Konsertglad

Som det framkommit mellan verserna har jag haft den stora äran att bevista två klassiska konserter denna vecka. Jag fick inbjudan för två personer och tackade glatt ja.

I min ungdom hade jag visioner om att börja gå på dylika konserter, men det har liksom inte blivit av i så stor grad som jag tänkt.

Jag var mäkta imponerad av Ruskfestivalen i Campus Allegro och framför allt Schaumansalens fina akustik. Musikerna var riktiga proffs och jag njöt storligen. Det enda negativa för min del var att vissa av de nyare styckena inte tilltalade mig. Jag vill ha harmoniska tongångar och inte atonalt gnäll. Med andra ord ligger felet hos mig, jag förstår mig inte på moderniteter.

Men jag kunde dock konstatera det gedigna hantverket och konstnärligheten bland de uppträdande. Sättet musikerna hanterade sina instrument på var av högsta klass vare sig de var finländare eller européer.

Lördagskonsertens dirigent var det också en fröjd att iaktta - vilka nyanserade händer och fingrar. Jag kan inte heller låta bli att nämna minspelet hos de agerande - de levde sig verkligen in i sin konst!

Mänskan behöver kultur och konst och skönhetsupplevelser!

Det behövs inte mycket ...

... för att få lite adventsstämning.

 Man plockar fram den elektriska ljusstaken, sätter fyra ljus i adventsljusstaken, tillagar lutfisk (helt misslyckad i år för min del, fick sila fram lite ätbart, men vi pratar inte om det för enligt yngste sonen luktar det lutfisk i hela huset) och dukar upp med lite julgodis.

Den som har bra ögon märker att godiset har fått byta plats i skålarna mellan tagningarna. Det såg så mesigt ut med mörkchoklad i den röda skålen. Jag tyckte bättre om kontrasterna med ombytta roller.

Black Friday

Jag är ingen USA-vän så jag har följaktligen inte shoppat loss idag. Men jag har köpt lutfisk, tårtdeg och plommonmarmelad, dessutom röd mjölk ifall jag vill koka tomtegröt.

Och pepparkakorna bakades igår. I morgon en liten städning, fram med ljusstaken och lilla jul välkommen!

Lite som Pippi

Med tanke på mina loppisbesök kanske ni vid det här laget har listat ut att jag är en sakletare. Det har jag gemensamt med Pippi Långstrump. En annan sak vi har gemensamt är det där med skolan. Utbildad lärare som jag är har jag till följd av det självvalda livet som hemmamamma endast jobbat då och då. Jag har liksom jobbat för att typ få höstlov, jullov, påsklov - precis som Pippi.

Det ni kanske inte visste är att jag sportar med att hitta små obetydliga saker. Det senaste är ett par skruvar på väg hem från ett möte - riktigt oanvända. Ser ni, man ska glädja sig åt både smått och stort.

Föraning igen

Redan före halv åtta ställde jag mig iväg för att åka till Vasa på möte. Jag plockade på mig glasögonen och hann tänka tanken om jag ska ta solglasögonen också, men så slog jag ifrån mig: Vilken dum idé i dessa mörka tider!

När jag i sinom tid kom ut från mötet vid halv ett så vad ser mina grågröna ögon! Jo, det är fullt solsken! Det blev trots allt inga problem att köra hem för jag åkte norrut och hade solen i nacken.

Frid och fröjd! Nu ser jag fram emot första konsertkvällen jag blivit inviterad till ...

Sent i november

Det var faktiskt tidigt i november jag råkade ögna igenom Flybes tidning under en resa. Jag fastnade för en artikel om Tove Jansson och speciellt de rader ur hennes sista Muminbok som man plockat ett citat från (på engelska).

Sent i november råkade jag ha införskaffat tidigare på hösten och nu passade jag på att läsa den igen. Jag hittade citatet på svenska och tyckte orden var kloka och trösterika - kanske speciellt idag då det är så mörkt och dystert.

 Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar sig över väggarna och letar en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet.

Praktiskt i min lilla värld

Nu vänder jag blicken inåt i min lilla husmorsvärld. Jag kommer mycket väl ihåg att jag blivit beskylld för att bara stå på min lilla trappa och inte se tillräckligt långt - ibland är jag lite "långilsken" som vi säger i mina trakter. Det är naturligtvis ett par herrar som uttryckt sig på detta trevliga vis. Det är nästan så jag blev feminist på kuppen - men inte riktigt ändå.

Jag erkänner att jag njuter av att få stöka omkring i min lilla värld och glädjas över små vardagslyckor utan att behöva tänka på världsekonomin stup i kvarten. Sådana stunder tittar jag på små underverk som till exempel min söta och praktiska knäckebrödsplåtburk.

Burken är perfekt för ett tvådelat Skolknäckebrödspaket. Allt ryms på en gång! Inte ett halvt paket som ska ligga nånstans och vänta på att få plats i burken. Inte blir det sämre av att det finns Muminfigurer på utsidan. Färgen kunde förstås vara nåt annat än svart-vitt, men det går an - burken står inte framme utan göms i skafferiet.

Kort visit

Egentligen var det bra att flyget i fredags var inhiberat för jag hade glömt läppstiftet hemma. Katastrof! Dessutom hade jag i misstag åkt iväg med de gamla glasögonen. Katastrof nr 2!

Det blev annars mera ändring i planerna eftersom jag märkte i bussen från flygstationen att tiden skulle bli för knapp för att hinna ut till Arabiastranden. Men om inte Muhammed kan komma till berget får berget komma till Muhammed eller hur det nu lyder. Nå, egentligen gjorde det inget, för spårvagnarna dit ut fungerade inte pga vattenledningsarbeten och jag hade varit tvungen att åka buss.

En gemensam liten frukost i Kampen med överräckning av avtalad leverans tillät mig träffa fysikersonen och dessutom föra en snabbdiskussion om karriären.

Och tåget hem igen var förstås mer än en halvtimme försenat vid nådd destination ...

Men fortbildning och möte gick bra och juliga bilder fastnade på min platta.

Underbara julrosor i handeln

Jag tycker inte om julen, men dessa julbollar var läckra!

Rätt och fel

Jag styrde och ställde, packade väskan, vattnade blommorna, men i mitt stilla sinne hade jag på känn att nånting kan gå fel. Och jag fick rätt!

Maken skjutsade mig snällt till flygplatsen, mutad av en chokladplatta, körde iväg och jag gick in. Jag kastade en blick på tavlan och den såg normal ut på avgående flyg, men så hörde jag flygtjänstemannen fråga om jag visste att flyget var inhiberat.

Där hade vi det! Buss ordnades till Vasa och ankomst till Helsingfors skulle för min del ha blivit mitt i natten. Nej tack! Hellre en tur med tidiga morgonflyget. Jag skulle ändå hinna en vända till fysikern på frukost.

Nu sitter jag igen på Karleby-Jakobstad flygplats i Kronoby och är väl placerad bland en hop italienare. Igen känner jag maningen att lära mig så mycket italienska att jag kunde få stilla min nyfikenhet. Båtindustrin har en liten avdelning i vår kommun och det vore intressant att höra några små affärrelaterade utsagor.

Flyget ja, det är försenat en kvart, men nu ser jag det rulla in ...

Kusinknoppar

Vilken lycka då jag plockade fram mina orkidéer för bevattningskur och märkte att den jag fått av sydkusinen hade fått knoppar. Den är lite annorlunda än de andra och jag har väntat länge på att se hur den tänker bära sig åt för att skänka mer blomglädje och nu vips! så bara finns de där.

Den lilla orkidén som jag fått av en annan kusin blommade först i ett år och sen har den blommat en gång till och nu har den bildat två nya blomställningar igen. Wow! Jag kallar det tur för jag har inga gröna fingrar.

 

Dålig planering

Idag har jag verkligen inte haft munhäfta. Lite tystare var jag på mina jumppatimmar, men sen brakade det loss. Jag besökte hälsovårdaren för provtagning (ni vill inte veta var) och skulle svara på några frågor. Vi var inte bekanta från förr, men inga problem, jag öste på som om jag hade haft betalt.

När jag nu var i närheten av kommungården passade jag på att uträtta några ärenden och blev bjuden på kaffe och där fortsatte min svada. Det var prat och skratt så åtminstone några fick förlängd livslängd.

Nu får jag fråga mig att vart for den här eftermiddagen? Lite tapetborttagning borde vara högt på agendan, men varför det? Jag kunde i stället ringa kusinen i söder och prata bort några minuter - mycket trevligare.

Och sen måste jag blogga och kanske jag kommer på något annat ännu för att skjuta på arbetet.

Nästa vecka ser ganska välmatad ut - två dagar i Vasa, några konserter (nöjeskontot) och jag borde hinna baka pepparkakor också. Det blir att få i gång en lite bättre planering misstänker jag. Men först ska jag hinna till Helsingfors en vända ...

November i stora staden

Koreografen

Eftersom jag är intresserad av musik och dans ligger det nära till hands att jag inspireras att fixa ihop en liten koreografi ibland.

Min förmiddagsgrupp får finna sig i att värma upp till Onerepublics Love Runs Out.



Vi har hunnit med halva koreografin och ska försöka få ihop den innan jullovet. Vi väntar med spänning på att få många anbud på uppvisning...

Inom sittgymnastiken har jag totat ihop sittdans till en rumba och en boogie-boogie. Det är bra med testkaniner i omgivningen. De utför rörelserna så lydigt.

Det besvärligaste är dock att skriva ner rörelserna och takterna har jag inte ens försökt få ordning på. Jag brukar räkna till åtta och så kör jag ...

Nytt foto

Egentligen borde jag förnya mig och framför allt mitt foto på bloggen. Men det är inte så lätt att ta selfies eftersom jag inte är nöjd med objektet. Ej heller är jag det minsta fotogenisk. Det ska till en tusenkonstnär för att få ett lyckat foto av mig.

Nu finns det dock en chans att en tagning lyckats - nämligen den gången det blixtrade till i Jeppokorsningen sent en kväll förra veckan ...

... väntar med bävande spänning på julklappen ...

Hälsa och ohälsa

Jag har alltid ansett att det är mycket svårare att vara psykiskt sjuk än fysiskt. Redan det att du kan visa upp en skada underlättar för omgivningen eftersom sjukdomen är mer påtaglig.

Denna vecka inleds uppmärksammandet av den mentala hälsan och därav mina tankegångar.

Själv kommer jag så väl ihåg min trettiofemårskris som drog ner mig i ett djupt hål mitt under bästa sommartid. Tack och lov hittade jag en snabb lösning och troligen var hålet inte så djupt. Samtal med mig själv och en förstående make och allra sist att jag skrev av mig mina känslor fick mig sakta upp ur hålet.

Orsaken var helt klart en personlig utmattning efter att ha fött fyra barn i rask takt. Vem känner sig då särskilt attraktiv och stark?

Men jag lärde mig att ta psykisk ohälsa på allvar och har alltid försökt hjälpa andra som befunnit sig nere. Tyvärr har vi den vanan att inte ta sådana sjukdomar på allvar och det är svåra saker som behöver tid för att läkas.

Tänk på detta denna vecka. Kanske någon behöver en innerlig pratstund med just dig.

Feltolkad och felciterad

Nu har jag nått gränspunkten när det gäller uttalanden. Jag har försökt vara tydlig och diplomatisk och inte velat ställa till med besvär för journalister, men härefter vill jag läsa vad som sätts i min mun innan det går i tryck.

Egentligen är det småsaker, men det är ack så irriterande att läsa sånt som man inte sagt. Jag har de senaste åren blivit mer medveten om språkets tolkningsmöjligheter och ännu mer uppmärksam på skillnader i tolkning mellan sändare och mottagare i kommunikationsprocessen. Det är alltid grått, aldrig svart och vitt. Hur du än förklarar kan du aldrig vara säker på att den som lyssnar förstår till hundra procent.

Mitt råd till mig själv i fortsättningen blir att tala ännu tydligare, ännu enklare, ännu kortare.

Så känner jag mig!

Nattvisdom

Har ni vaknat mitt i natten och plötsligt varit helt klartänkt? Det har hänt mig otaliga gånger ända från skoltiden då jag plötsligt hade rätt lösning på en matteuppgift i ett prov. Ofta är det saker som gått fel som man kommer på.

I natt det hände ... igen! Jag började plötsligt fundera om jag i gårdagens blogginlägg skrivit ner namnet på pjäsen jag såg. Vid kontroll märkte jag att 'nehej'. Men då kom jag på en trovärdig lösning på mitt förbiseende. Det var avsiktligt! Det skulle väcka er nyfikenhet så att ni klickade på länken till pjäsens webbsida. Och det gjorde ni väl? Jag tänker inte avslöja titeln.

Och vad har då dessa sprödstekta mujkor med detta blogginlägg att göra? Ingenting. Jag börjar bara känna mig lite hungrig och mitt bildlager är så skralt för tillfället.

Varför måste jag alltid ...?

I en familj med flera barn kan man ofta få höra repliken : Varför måste jag göra det här? Jag gjorde det ju förra gången!

Barn är oftast väldigt rättvisesökande och mäter med millimetersmått.

Igår hade jag nöjet att få se en pjäs av Teater Povre på Vasallen, Wasa Teater. Jag hade lite kollat på förhand och visste att det inte uttalades många repliker.

Oj, så imponerad jag blev av de två unga skådespelarna som ägde scenen under hela föreställningen - lite över en timme non-stop.

Pjäsen framfördes med otroligt exakta rörelser och miner till musik, lite i gammal Chaplinstil. Men budskapet kom fram.

Har ni möjlighet så gå och se den. Den spelas ännu några gånger i november. Den passar utmärkt för de som inte kan våra nationalspråk fastän man i slutet levererar repliker på både svenska och finska. Innehållet går nog hem utan språkliga kunskaper.

Vill ni veta mer så besök denna sida

Dokumenterade krämpor

Jag ber om ursäkt för detta inlägg för det skrivs bara så jag ska få dokumenterat när jag hade inflammerad fettknuta på överarmen och bältros (för andra gången i mitt liv).

Man glömmer så lätt och jag hade till och med svårigheter att exakt berätta åt läkaren när jag såg de första röda nipporna på min kropp, men det torde ha varit för en och en halv vecka sedan. Anledningen till att fröken Doktor inte genast gav mig rätt diagnos (som jag själv kastade fram och även med bekräftad gissning av annan person) var att mina symptom var så lindriga.

Jag föreslog försynt att kanske jag inte är så "pitu" (vad heter det exakt på god svenska?). Ingen värk, bara lite klåda och sveda har plågat mig. Inflammation fixade doktorn vid första besöket med en kur antibiotika. Nu väntar annan medicinering och förbud att jobba med åldringar på fredag. Synd!

(Ni skulle bara veta hur många gånger jag fick försöka för att fånga mina äckliga utslag på bild. Säger inte var de finns och försök inte använda fantasin!)

Vad säger stjärnorna?

Som ung romantiker brukade jag alltid läsa horoskopen i veckotidningarna. Numera är jag inte så godtrogen, men Kurirens horoskop har jag alltid funnit en viss samstämmighet med.

Visst kändes det lite uppmuntrande att idag läsa följande:

Du är inte omärkt av de hårda törnar som livet har i beredskap åt de flesta människor. Men du har tagit smällarna på ett berömvärt sätt och lärt av misstagen. Du har vägrat att låta dig knäckas. Därför är det besynnerligt att ett litet och obetydligt problem kan bringa dig ur balans och få dig att deppa. Ta även den här lilla motgången som det anstår en med fighterhjärta och du skall se att allt ordnar sig till det bättre snabbare än du någonsin anat.

Och det är så sant, så sant. Jag kände mig väldigt nedstämd igår kväll efter ett möte och kunde inte förstå varför jag reagerade med en så konstig ilska. Jag satte mig ner och skulle se ett favoritprogram på plattan, men se det ville sig inte, kopplade in kanalen bara i real tid. Allt gick mig emot. Jag fick till sist öva lite seniordans för att få nåt annat att tänka på.

Misstämningen fortsatte idag, men sen jag läste horoskopet känns det bättre. Så visst måste man tro på stjärnorna ...

Kort om kort, konton och kuponger

Hå, hå, ja, jaaa! Det är lite jobbigt med alla dessa kort som man samlar på sig. Visst, bankkortet kan jag inte vara utan, inte heller FPA-kortet, ja, kanske några bonuskort också ... Plötsligt sitter man där med en massa kort och kuponger som man förgäves försöker gräva fram då man ska betala.

För att inte tala om konton som uppstår vid näthandel då man ska köpa biljetter, boka hotell och resor och så vidare. Alla lösenord som ska noteras i minnet eller på nån papperslapp som lätt omkommer.

Tidigt i morse vaknade jag av att jag glömt att logga in mig då jag bokade två hotellnätter i januari. Och jag som är bara tre nätter från att få en gratis natt! Jag försökte undersöka om jag kunde åtgärda fadäsen idag. Tyvärr inte, för jag har i hastigheten använt en annan bokningsserver och inte den jag har konto i ...

Lång kulturhändelse

Det blev ganska mycket kultur häromsistens. Först var det som sagt Svenska dagen. Igår var det den årligen återkommande countrykonserten och bor man så nära måste man bara gå. Egentligen borde jag ha bevistat Medborgarinstitutets 50 årsjubileum på fredag kväll, men då satt jag på tåget.

Lördagens konsert var omväxlande med bara lite traditionell countrymusik. Det var välspelande band med depressionsballader på temat fastän i vissa fall till väldigt glad och medryckande musik. Vad jag inte räknat med var att konserten skulle vara i fyra och en halv timme. Det blev lite obekvämt att sitta så länge, men vad gör man inte för kulturupplevelser?

Medverkande:
Guy Enqvist & Cutler Johnson (Sibbo/Jakobstad)
Spinning Jennies (Stockholm)
Rude Mood med Tomas Höglund som solist (Pedersöre/Jakobstad)
E.B. Anderson & The Resolutes (Nova Scotia, Canada)
samt sjungande konferencier Anne-Mie Ranta m ackompanjatör Eva-Lott Björklund (Kronoby)

Irritationspolitik

Kom inte och säg att jag har en politisk blogg för det är jag är nog alldeles för självcentrerad och opolitisk för att klara av . Men nån gång kommer det ett inlägg som lite tangerar maktsamhället vi lever i.

Nu har jag blivit tillräckligt uppretad och irriterad att jag lite måste skriva av mig, borde kanske få ihop en insändare i tidningen också.

Ju mer jag lär mig om politik desto mer opolitisk känner jag mig. Tänk nu på det här med interpellationer i riksdagen. När jag gick i skolan fick vi lära oss att det var det största man kunde göra och det hände väldigt sällan. Under denna valperiod har vi haft så många interpellationer i den finska riksdagen i försök att fälla regeringen att jag inte kan räkna dem alla.

Inget kan gå framåt för staten Finland om partierna ska hålla på att göra allt för att ställa till det för varandra! Nu då det återstår ett halvt år till nästa val är taktikerandet som allra värst. Hur ska man kunna få nåt förtroende för att de invalda ska uträtta nåt vettigt då så mycket tid och energi går åt till onödigheter.

Gör i ordning en stor sandlåda på Senatstorget och placera dit politikerna, utrusta dem med galonbyxor, vattenkannor och spadar och låt dem leka av sig riktigt ordentligt!

enRIS

Scenbyte

Det är snabba ryck som vanligt. Just firade jag Svenska dagen på Jungsborg med Svenska folktinget och nu i arla morgonstund sitter jag redan på Majstranden och väntar på kaffetåren.

Det är så roligt att få skämma bort sina söner. Idag får det bli croissanter och berlinmunk för fysikern.

Det var skönt att få lämna snö och minusgrader i Kronoby och komma till söderns +3 grader trots den fuktiga luften.

Vis av tidigare färder väljer jag tåget hem i kväll med risk för försening.

Ovanligt

Tänk, jag har hållit en dag ledigt från bloggen utan att ha planerat det på förhand. "Det bara bidde så".

Jag körde på känsla och impuls och inhandlade en ny wokpanna. Den gamla är nog Hackman, men faktiskt i teflon och det gillar jag inte riktigt samt lite sliten.

Jag har kollat in gjutjärn, men de är så väldigt tunga. En reklamannons fick mig att tända till, kanske delvis för att pannan var orange. Men om man får det man vill ha till halva priset då måste man bara slå till. Och vad sägs om keramisk beläggning och tillverkad av 100 % naturmaterial?

Idag har jag testat den och maten blev riktigt läcker.

Och varför bloggade jag inte efter kvällsmötet? Jo, en överraskningsgäst väntade mig då jag kom hem och jag satt tusen gånger hellre och pratade med sötnos över en kopp te. Det blir tvåvägskommunikation och inte bara mina egoistiska funderingar som här på bloggen.

Men båda behövs ...

Talet

Först kan jag konstatera att jag inte är någon talare. I snart två månaders tid har jag i tankarna förberett mig och hållit ögonen öppna för tips och idéer till rubriken: Må bra, kvinna!

Det krävdes en resa till Tyskland för att få arbetsro och nu är det äntligen förbi. Ingen gick ut och ingen satt och snattrade så jag antar jag får vara nöjd.

Ett litet smakprov:

Hitta de små guldkornen i vardagen!

Det kan vara så enkelt som att tända ett ljus då du äter. Eller kanske ta en tur till en restaurang för att slippa koka själv nån gång. Skänk ett leende till en främmande person i matvarubutiken. Inled ett samtal med någon. Möten med människor är det som skänker mig små guldkorn. I de flesta fall blir det bara enskilda möten som jag sen lagrar i min själ.

Men det viktigaste av allt!

Tyck om dig själv!

Du duger som du är! Vi kan inte alltid vara på topp. Ibland måste vi vara djupt nere i dalen för att kunna njuta då vi är där uppe. Livet är inte en räcka av jämngråa dagar. Livet ger dig alla möjligheter. Du väljer själv hur du lever det för att må bra!

Skönt att kunna lägga talet bakom sig och bara njuta av den vackra orkidén jag fick.