Jag har alltid ansett att det är mycket svårare att vara psykiskt sjuk än fysiskt. Redan det att du kan visa upp en skada underlättar för omgivningen eftersom sjukdomen är mer påtaglig.
Denna vecka inleds uppmärksammandet av den mentala hälsan och därav mina tankegångar.
Själv kommer jag så väl ihåg min trettiofemårskris som drog ner mig i ett djupt hål mitt under bästa sommartid. Tack och lov hittade jag en snabb lösning och troligen var hålet inte så djupt. Samtal med mig själv och en förstående make och allra sist att jag skrev av mig mina känslor fick mig sakta upp ur hålet.
Orsaken var helt klart en personlig utmattning efter att ha fött fyra barn i rask takt. Vem känner sig då särskilt attraktiv och stark?
Men jag lärde mig att ta psykisk ohälsa på allvar och har alltid försökt hjälpa andra som befunnit sig nere. Tyvärr har vi den vanan att inte ta sådana sjukdomar på allvar och det är svåra saker som behöver tid för att läkas.
Tänk på detta denna vecka. Kanske någon behöver en innerlig pratstund med just dig.
Fint skrivet. Kram härifrån andra sidan fjärden.
SvaraRadera