Jag minns min barndoms långfredagar. De var minsann lååånga. Man fick inte gå ut, kanske mot kvällssidan. Överlag skulle man vara tyst och stilla. En ypperlig dag för läsning.
Med tiden har saker och ting förändrats. När jag idag cyklade iväg med en liten pärlhyacintkruka till gravgården och tände ett ljus, märkte jag att butiken hade öppet. Jo, mjölken var på upphällningen, men eftersom jag undviker att handla på söndagar av personliga principer, inte religiösa, så cyklade jag galant förbi på hemvägen.
Men en vacker dag blev det som lockade mig ut i trädgården. Inte för att jobba, men kolla läget. Smultronplantorna som jag satte ner i höstas är gröna ännu. Hoppas de klarar det torra vädret. Fukt finns ännu i jorden och säkert tjäle också om man går lite djupare.
Mer orolig är jag för min rhododendron som står helt oskyddade i sin rabatt sen den stora tallen och granarna försvann för något år sen. Ingen har skyddat dem med säckväven som ska finnas nånstans. Konstigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar