Man glömmer så lätt och jag hade till och med svårigheter att exakt berätta åt läkaren när jag såg de första röda nipporna på min kropp, men det torde ha varit för en och en halv vecka sedan. Anledningen till att fröken Doktor inte genast gav mig rätt diagnos (som jag själv kastade fram och även med bekräftad gissning av annan person) var att mina symptom var så lindriga.
Jag föreslog försynt att kanske jag inte är så "pitu" (vad heter det exakt på god svenska?). Ingen värk, bara lite klåda och sveda har plågat mig. Inflammation fixade doktorn vid första besöket med en kur antibiotika. Nu väntar annan medicinering och förbud att jobba med åldringar på fredag. Synd!
(Ni skulle bara veta hur många gånger jag fick försöka för att fånga mina äckliga utslag på bild. Säger inte var de finns och försök inte använda fantasin!)
Vilken beskrivande bild ! Skulle platsa i en lärobok i virologi. Säger hon som sett utslagen.
SvaraRaderaTack för det! På något sätt känner jag mig inte tilltalad av att starta en ny karriär som sjukdomsfotograf ...
SvaraRaderaHälsningar till konvalesenten! Förr i världen lyssnade jag på ett radioprogram där man kunde skicka hälsningar till sjuka, och då hälsade de ofta till en konvalecent i hemmet.
SvaraRaderaHoppas det går fort över!
Tack, jag känner mig nog nästan normal och körde nog jumppapassen som vanligt. Hoppas du kan koppla av och hitta positiva tankar! Stor kram!
SvaraRadera