tisdag 21 maj 2019

Dagens goda gärning

Det är igen dags för min hälsokontroll som görs med cirka tre månaders intervaller. Förra veckan avklarades blodproven och i morse var det CT-undersökning som stod på programmet. Det innebär att jag ska dricka en hel del vatten och vara oäten tre timmar före.

Jag börjar bli van, men problemet ligger i insättning av kanyl och det är nu enbart högra armen som kommer på fråga och dess vener är inte i bästa skick efter den intravenösa cytostatikabehandlingen för mer än femton år sen.

Det brukar ofta bli att röntgenläkaren får träda till med ultraljudsapparat till sin hjälp. Jag försökte försiktigt påpeka svårigheterna och att det kanske är onödigt att försöka på normalt sätt, men den hurtiga vårdaren sa att Armi (?) är duktig att sätta in kanyler. Nå, hon får försöka, tänkte jag.

Och Armi var duktig! Hon satte den faktiskt nära handleden, vilket känns lite mer, men det kan jag tåla om det annars går snabbare.

När jag kom ut ur undersökningsrummet satt en äldre dam där och frågade efter toaletten. Jag visade henne och hon beklagade sig över den kommande undersökningen. Hon verkade mycket uppskrämd. Jag försökte mitt bästa med min erfarenhet för att avdramatisera det hela, men vi hade inte riktigt samma typ av undersökning.

När min kanyl togs bort och jag var redo att åka hem, stannade jag en god stund och fortsatte prata med damen från Kannus. Jag försökte med positivt tänkande och bad henne tänka på en vacker plats vid en sjö och hålla den tanken under undersökningen. Kanske det hjälpte lite att hon fick prata av sig ordentligt och hon fick en styrkekram innan jag åkte hem. Hoppas hon har det bra ...

lördag 18 maj 2019

Plantering

Jovisst är det planteringstider, men det kanske inte var läge för min del idag.

Nu gällde det plantering av ca 4700 tallplantor och givetvis ville jag dra mitt strå till stacken. Men jag märkte att formen inte var den bästa och fick ge mig efter två timmar.

Det var förstås varmt som det är brukligt på en kalyta i stekande sol. Men jag tror nog största andelen till min kraftlöshet var cytostatikatabletterna jag inmundigade på fredagen. Vanligen är jag i bra skick följande dag och har inte många biverkningar annars heller, men kanske kroppsarbete i värme inte riktigt går ihop med medicinering.

Det var bara att hoppa i bilen och köra hemåt till andra uppgifter - som att blogga till exempel och läsa föredragningslistor ...


torsdag 16 maj 2019

Bonden vaknar ordentligt

Då den grövsta städningen i huvudbostaden i sommarparadiset är avklarad, kunde jag med driv i stegen ta itu med odlingslådorna. Jag hittade ett svart litet häfte och satte igång med att planera och skriva ner vad jag sådde för att kunna hålla nån sorts växtföljd.

Vissa frön var lite bäst före, så jag valde att så bara halva raden, för att inhandla nyare av samma sort. Det blir ett intressant experiment att se om frön som var bäst före september 2018 vill gro eller inte.

Nu känns det som om man är i gång på allvar. Jag noterade att oreganon har övervintrat och rucola eller åtminstone ser bladen ut som det. Jag kalkylerar med att tretton välgroddade potatisar ännu ryms förutom ärter och bönor som vill ha mer värme i jorden.



onsdag 15 maj 2019

Intressanta möten

Nu är det inte bara möten mellan personer jag tänker på, utan sammanträden av olika slag. Veckan har hittills innehållit två förmiddagar med möten i Nykarleby, Jakobstad, Larsmo och Terjärv. Helt olika typer, men givande ändå.

Jag märkte att jag tar en större roll då jag ensam företräder kommunen. Eller så är det nåt i luften ...

Efter kvällens möte hade jag dessutom små pratstunder med nästan okända mänskor som på något sätt haft betydelse i mitt liv. Det känns som om det var meningen vi skulle mötas ...

Visst är livet underligt, men underbart. Ursäkta om jag talar i gåtor, men det behövs ibland. Om jag läser detta om något år kommer jag knappast själv att veta vad jag syftar på.

Glad är jag också att jag kommit igång med städningen av sommarstugan. Vi hade besök av möss i höstas och de hade lämnat tydliga visitkort ...

söndag 12 maj 2019

Fortsättning på mors resa

Vi beslöt äta middag på hotellet eftersom det började regna. Det visade sig att man hade öppnat dagen innan, troligtvis hade det varit stängt för renovering, och allt var inte riktigt igång.

Det var lite långsamt med servicen. Vanligtvis brukar man få drycken långt innan maten serveras. Det fungerade nog med isvattnet, men inte om man beställde öl. Men jag var mycket nöjd med den fiskrätt jag valde. Goda kombinationer och verkligen smakrikt - det är det alltid om man väljer roquefortost. Och isvatten är perfekt till fisk.

Som kuriosa kan nämnas att maken tillfrågades om han ville ha ketchup och han avgav positivt svar. Han hann dock äta upp nästan all mat innan ketchupen dök upp. Man hade också glömt att ta bort skyddspapperet innanför korken ...

Efterrätten var delikat, men förstås väntade vi lääänge. Jag tyckte faktiskt synd om barnen som var där med sina föräldrar, för deras tålamod testades nog.

 

Det var med andra ord lite andra seder än på Yrkeskocken där vi åt gratis på grund av alltför lång väntan enligt personalens åsikt.

Vi drog vidare efter en lång, skön frukost på söndag och styrde kosan mot favoritstaden Kristinestad. På vägen råkade vi pausa på en plats som ledde oss till Pirulanvuori utsiktstorn och fick traska uppåt, uppåt igen. Jag lider av lätt höjdskräck och tyckte det var lite obehagligt att klättra upp, speciellt då jag tittade ner och tänkte på nedfärden. Det var blåsigt där uppe, men visst var det mäktigt ovanför trädtopparna.

 



Det blev kaffe och bakelse i Kristinestad och eftersom det regnade drog vi oss norrut, men bort från E8, för att sammanstråla med äldste sonen över pizza och pratstund i Vasa.


 

En fullödig och intressant resa och bara jag får tid ska jag publicera några bilder.

lördag 11 maj 2019

Road trip

Eftersom det inte blev någon ordentlig 1 Maj trip, så beslöt jag boka en hotellnatt i morsdagshelgen.
Först var Åbo på första plats, men när det behövdes ett nödvändigt besök till IKEA för att hitta ett hopfällbart balkongbord plus en bänk och båda fanns i Tammerfors så blev det den staden i stället.
År 2013 var jag på internationell seniordanskongress på Varala idrottsinstitut och bodde på Hotell Rosendahl. Jag trivdes i de vackra omgivningarna och har alltid haft i planerna att återkomma i makens sällskap.

Nu blir den drömmen sann.

Vi startade i sedvanlig ordning ganska tidigt, körde ca hundra kilometer och åt medhavd frukost på naturskön plats. Denna gång blev det vid sjön Lappajärvi.

Ikea är långt ifrån mitt favoritställe, men det duger att äta billig mat och framför allt mjukglass när man ändå är där. Jag testade grönsaksbullarna och kan konstatera att jag föredrar mina egna ... men glassen var god.

 

Det blev ingen bänk till balkongen utan fyra hopvikbara, svarta stolar i stället inklusive bordet. Speglar, papperskorg och sänglampor rymdes också i kärran.

Det blev eftermiddag och incheckning på hotellet. Och sen ganska snabbt ut på en uppfriskande promenad upp och ner i den branta terrängen och längs med sjön i två och en halv timmar.
Kring Varala hade man byggt upp en hisnande Flow Park mellan tallarna där inspirerade barn och några vuxna tog sig fram längs den för mig hisnande banan.




Det är nog bra att hålla sig stadigt med fötterna på jorden, anser jag.

onsdag 8 maj 2019

Ljuvlig onsdag

Vissa dagar är bättre än andra och dessutom med varierat program.

Vad sägs om att börja med blodprov vid labbet. Jag har alltid dåligt samvete vid dylika tillfällen. Det är nu endast tillåtet att ta blodprov ur högra armen.

Ådrorna i den armen är till på köpet lite förstörda av cytostatikainfusioner för femton år sen. Har man dessutom genetiskt dåliga vener som tänker för sig själva och gärna rymmer iväg då en nål närmar sig, ja, då är det synd om laboratorieskötaren.

Det gick vägen i alla fall och vi drog iväg på ärenden söderut med första anhalt i Lepplax. Sonhustrun har haft födelsedag och jag råkade hitta några klematisplantor för mina stora krukor. Förmiddagskaffe fick vi på köpet.

En tur till secondhandbutiken Retro resulterade i ett underlägg för 90c. Sen var det dags för lite fröhandel och några sättlökar.

Magen ropade på maaat och vad passade bättre än att utnyttja presentkortet till Yrkeskockens restaurang. Där råkade det sig så att vi hamnade och vänta lite extra länge då vi beställde kökets meny. Inte tänkte vi så mycket på det, men servitrisen kom och bad om ursäkt och meddelade att vi inte behövde betala. Inte ens den ovanligt stora portionen dessert fick vi ersätta. Vi får alltså gå dit en gång till före mars 2020 och visa upp presentkortet.

Efter bostadsbolagets bolagsstämma gick vi skilda vägar. Den ena till skogs och den andra på shopping.

Och visst blir en kvinna lycklig då hon får frossa i kuddar ...

Ännu har jag i sikte en kväll med väninnan och ett besök av barnbarnet.

Livet är underbart!