Jag har börjat!

Lilla Fru-tycker-inte-om-julen har faktiskt börjat dra fram lite julsaker. Det blev lite byte av gardiner (inklusive fönstertvätt och tvätt av speglarna i huset på samma gång) i matvrån.

Pepparkakor i många variationer gräddades och röda ljusbollar togs fram. Adventsljusstaken står på bordet och väntar på att någon ska stöda upp de vingliga ljusen och elljusstaken är tänd.

Dessutom har vi fått snö! Nu är det ljusare igen. Det tar sig!

Stjärnan på plats

De sista dans- och gymnastikpassen är avslutade för terminen. Vi hade en trevlig dansstund med Nedervetil- och Öjadansarna i Gillestugan och avslutade med lite juldanser.

I de övriga grupperna körde jag också julmusik. Det är ju snart lillajul!

Och nu är stjärnan på plats på Kvarnbacken också. Uteslingan på balkongen har fått nya batterier. Jag ser fram emot julkonserten på lördag med lite glögg och pepparkaka efteråt.

Oj då, på tal om det: jag måste fixa pepparkaksdegen så jag hinner baka ut den imorgon eftermiddag. Bra att ni påminde mig ...

Kulturell i Helsingfors

Vi tog tåget ner till södra Finland fredag morgon och startade med konstupplevelse på Ateneum.

Helene Schjerfbeckutställningen var det egentliga målet, men vi hann med övriga alster också.

Jag fick nostalgiska minnesbilder från högstadietiden då klassen delades in i två grupper och vi hade frågesport efter att ha sett en diaserie. Den avgörande frågan blev namnet på en tavla av Akseli Gallen-Kallela som jag nu återsåg i konstmuseet. Vi brottades med svaret och jag grävde i minnet och serverade en gissning. Den visade sig vara korrekt och vi vann!

            Svar: Lemminkäinens moder

Det var nog en mäktig upplevelse att få en inblick i Schjerfbecks konstnärliga produktion. Till och med jag insåg hennes talang i de teckningar hon åstadkom som liten flicka.

Några smakprov:

Ovanstående blev en ny favorit. När man stod framför tavlan kunde man verkligen se syskonkärleken då den lilla flickan sträckte sig fram mot matskålen och blev ömsint matad av sin storebror.

De många självporträtten är intressanta för att se utvecklingen i konstögat. Jag valde att fotografera den tidigaste, den jag tyckte bäst om och den hon målade i slutet av livet.

Följande konstverk väckte också mitt intresse.

Jag fascinerades av djupet i målningen

Både konstnären och den "moderna" bilden tilltalade mig 

Det lackar mot jul

Jag är ingen julmänska, men nog ljusmänska.

I år har jag satsat på små och enkla ljusslingor i stället för levande ljus i lyktan på postlådställningen. Enkelt med batterier.

På Kvarnbacken monterade jag upp förra årets ljusslinga för att få slut på de gamla batterierna. Jag kunde inte heller låta bli att investera i en superbillig bollslinga och sprang runt i lägenheten och försökte hitta rätt plats.

En stjärna ska det också bli, men först måste jag inventera julprydnadslagret här hemma. Och hur var det månne med ljusstakarna? Är de i skick?

Men mitt mest väsentliga jobb idag var att dra ännu ett varv betslack över mammas soffbord. Det blir betydligt bättre fastän värmefläckarna (som ekonomen åstadkommit) eventuellt kan skönjas.

Lördagsnöje

Det har varit lite av det ena och det andra denna vecka. Budgetbehandling i kommunfullmäktige, laboratoriebesök, gymnastik och dans och deltagande i firande av Mellersta Österbottens centralsjukhus 50 år. Och framför allt en fotbollsmatch som för första gången i historien för Finland till ett EM. Visserligen såg jag bara upp då och då från min mönsterstickning, men öronen var aktiva.

Då var det skönt att ha en lördag med helt tomt program. Vad göra?

Vi slog våra kloka huvuden ihop. Jag ville gärna ta en promenad i en naturskön omgivning. Älgjakten minimerar tänkta mål, men vi fastnade snart för Fäboda. Vi hade inte gått den nya leden för rörelsehindrade och havet lockar alltid.

Det var flera som hade kommit på samma fina plan och på två ställen stod någon och provade fiskelyckan genom att stå en bit ut i det kalla vattnet och kasta. Vädret var grått, men naturen fin.

Ni ser väl fiskaren!

Tänk, att man kan tycka att till och med döda trän är vackra. Man förundras alltid över tallarnas förmåga att växa trots uppenbara svårigheter i kamp med väder och vind.

I högsta grad levande tall

Torr och död, men ändå vacker

Min plan för dagen innefattade också ett litet jobb. Det runda soffbordet, som jag ärvt efter min mor och som fått värmeskador under den blivande ekonomens studietid, fick sig en omgång med mörkbrunt betslack. Det såg riktigt bra ut då jag lämnade lägenheten, men efter att det torkat är jag beredd på besvikelse. Men då tar vi ett varv till ...

Vitt eller svart?

Jag väljer nog vitt den här gången, för jag tänker nämligen på väder och natur utanför huset. Vi har återgått till vintertid och vi har fått snö dessutom. Egentligen borde jag ha skottat, men jag sopade och drog upp en stig till postlådan. Det känns som om den första snön ska trampas ner.

Gladeligen förde jag lite snö på kaprifolen som blommade för första gången i somras. Den lider för det mesta av torka eftersom den står så nära husväggen.

Grannarna hade nog skottat, men jag lider inte av avundsjuka. Envar får göra som hen vill.

Men nog var det mycket ljusare att gå på en liten promenad klockan fyra. Hellre lite vit snö än vått och svart. Nu får cykeln vila och sparkstöttingen är redan nedtagen från laduvinden.

Snart är det lilla jul ...

Novemberresa

Temat för året, nämligen konsertupplevelse, fortsatte med en sen sommaren planerad kort resa till Sverige. ( Du milde vilken satskonstruktion jag bjuder på!)

Vår gemensamma favoritartist Lars Winnerbäck gav konsert i Luleå i torsdags och dit är det helt möjligt att åka med bil.

Fastän varken maken eller jag är IKEA-fantaster, kändes det helt OK att ta en paus i Haparanda där hans släkt har haft sitt potatisland en gång i tiden ...

Dagens lunch råkade vara köttbullar, så varför inte? Jag spädde på med en mjukglass för 50 kr.

Shoppingen då? Jo, jag hittade en lång skosked för 10 kr och tre paket kex för 25 kr. Inte blev IKEA rika på oss ...

Luleå är en vacker stad och vårt hotellrum var bra placerat med vy över kyrka och park.

En smart fotograf tar bild inifrån och utåt samtidigt!

Vi råkade också på en trevlig och välbesökt restaurang där vi intog en liten kvällsmåltid innan vi traskade iväg till Coop Arena.

Lasse bjöd sin vana trogen på härlig musik, fina texter och lite blygt prat, med betoning på lite. Orkestern var suverän och speciellt den kvinnliga trummisen från Las Vegas/Boden. Det var minsann en njutbar konsert och de bjöd på många extralåtar (fyra inklappningar).

Det jag lärde mig av denna resa var att man ska gå hem samma väg som man kom dit. Det var lite snålblåst och minusgrader och jag fick skoskav på högra fotens fjärde tå och hemvägen blev dubbelt längre. Det var inte mitt fel och inte makens utan stadsplaneringen som inte har gångvägar där vi vill ha dem. Efter att ha följt efter fel mänskor, men kommit ut till rätt väg, märkte vi att vägen nog bara tillät biltrafik. Vi vände om och efter två ytterligare försök gav vi upp och sökte oss tillbaka till hotellet ungefär samma väg vi anlänt. En tung läxa!

Förberedelse

Idag har jag kört trippelpass i gymnastik. Det bara råkade sig så.

Jag startade morgonen med att leda en afasigrupp med sittgymnastik på programmet. Alltid lika trevligt och inspirerande.

Snabb förflyttning till Förmiddagsgruppen i jumppa. Denna timme hade flyttats från torsdagen på grund av förestående resa. Med vattenflaskans extra tyngd drogs det passet.

Det är bra med fungerande markservice. Maken hade maten klar och bjöd på förrätt, huvudrätt och efterrätt. Inte så märkvärdigt, jag hade vittjat kylen kvällen innan. Och kaffe är aldrig fel.

Den ordinarie sittgymnastiken avklarades plus ett litet besök hos kära faster.

Nu väntar en Svenska dagenfest innan det blir att packa lite ...

Besviken och nöjd

Jag var glad över att hinna hem från sammanträdet i Vasa för att kunna delta i en föreläsning om fysisk aktivitet i hemkommunen. Det var inledningen på Må bra-månaden.

Men jag var mycket besviken på bristen på uppslutning. Det tycks vara svårt att få kommuninvånarna att ta sig ut till evenemangen. Den enda förklaring jag kommer på är att vi befinner oss i ett litet vakuum när det gäller informationssamhället.

Det räcker inte med information i dagspressen. Det fungerar inte med upplysning på sociala media. Vem läser hemsidan? Stora annonser och postutskick kostar skjortan. Hur göra?

Jag hade åtminstone sett påminnelse på Instagram och fått med mig son och sonhustru. Föreläsningen var mitt i prick och nu är det bara att sätta igång med 5 x 30 minuter fysisk aktivitet och maximera vardagsmotionen med pausgymnastik à några minuter. 

Tur att jag får gratis motion genom mina grupper ...