Idag kunde jag konstatera att min plats aldrig hade varit inom vårdbranschen. Att jobba nattetid skulle inte ha fungerat. Och i natt var det inte direkt fråga om jobb ...
Det hela började med en ovanligt händelserik måndag. Jag startade hemifrån lite före åtta för att möta upp en politikerkollega och sen köra ner till Nykarleby för ett möte med åtföljande lunch.
Sen lastade jag av politikern igen på vägen från det nya Karleby till det gamla Karleby där ett poliklinikbesök var inbokat.
En snabb visit till kusinen medförde att jag märkte att min nepalesiska sjal troligtvis inkvarterat sig på sjukhuset. Ett samtal bekräftade saken och de lovade ta vara på sjalen med högt affektionsvärde.
Lite tid hemma innan det var dags för kommunstyrelsens sammanträde på kvällen. Det drog ut på tiden och klockan var halv elva då jag cyklade hem.
Men dagen var inte till ända. Nu skulle jag förflytta mig till Jakobstad för att vara på plats klockan fem följande morgon när barnbarnet behövde mig.
Och det var nu som sömnen inte ville infinna sig. Det blev några korta slumrar innan telefonen väckte mig.
På hemvägen tisdag morgon noterade jag att jag var aningen trött och skulle nog ha somnat vid ratten om jag varit tvungen att köra en längre sträcka.
Hjärnsläppet fortsatte när jag efter en liten frukost cyklade iväg till Samlingshuset för danstimmen. Jag vände av mot kommungården i stället och fick göra en ordentlig u-sväng. När jag hittat rätt och fått av mig jackan, märkte jag att jag inte bytt jumper. En ylletröja är inte den optimala klädseln då man dansar. Där blev jag räddad av att det var jämna par utan min medverkan.
För alla snedsteg i dansen tog jag på mig felet från början. Jag är tydligen inte en hel mänska om sovtimmarna inte varit tillräckliga - alltså inga vaknätter för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar