Annorlunda dag

Det råkade sig att det var klämdag just idag då jag skulle på CT-undersökning. Det medförde att man hade stängt på onkologiska polikliniken och jag kunde inte vika in där för att de skulle kunna koppla min venport inför kontrastämnestillförseln. Dessutom tyckte man på röntgensidan att mitt kreatinvärde var för högt och jag behövde få vätska intravenöst.

Men det gick att fixa på avd. 7 och dit anlände jag 6.30. Tyvärr kopplades inte allt till slangen så läkaren måste ändå sätta in en kanyl med hjälp av ultraljud. Kunde ha sluppit den proceduren, men det blev tydligen nåt missförstånd. 

Nå, nu är jag röntgad och får ligga i dropp ännu tre timmar efter undersökningen. Det går väl ingen nöd på mig. Jag har fått mat och det enda jag irriterar mig på är att dörren till mitt rum inte stängs när nån varit in. Det blir så mycket ljud och man vill till exempel  inte lyssna på när farbrorn har duschat senast ...

Två minuter senare ...

Jag hann bara publicera detta inlägg så var det hämtning av matbrickan och dörren står på glänt igen ... bara att hoppa ner från sängen och ta droppställningen på en liten promenad igen ...

Dåligt samvete

Jag ska inleda morsdagen med att snabbfixa ett inlägg med några bilder på de små lyckostunderna som infunnit sig den senaste tiden. Jag har nämligen mycket dåligt samvete för min bloggtystnad.

Tiden går åt till möten via internet, förberedande av en inspelad valdebatt, där jag plötsligt stod ganska ensam ... och diverse blodprov, behandlingar och undersökningar.

Men jag har unnat mig avkopplande stunder på Kvarnbacken, minipromenader och börjat på en ny stickning.

Ni ser väl de två prickarna under molnet - två av mina mest älskade personer i världen.

Vår i Skolparken - en promenad här lyfter själen.