Man berättade om hur Oravaismoster som blev moderlös vid 6 års ålder, växte upp med sina syskon hos mormor som dog då hon var 11 år. Sen bodde hon hos min mormor och morfar och hjälpte till med att ta hand om sina kusiner och flyttade vid ca 14 års ålder till Rödsö där familjen köpt ett hemman. Moster och min morbror som var sju år gick den långa vägen med några kossor till det nya hemmet, en sträcka på drygt 40 km.
När moster utbildat sig till kontrollassistent flyttade hon till Kimo bruk i Oravais. Dan före julafton skulle en ny kusin födas och fadern försökte ställa till jul för sig och sina hemmavarande fyra söner. Vem dyker upp om inte moster? Hon hade cyklat (ca 80 km) från Oravais till Terjärv mitt i vintern och julen var räddad!
En gång hade moster velat hälsa på sin syster som vistades på ett sjukhus i Vetil. Det fanns ingen annan råd än att gå den långa vägen dit (mer än sjuttio kilometer) från hemmet i Rödsö. Följande dag blev systern utskriven och de båda systrarna vandrade tillbaka.
Det är inte för inte som man känner sig lite "pitu" (dial. för mesig, feg, bortskämd) i dagens läge då man gnäller över minsta motgång.
Hej Kronjuvelen, min mamma var också kontrollassistent. Hon fick sin utbildning i Pargas. Jag har en dagbok från den tiden, där hon nämner flera av sina skolkamraters namn. Skulle vara roligt att kolla om din moster skulle ha råkat finnas bland dem. Skulle alltså gärna ha kontakt med dig om det.
SvaraRaderaKan du mejla mig på lianeroseiren@gmail.com så kan vi diskutera vidare. Vill inte lämna ut min mosters namn på bloggen.
Radera