många gånger förr löser jag problem som jag inte visste att jag hade under nattens timmar i det omedvetna. Jag vaknar till på morgonen och kommer på att nåt gick fel dagen innan eller längre tillbaka i tiden.

Detta hände ofta under skoltiden då jag under natten upptäckte lösningen på matteprov eller kom på det rätta ordet i ett språkprov - en aning för sent tyvärr.

I morse upptäckte jag att rubriceringen på gårdagens inlägg blev lite haltande. Naturfenomen och fenor! Jovisst blev det fenor, men nåt naturfenomen är väl inte gäddan?

Efter att ha fört fysikerplantan (ska snart uppgraderas igen bara jag hinner) till tåget hjulade vi hemåt igen och nu såg jag regnbågen! Men den var nog lite konstig för den var väldigt bred, men oerhört kort. Jag tog ett foto, men det är tyvärr så långt avstånd till regnbågsskatten så ni kanske inte uppfattar den lika fint som jag som sett den live.

Jag hade tänkt ta med bilden igår, men beslöt spara den och då glömde jag förstås att rubriceringen inte var ok längre.

Men vissa saker går ju att rätta till. Spänn ögonen och rikta in blicken mitt i bilden.

Naturfenomen och fenor

Det lär ha varit den kallaste midsommaren på trettio år. Jag är visserligen äldre än 30, men jag har noll koll på temperaturer och olika år. Men kyligt var det, det kan jag hålla med om. Förvisso satt vi ute i solen ganska länge på midsommaraftonen, men utan solsken var värmen inte överväldigande.

Bland det sista jag gjorde innan vi tog spåret hemåt igen var att bistå fiskaren med rensverktyg och fotografering. En präktig gädda var resultatet efter några kast. Den har haft sitt revir utanför sommarstugan. Nu får en annan gädda flytta in för den här delades i bitar och ska så småningom få bli stekt och bäddad i grädde. Först får gäddbitarna vila en tid i frysen för i morgon blir det två möten från förmiddagen och veckan fortsätter med ett möte per dag. Sen blir det hoppeligen semester från det politiska livet.

Fjällad och fin

Här ser ni lite proportioner (en normal karahand)

Tänk positivt!

Här på den finländska västkusten lovas inget fint midsommarväder. Vi kan eventuellt klara oss utan regn (beroende på vilka väderprognoser man tror på), men kyligt lär det bli.

MEN, det betyder att färre beger sig ut på båtfärder och simturer och drunkningsolyckorna minskar (å andra sidan kan det betyda att de som verkligen hamnar i det kalla vattnet inte har så stora chanser att klara sig).

Tänk hur mysigt det blir med vedeldad brasa i stugan.

Vi får mer motion de stunder vi är ute för vi måste hela tiden röra på oss för att hålla värmen.

Vi får också äta mer för att hålla kroppsvärmen. Mycket positivt!

Och vi har garanterat ett samtalsämne efter midsommaren då vi ska diskutera vädret.

Detta kommer jag på i hastigheten, det finns säkert fler goda sidor.

Nu önskar jag alla läsare ljuva stunder i närt och kärt sällskap. Jag drar till sommarstugan och håller mig borta från nypotatis,sill och jordgubbar. I stället blir det ostar med diverse tilltugg och lite grillat de övriga dagarna.

Glad midsommar!

Aldrig utan min morgontidning

Idag som så många gånger förr serverar lokaltidningen mig svaret på små filosofiska funderingar.

Det hände sig igår då vi körde till sommarstugan att chauffören upptäckte "regnbågen". Nå, int' e de nån regnbåge, tyckte jag, den är rund åt fel håll. Visst var den svagt pastellfärgad men när träden inte längre skymde den såg den ut som en stor ring. Solen tänkte jag inte på, den var antagligen bakom molnen.

Inte tänkte jag mer på det utan vattnade, planterade och fixade lite utomhus vid stugan.

Vid frukostbordet läser jag då att jag sett ett halofenomen. Intressant!
 
Fakta:
halofenomen (av halo), optiskt fenomen i atmosfären vilket kan observeras som färgade eller vita ringar, bågar, ytor och ljusfläckar på himlen i vissa vädersituationer. Ljuskälla är solen eller månen. Fenomenet skapas av ljusets brytning och/eller reflexion i iskristaller, vilka utgör beståndsdelar av ismoln och isdimmor.    (citerat ur Nationalencyklopedin www.ne.se/halofenomen)

Jag stryker och skarvar

Jag tycker om att förbrylla mina läsare med rubriken och ska nu relatera till några tankegångar under en stilla strykstund förra veckan. Det brukar samlas en hel del skjortor på hög som behöver slätas till. Majoriteten är min kära makes. Jo (eller njaaa), han kan stryka dem själv, men jag anser det vara min uppgift. Nån service är han berättigad till då han snällt skaffar pengar till nästan hela mitt uppehälle. För det mesta får han mat också och sällan behöver han lyssna till dammsugarens ilskna vrålande. Så feministisk är jag!

Tillbaka till mitt gröna jag som igen ska vissna lite. Jag stod och strök och lyssnade på radio. Man råkade diskutera skarvproblematiken vid våra kuster. Det är inte bara fiskarna och forskarna och Miljöcentralen som har olika åsikter. Det finns också olika forskningsresultat. Vem ska man tro på?

Jag har hela tiden haft klart för mig vilken linje jag kör. Bort med de eländiga fåglarna! Jag minns ännu när jag första gången såg en liten holme med helt ödelagda träd och full av spillning. Det var en skrämmande utsikt från den annars så vackra skärgården som öppnade sig från hyttfönstret på den stora båtfärjan. Hujedamej!

Nej, måsar, kråkor, skator och skarvar kan jag gott klara mig utan. Inte behöver jag ormar, vargar och björnar heller. Så miljövänlig är jag!

Fågelliknande skapelse av okänd manlig konstnär

Djurskydd

På väg för att luncha och fira att nästäldste sonen blivit ekonomie magister fick jag syn på dessa behjärtansvärda små gullungar.

Jag är ganska grön av mig i många fall och ungar av alla de slag talar ofta till ett vekt modershjärta, så även mitt. Lite svalnade jag då jag på håll hörde ett skriande ljud från en mås - som bekant inte min favoritfågel.

I gräskanten hittade jag på hemvägen ett halvt skal och fågelungarna tomtade fortfarande på i närheten.

I dagens tidning tröstade det mig att en representant för djurskyddet gav den synen att mänskan inte ska lägga sig i naturens gång när det gäller fågelungar som kommit på villovägar. Det kallar jag att få svar direkt och det gav mig styrka. Jag hade handlat rätt då jag försiktigt trippade därifrån. Och vem skulle börja klättra upp på höghustaket och leta efter måsmamman?

En dag undan Farbror Nordanvinden

Om jag vill slippa den värsta nordliga vinden åker jag absolut till sommarstugan. Där är jag skyddad från de värsta vindarna på grund av söderläge och med skydd av stenig skogshöjd mot norr. Bara solen lyser snällt är det hur varmt som helst fastän termometern knappt orkar ta sig till tvåsiffrigt.

Ännu återstår lite puts och fejning innan midsommargästerna kan anlända och bryggan sysselsatte männen i mitt liv hela dagen. Men det tar sig och går sakteligen framåt.

Att vakna sent

Här gick jag hela fredagen och bara gjorde det nödvändigaste och så plötsligt halv nio på kvällen får jag en otrolig inspiration att gå ut i trädgården och rensa. Eftersom en sådan här passionerad städiver sällan drabbar mig måste jag bara agera direkt - alltså bums ut!

Vädret var det bästa, det vill säga kallt och blåsigt. Farbror Nordanvinden hade pustat ordentligt från halva dagen och förstod inte att det var dags att börja ta det lugnare. Men för mig var det egentligen toppen - inga myggor. Iklädd vadderad jacka och långärmad jumper innanför var det precis lagom en kväll i mitten av juni!?!

Jag vill då bara säga att visst är det bekvämt med planteringslådor i lämplig höjd att man sitter på kanten och njutande rycker upp de små ogräsen. När nyttoväxterna var avklarade dök jag ner i sluttningsrabatten som fått växa nästan fritt i två år. Jag riktigt gladde mig åt brännässlorna - tecken på god jord - och ryckte frimodigt upp dem tillsammans med icke önskvärda, frösådda toppklockor och timotej.

Så duktig jag kände mig då jag sen kom in och bänkade mig framför VM i fotboll och såg holländarna tvåla till mästarna från Spanien. Samtidigt förfärdigade jag min stickade sommarjumper och fortsatte virka på min  illgröna klänning som kanske inte blir färdig den här säsongen . . .

Retro

Jag har länge haft i planerna att sy ett draperi till sommarstugan som skulle dölja alla jackor som hänger innanför dörren. I mitt eget varuhus hittade jag ett gammalt Finlaysontyg helt i min färganda och skred till verket - mätte, klippte och fållade.

Lite hann jag gjuta irritation över sytråden som fick maskinen att låta som ett tröskverk och klippte av sig då och då. Jag oljade och fortsatte utan förbättring. Till sist kom jag på att det kunde vara fel på tråden och efter byte till en annan rulle gick allt som en dans. Symaskinen spann snällt och draperiet fick sällskap av ett kuddöverdrag.

Nu återstår bara att stryka, transportera till stugan, hitta hängningsanordning och hoppas att det passar. Somrigt som bara den blir det!

Jag tror jag ska vända det andra vägen för visst växer blommorna uppåt?

Soppa på spik

Nej, så illa ställt är det inte, men jag måste säga att jag blivit oerhört förtjust i soppa sen jag blev mer vegetarisk av mig. Förr tänkte jag köttsoppa, fisksoppa, hönssoppa, soppa på malet kött och ärtsoppa. Nu tillreder och äter jag en mängd andra soppor baserade på grönsaker och rotfrukter.

Jag har en förkärlek för sparris och plockar nästan omedvetet med mig ett knippe när jag ser stjälkarna dyka upp i grönsaksdisken. Jag är dålig på att tillaga sparris, men sparrissoppa har jag kokat med gott resultat. Jag ägde en gång en sparrisplanta, men den var ett så dåligt sista exemplar då jag köpte den och den försvann fort i trädgården. Om jag hittar nån planta i år ska jag försöka igen. Jag vet att den kräver god, djup mylla vilket inte finns automatiskt på min gårdsplan.

Förutom sparrissoppa har jag kokat broccolisoppa, löksoppa, linssoppa, svampsoppa, morotssoppa, blomkålssoppa, spenatsoppa och kanske nån mer sort. Variationen tycks vara lika stor som antalet olika grönsaker. Så kom inte och säg att det är svårt att hitta på vad man ska koka till lunchen. Tillaga en soppa, vetja, och det blir över att slussa in i frysen för lata dagar.

Skönheten och odjuret

I en liten rabatt byggd upp av torvblock (eftersom min odlingsmark inte tillåter mycket grävning på grund av sten och sten och sten) blommar nu rhododendronbuskarna mer praktfullt än någonsin.

Skönheten ...

... och odjuret (grannens foto)

Bland de första plantor jag köpte då jag började anlägga min trädgård i slutet av 80-talet var en rhododendron. Den plantan är ännu vid liv, men har fått flytta på sig ett antal gånger.

Den trivdes inte riktigt bra på sin första plats eller så var vintrarna lite jobbiga för den. I ett skede hyste jag inget förbarmande utan slängde den i skogen i en grop mellan några stenar och gav lite jord åt den. Där fick den vara i fred några år. Sen plötsligt märkte jag att den blommade och beslöt ge den en plats i skymundan bakom komposten.

Min förstfödda som snart ska öppna sina knoppar

Det har gett upphov till en dröm om en liten rhododendronsluttning på norrsidan. Jag har redan grävt en grop för årets inköp. Det gäller bara att bestämma mig för vilken sort jag ska skaffa.

Inhemsk variant på sluttningen

Puh, tre månader till

Varje gång jag ska på kontroll känns det lite pirrigt. Hittas nåt ovälkommet? Är allt ok?

Denna gång ingick lungröntgen och ultraljudsundersökning av buken. När man ligger där och röntgenläkaren "misshandlar" magen med vaddennuheter är man på helspänn. Undersöker han inte väl länge på samma ställe, knackar in några tangenter, har han hittat nåt? Ibland ber jag läkaren berätta hela tiden vad han ser, men för det mesta ligger jag snällt och andas och låter bli att andas enligt befallning. Men oooh, va skönt då slutklämmen är att allt ser bra ut! Förstås hade jag själv sagt vad som kan hittas, nämligen en oformlig njure och sammanväxningar efter operationen.

Hos den vänliga onkologen fick jag också beskedet att allt såg bra ut. Visserligen var ett levervärde lite förhöjt, men jag brukar ibland ha det i överkanten så det fick mig inte att misströsta. Nej, glad i hågen avlägsnade jag mig från sjukhuset och satte kosan mot trädgårdsbutiken. En vacker passionsblomma är jag värd och den ska få slingra sig i glashuset ute vid sommarstugan så småningom.

Nu väntar trädgården här hemma på lite jobb, men kanske jag trippar ner till grannen först så kanske nån annan hinner komma hem och klippa gräset ...

Knoppar

Från dörrknoppar (har några trasiga som borde bytas ut på köksdörrarna i sommarstugan) till blomknoppar. Mer knoppigheter än så här blir det inte idag.

Visst gör det ont när knoppar brister (dikt vi minns från skoltiden), men jag vill fylla på med att ack, så vackert det är ändå ...

Det är liksom lite som med självaste sommaren. Den är som vackrast och mest åtråvärd just i början då alla blad spricker ut och grönskan är skiraste grön och all förväntan ligger i luften efter den mörkaste mörka vintern.

Precis så är det med blomknopparna. Så lovande och förväntansfulla håller de inne med sin ljuvligaste skönhet. Sen när blomman slagit ut är det inte långt till förgänglighet och nedvissnande.

Kanske man kunde dra ännu en parallell till människolivet. Men, nej ... nu får det räcka med djupsinnigheter.

I små portioner

Jag tycker om att göra saker i små, klart planerade delar. Det innebär att huvudbyggnaden vid sommarnöjet får en grundstädning inför första övernattningen och sen späder jag på i lagom takt efter eget välbefinnande.

Igår när jag putsade upp i lilla sovkammaren filosoferade jag lite kring sydda dukar. Mamma hade massor och speciellt en använder jag gärna för jag älskar de milda pastellfärgerna och duken (som jag minns att mamma sydde i några exemplar för att kunna ge bort också när jag var liten flicka) passar utmärkt med ordspråkstavlan hon fick av goda vänner till en bemärkelsedag.

Mina små arbetsportioner består också av lite rensning i rabatterna, lite virkning, lite matlagning och lite planering för eventuella förbättringar inne och ute. Ingen brist på idéer, men en del får förbli visioner. Människan är aldrig riktigt nöjd, men jag är glad över att jag lärt mig njuta av stunden.

Små prydnader

Jag är inte kräsen. Ge mig lite blommor och några stenar och jag är nöjd.

Med petunior har jag gett ett litet lyft åt sommarstugan. Förr var jag lite avogt inställd till petunior för de fanns alltid i betongkrukor vid barndomshemmet, röda och vita. Men nu har man tagit fram så många nya varianter så till och med jag är nöjd.

Och jo, graven pryddes igår med vita och lila blommor, men visst började det regna på vägen dit. Jag tänkte dock: nu eller aldrig och trotsade regnet som nästan genast upphörde. Det hjälper att vara bestämd.

Blomstertider

Farbror Frost tycks utebli från våra trakter den här tiden. Förr var det alltid så viktigt att invänta järnnätterna 9-10 juni innan man planterade blommor på graven. Men nu har vi bättre väderprognoser och kan planera lite på förhand.

Jag var på blomrally i onsdags och borde nu bara få ner se sista blomplantorna i jorden och i krukor. Kanske idag ... ?

Tips för samplanteringar

Lite för varmt för penséer, men ack så vackert!

Att kommentera

Det har förekommit att folk försökt kommentera mina inlägg, men skriverierna har bara försvunnit! Nu ska jag försöka gå igenom hur man gör steg för steg. Hoppas min lärarutbildning är till hjälp.

1. Klicka på Inga kommentarer (eller x kommentar)
2. Skriv din kommentar i rutan med texten: Ange din kommentar...
3. Efter orden Kommentera som hittas en pil och du kan välja Anonymt eller Namn/webbadress (om du väljer namn skriver du in eget namn eller pseudonym)
4. Sen kan du förhandsgranska hur kommentaren kommer att se ut, eventuellt redigera, eller bara direkt trycka på Publicera
5. Sen vet jag inte vad som händer på din skärm, men jag måste godkänna din kommentar innan den syns i bloggen så det kan ta en timme eller fem eller en dag beroende på hur ofta jag går in och kollar

Det kan vara att jag inte fått allt helt korrekt eftersom jag testat genom att själv vara inloggad på mitt googlekonto. Men blir det problem i framtiden - hör av dig, jag kan guida via telefon.

Tack för alla framtida kommentarer!

Osta suomalaista!

Köp inhemskt! Kommer ni ihåg de slagorden från anno dazumal?

Jag tror vi borde ha en ny landsomfattande kampanj igen. Gå runt i din matvarubutik och se över urvalet. Jo, jag vet att man alltid klagar på att det saknas vissa saker i sortimentet. Men behöver vi femtioelva sorter av ketchup, yoghurt och så vidare?

Det går inte vidare bra för Finland. Företag köps upp och tillverkningen flyttas utomlands till länder med billigare arbetskraft.

Vad kan lilla jag göra? Jo, jag kan välja att köpa inhemskt så mycket som det går. Naturligtvis måste man få göra undantag om man hittat ett favoritlivsmedel från annat land, men i största allmänhet kan man nog välja den inhemska produkten fastän priset är några cent dyrare.

Det är så populärt att prata om lokalproducerat, men försök tänka hela Finland också ibland.

När det gäller kläder är det svårt att få tag på inhemsk tillverkning, men kanske man kunde välja kvalitet framför kvantitet och hitta sin egen stil i stället för att följa minsta lilla modetrend. Fundera över vem som äger kedjan du handlar i. De anställda betalar skatt till orten, men samfundsskatten försvinner oftast utomlands.

Tänk efter - före!

Hade ingen svan i närheten. En blåvit ros får illustrera Finland.

Befordran

Jag tror fortfarande på ödet. Jag har aldrig haft tanke på att göra politisk karriär. Det var bara en slump att jag i augusti 2008 halkade in på den samhälleliga banan. Fortfarande halkar jag. För tillfället har slumpen fört mig in på posten som kommunstyrelseordförande för det resterande året. Eftersom jag inte medvetet eftersträvat denna position kan jag bara försöka göra mitt bästa.

MEN - jag är oerhört stolt över att vara den första kvinnan på denna post (om jag får tro vad man berättat) i Kronoby kommun! Jag är annars nästan antifeminist, men nu tänker jag faktiskt njuta av situationen och ställa mig i spetsen för en rad efterkommande kvinnor.

Tankad inför veckan

Jag är supernöjd med gårdagen. Nytta - nöje - nytta!

Halva vindsgarderoben blev sorterad och en hel del gamla skolböcker och skolhäften levererades till pappersinsamlingen. Jag måste dock sätta en mapp med sångtexter åt sidan för att än en gång bli lite nostalgisk i ett senare skede. Jag hittade också vår första grammofonspelare som skaffades genom att samla kapsyler från läskedrycksflaskor samt en hög med EP-skivor. Dem måste jag också gå igenom vid lämpligt tillfälle. Och visst finns det något av värde i en låda innehållande tågbana av märket Märklin? Det måste jag forska i och försöka göra peng av.

Nöjet bestod av att åka ut till Fäboda och vandra längs stranden och tillbaka genom skogen. Stärkande som bara den och att sen avsluta med kaffe och paj vid kaffestugan gjorde inte dagen sämre.

Väl hemma igen välkomnade trädgården oss med arbete. Inte konstigt att jag var ganska nöjd då dagen var till ända.

Kanske ni kan hämta styrka ur mina bilder.

Maken fick komma med på foto, kan skymtas i trädet som en mörk fläck

Det ser bra ut för blåbärsskörden

Naturkonst

Orkidéer ?

Ullig, gullig favorit

Snyggt på terrassen