Det kulturella Kronoby

Det blev intensivt med kulturen detta veckoslut. På söndag kväll fick jag återknyta till vår bygds stora konstnär, Annie Krokfors. Ulla Sjölind, som skrivit en bok om dennas konstnärskap, delade med sig av sin kunskap. Vi fick också lyssna till en EP-skiva från sextiotalet som också fanns i mitt barndomshem. Annie sjöng vacker duett med Britta Björklund.

Vår egen författare, Lolan Björkman, överräckte sin korrespondens med konstnären att förvaras på Torgare. Vi gick också upp på vinden och besökte minnesrummet över Annie. Inget spöke överraskade oss ...

Jag har kanske nämnt det förut, men för en sjuttonårig ung flicka var det en stor ära att påbörja studier i det franska språket i kommunen medborgarinstitut. Bland övrig studerande fanns just Annie Krokfors och Rakel Bäck-Usvaala som arbetade konstnärligt med lera som material.

Fortsättning

Veterandagens firande var inte slut i och med inlägget jag skrev på eftermiddagen.

Eftersom jag var gräsänka på kvällen, passade jag på och gick på Sven-Olof Rays 75-års orgelkonsert i kyrkan Veterandagen till ära.

Manskören har bildat en ensemble som tar över Veterankören och sjöng nu Veteranernas aftontapto i nytt arrangemang av dirigenten Eva-Lott Björklund, som också öppnade med ett soloparti. Mycket njutbart!

Och vad är mäktigare än att som final låta sig omslutas av den mäktiga Finlandiahymnen. Man omfamnades av tonerna i det stora kyrkorummet. En superb avslutning på dagen!

En dag att minnas

Idag firas den nationella veterandagen i kommunerna. Vår kommun hade ordnat en lunchtillställning i lättare stil med sång (Vilja-kören) och ett kort tal (moi).

Som tur var hade jag fått veta om talet i en månads tid och lät tankarna mogna för att en vecka innan skriva ett koncept som jag sen filade på under veckan.

Låt oss fastställa att jag inte är nån talare av rang. Jag är rädd för att få black-outs och måste ha en helt nedskriven text. Dessutom skriver jag helst kort, klart och enkelt. Det kan vara på gränsen till naivt och oförståeligt.

Nåväl, jag hade ett nedskrivet tal som endast skulle räcka 5-10 minuter. Jag övade några gånger, senast i morse med publik -  maken. Jag rördes till tårar varje gång, vilket jag inte kunde förstå. Det var ju min egen text och den borde inte ha varit någon överraskning varje gång ...

Tack och lov lyckades jag nästan hålla tårarna borta då det verkligen gällde, men jag hade näsduken beredd. Kanske jag upplevde det som ett skådespel och kunde koppla bort från mig själv ...

Men före talet hölls var det full panik. Jag kom i god tid och kollade mikrofon. Det blev en mygga som fungerade utmärkt sen jag fick den rätt placerad på huvudet och batteriet tryggt i fickan. Men var fanns mina papper? Jag var tämligen säker på att jag hade dem med mig i väskan, men den var nu tom. Jag hann nästan gå upp i limningen och sökte och sökte tills kommunstyrelsens andra viceordförande hittade plastfickan med talet i närheten av ljudanläggningen. Puh, det var nära!

Till min stora förvåning fick jag beröm för mitt enkla tal. Jag har svårt att ta emot beröm och känner mina brister, men visst värmer det hjärtat när man får lovord till och med av en poet! Både fullmäktiges ordförande äskade på publikation och till och med min f.d. historielärare. Vi får se ...

Välsjungande kören Vilja

Ungdomsfullmäktige och några veteraner på plats

Aprilvärme

Visst var det varmt i april 1989 och 1991 då mina två mellersta pojkar föddes, men aldrig var det så varmt som vi haft denna vecka.

De senaste dagarna har vi njutit av rena rama sommarvärmen med över tjugo grader och fullt solsken. Dessutom vackra röda solnedgångar som lär bero på Saharas sand ...

Det har blivit en hel del balkonghäng och umgänge med barnbarnet som njuter av att färdas med sin Pukycykel.

Vilken härlig tid vi lever i!

Gömt i tö ...

Jag minns att jag letade efter mina lökkorgar i höstas. Nu när jag räfsade gräsmattan hittade jag tre stycken med växande lökväxter i. Det var en glad överraskning.

Fram med dem i sol och lä. Det blir intressant att se vad de innehåller för de har stått i skymundan ett eller två år så jag kan inte behöva minnas vad jag plockat ner i dem.

Jag till och med funderade länge om jag hade satt några lökar i höstas och nu har jag skymtat några enstaka uppstickare i en rabatt, så tydligen gjorde jag det. Ibland, eller för det mesta, köper jag lökar men glömmer eller lyckas inte komma till skott med att plantera ut dem. Jag lever efter mottot att "nan" ska göra "san". (I översättning: någon gör det sen.)

Kratta

Jag läste i tidningen att man inte ska kratta bort löven från gräsmattan. En bra idé för latmasken inom mig.

Men idag hakade jag ner räfsan och tog en slarvig genomgång av gräs-/mossmattan. Visst blev det snyggare. Problemet är bara lövhögarna som jag förväntar mig att ska hitta till sin plats bredvid komposten på egen hand - eller med hjälp av någon annans hand ...

När jag var igång tog jag en tvättomgång av utemöblerna också. Jag gick så långt att jag plockade fram skruvmejsel, hylsnycklar eller vad det nu heter och nån form av möbelskruvare för att spänna till muttrarna.

Nu känner jag mig riktigt händig och är nog förtjänt av kaffe och påsktårta. Kanske utomhus ...

Långfredagen

Jag minns min barndoms långfredagar. De var minsann lååånga. Man fick inte gå ut, kanske mot kvällssidan. Överlag skulle man vara tyst och stilla. En ypperlig dag för läsning.

Med tiden har saker och ting förändrats. När jag idag cyklade iväg med en liten pärlhyacintkruka till gravgården och tände ett ljus, märkte jag att butiken hade öppet. Jo, mjölken var på upphällningen, men eftersom jag undviker att handla på söndagar av personliga principer, inte religiösa, så cyklade jag galant förbi på hemvägen.

Men en vacker dag blev det som lockade mig ut i trädgården. Inte för att jobba, men kolla läget. Smultronplantorna som jag satte ner i höstas är gröna ännu. Hoppas de klarar det torra vädret. Fukt finns ännu i jorden och säkert tjäle också om man går lite djupare.

Mer orolig är jag för min rhododendron som står helt oskyddade i sin rabatt sen den stora tallen och granarna försvann för något år sen. Ingen har skyddat dem med säckväven som ska finnas nånstans. Konstigt!

På slutrakan

Parketten är lagd, dammsugen och avtvättad. Nu börjar det roliga - att flytta onödiga möbler och prylar hemifrån, att springa på loppisar, att kolla på findit ...

Det är så skönt att inte behöva hålla sig till någon trend eller stil utan bara ösa in. Spännande!

Variation

Jag är ännu inte riktigt van vid att kunna planera dagen utifrån makens och mina intressesfärer, men nog njuter jag!

Jag har mer lediga dagar då mina kurser slutat för terminen.

Till exempel idag pyste vi iväg till lägenheten i sydstaden efter frukosten. Vi fortsatte med att lägga golv. Jag googlade fram lunchmenyerna på de närliggande restaurangerna och ledde makens tankar in på den plats jag helst ville han skulle välja.

Det blev läcker saffrankyckling på After Eight med utställda tavlor av en Kronobybo på väggarna.

På kvällen passade jag på att baka några bröd så länge maken var på möte och efteråt hann vi till och med på en

uppfriskande promenad.

Nu återstår ännu Trädgårdstider på teven och en ny stickning ...

Från det ena till det andra

Dagen började med två timmar på Bo-Inred-Byggmässan i Jakobstad i Kronoby kommuns monter. Trevligt att träffa bekanta och obekanta, bjuda ut broschyr om våra vandringsleder, lotter till IK Myrans (det nya ligalaget i kommunen) matcher, få folk att instagramma #kronobyislife och så vidare.

Vackraste vardagsrummet - Elsa Möbel

 

Sen blev det inspektion av make och äldste sons golvläggarteknik. Mycket väl godkänt och lite lunch på det. Jag försökte betona "lite" för barnbarnet firade sitt tre årskalas tillsammans med faderns fyllda trettio år. Där bjöds både på lekstunder och gott tilltugg till kaffet.

Väl hemkommen fick jag njuta av att kvistarna som jag plockat in för en vecka sen utvecklat härliga, gula blommor. Det gick inte lika bra med mina videkissor. Kvistarna visade ha endast bladknoppar fastän jag bestämt såg att det skulle bli vita, gulliga kissor. Nå, allt kan inte lyckas som på Strömsö ...

Nu blir det välja mellan damishockey VM-final, valvaka hemma eller valvaka borta ...

Dagens goda gärning

Det blev en fullvärdig eftermiddag. Seniordansarna var inbjudna till Herberts hus för att sprida dansglädje vid kaffestunden.

Jag passade på att fråga min endaste faster om hon ville delta samt träffa lite folk. Det ville hon gärna.

Glad musik, härliga rytmer och ett gäng dansöser satte sprätt på tillvaron. Kaffe och prat med bekanta och obekanta förgyllde vår stund.

Det kändes meningsfullt och jag tror jag hörde till dem som fick ut mest.

Jag säger det på nytt: det finns ingenting bättre än att umgås med harmoniska äldre människor!

Lägenhetsrenovering

Vi har nu hållit på i nästan ett år och renoverat en bostad i sydstaden. Egentligen började vi sent i höstas, men lite mer effektivt i år.

Det är roligt att se en långsam förbättring och vi strävar efter att hålla oss till en cirkulär ekonomi. Vi har använt målfärger från tidigare projekt, köpt en ny färg och lite tillägg till en annan.

Tapetseringen hålls nära noll eftersom vår praktiska kunskap är ringa, men två fondväggar har vi vågat oss på med lite mer än nöjaktigt resultat. Vi ska också testa kakelfärg i badrummet.

Köket har bytts ut och för en liten summa köpte vi ett begagnat kök som innehöll spis, diskmaskin, kyl, frys och fläkt. Till min stora förvåning lyckades make med söner trolla in alla skåp i vårt kök och jag är nöjd med resultatet. Att sen våra överlopps badrumskakel passade precis blev pricken över i:et.

Naturligtvis ska nytt golv läggas, parkett köpt på Findit förstås. Köket och lilla sovrummet är klart och snart, snart när nu målningen är avklarad blir det att fixa vardagsrum och arbets-/gästrum.

Tänk att få bli stadsbo ibland! Gå på konsert, äta gott med ett vinglas till och sen vandra några hundra meter till eget "hotell" med barnbarnet i närmaste trappa. Det är minsann en guldkant på tillvaron!

Nu är det jul ...

... eller inte. Min tanke går till julen då jag kunde ta mig genom vårsnön till lusthuset med fjolårets Blossaflaska som fyller ut raden med glöggflaskor.

Dessutom plockade jag bort mustomten från lyktan och placerade in lite påsksaker i stället.

Önskningar

Ibland har jag ett sånt flyt att jag knappt hinner drömma om något så blir drömmen sann. Det hände sig när jag senast tog mina orkidéer till "regnskogen" och funderade på om jag skulle bevara dem eller slänga. Visst blommar de villigt om, men jag sätter inte nån energi på att plantera om dem.

Vips, hade jag en präktig ny orkidé i min famn! Mina jumppaflickor hade läst mina tankar och levererade ett stort blommande exemplar. Det gläder mig storligen!

Tilläggsprocedur

Ja, inte blir man lycklig över att få tilläggsuppgifter som förlänger morgon- och kvällsrutinerna, men det är väl bara att anpassa sig ...

Sedan i höstas har jag märkt att min vänstra arm är betydligt tjockare än den högra. Jag härledde orsaken till en statisk, tung förflyttning av en odlingslåda från hus till sommarstuga. Tur att jag inte behövde bära den i 20 km, men hundra meter var tydligen för mycket det också.

Mycket senare upptäckte jag förändringen som jag tack och lov inte lidit av mer än kosmetiskt. När jag påtalade det för min onkolog fick jag remiss till lymfterapeuten som rekommenderade en kompressionsstrumpa. Igår kom den med posten.

I morse svor jag många gånger inombords då jag skulle dra den över armen enligt alla konstens regler. Här får man nog lägga till extra tid för påklädning och aldrig försova sig.

Nu har jag haft strumpan på i fyra timmar och det går väl i och för sig. Inte är den vacker och jag kan bara föreställa mig vad jag ska tycka när det blir sommar ...

Varje kväll ska den tvättas och torkas på plant underlag så där kommer det några minuter till. Tur att man är nästan pensionär och inte har småbarn och tusen sysslor. Lite gruvar jag mig för bakning - kan man ha plasthandskar på när man rullar bullar ...?

Början av veckan

Det blev en slow start på denna vecka. Tur i oturen att första och enda mötet var onsdag eftermiddag.

Jag höll mig inomhus och gjorde så lite som möjligt. Ett bokslut att fördjupa mig i räckte gott och väl. Jag antar att min pågående medicinering gör mig extra sårbar. Till och med hjärnan går på halvkapacitet och med tanke på hur låg nivå full styrka är (enligt vissa utsagor på Fb), så vill det säga nästan ingen intelligens alls!

Jag vill nog hellre ha en frökenförkylning än en karl dito ...

1 april

Jag hade faktiskt en liten tanke om att dra till med ett aprilskämt, men jag tänkte om. Det är för simpelt.

Jag hade tänkt skriva om att jag beslutat mig för att avsluta bloggandet - till stor del på grund av att man kopierat upp en del på en facebooksida. Det kränkte min person och att man dessutom hade åsikter om vad jag skriver eller mer vad jag inte skriver.

Ett blogginlägg är inte en instagrambild med eventuell text, inte heller ett facebookinlägg. Var och en bloggare har sin vision om vad de vill med sin blogg. Den kan vara mycket privat eller försök till påverkan.

För min del har det alltid varit lite av en kul grej att blogga. Inläggen hjälper mig att hålla koll på händelser i mitt liv, banala saker som resor, handarbeten och aktuell nonsens.

Min stil är ironiskt humoristisk med allvarliga undertoner ibland, men oftast mycket personlig. Det innebär inte att ni kan säga att ni känner mig utan och innan. Jag väljer själv vad jag publicerar och jag är framför allt inte ute för att debattera kommunens väl och ve. Det finns andra fora för det.

Men nu är det förstås så att jag inte kommer att sluta, för det kan ingen annan få mig att göra. Jag bestämmer själv hur länge jag håller på och stöter jag på motgångar är det mer så att jag triggas av det. Sorry vaan!