Som ledare för en sittdanskurs här nyligen, var jag tvungen att fixa lite attiraljer. Dukar hade jag redan samlat ihop genom arvet efter mamma. Vi hade olika färgskalor, så det var inte svårt att ta scarfarna i bruk för andra ändamål.
En egen dansfläta tillverkade jag för ett antal år sen. Beviset finns i ett blogginlägg.
Men nu gällde det skrammelinstrument. Jag hade fått barnbarnets tomma burkar från spädbarnstiden och nu var det bara att hälla i lite klirrande saker.
Barnbarnets far råkade plocka slitna nubbar ur vinterdäcken och jag såg chansen för återvinning. Det tog emot att hälla på risgryn, makaroner eller ärter och blev glad då jag kom ihåg min stora knappsamling. Jag kunde lätt avvara några påsar med fula, blå knappar. Vem behöver blått?
Då var det bara trumpinnarna kvar. Det blev en utfärd till bygghandeln där jag inhandlade två stycken rundstavar à 2,40 m till det facila priset fyra euro.
För några jular sen hade jag fått en efterlängtad, men sällan använd japansåg. Nu var det dags att såga till tjugofyra stycken trumpinnar.
För att slippa sågspån på golvet, gick jag ut med mitt arbete. Jag måste erkänna att träslöjd fick jag aldrig pröva på i skolan. Nåväl, det var lite vått i gräset och jag märkte att mina avsågade pinnar smutsades då de föll till marken.
In igen och plan B. Och till min glädje upptäckte jag skruvstädet. Den långa staven hölls på plats och jag sågade och sågade, lite snett ibland, men jag fick mina pinnar.
Som tur var hade jag anhållit om ett oanvänt sandpapper, för det behövdes några sliptag för att minimera skaderisken vid musicerandet.
Men välutrustad kunde jag genomföra kursen och visst är man lite belåten då man kan "do it yourself" ...
