Sent i november råkade jag ha införskaffat tidigare på hösten och nu passade jag på att läsa den igen. Jag hittade citatet på svenska och tyckte orden var kloka och trösterika - kanske speciellt idag då det är så mörkt och dystert.
Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar sig över väggarna och letar en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar