Veneziansk afton

Det blir extra roligt att fira veneziansk afton i år, då barnbarnet med föräldrar ska fira sin första natt i sin blivande sommarstuga på granntomten.

Vi har plockat fram lyktor och ljus och får nog räkna med att börja tändandet redan halv sju för att hinna med alla ljuspunkter.

För något år sen räknade jag till över hundra lysande ställen och de lär inte ha blivit färre ...

Men raketer och smällare göra sig inte besvär hit längre.

En dos skog

Det blev en tur ut till favoritskogen, nämligen sammetsskogen i Lillsand, Fäboda.

Vilken av de många stigarna skulle vi välja? Ödet hjälpte oss, för If Brahe skulle tydligen ha nåt evenemang inom kort för skyltar med pilar var utsatta. Vi beslöt att följa skyltningen.

Efter lite googlande kom jag till slutsatsen att det var fråga om tre kilometer och tio kilometers banor. Den senare var i längsta laget utan vattenflaska, så vi beslöt testa eget orienteringssinne när skylten för 3 km dök upp mitt i skogen.

Som tur var kunde vi lyssna till havets brus och söka oss norrut. Lite komiskt var det att hamna andra gången på samma stig, men vi lyckades avvika vid rätt tillfälle och snart skymtade vi havet.

Efter en dryg timme i skogen var vi sugna på något ätbart, men tyvärr hade Fäboda Café and Kitchen stängt för säsongen tvärtemot vad som påstods på deras webbsida.

Pizza på Sesam var inget dåligt alternativ.

Litet besök

Den lilla rödhakeungen har kommit mig nära många gånger under sommaren. För en stund sedan satt den på trappan och flög bara en liten bit när jag kom om hörnet.

Jag tilltalas av fåglar, speciellt de små. Det känns som om jag får budskap från nära och kära som gått bort.

Allt som man mår bra av ska man tro på och ta till sig ...

Årets Juthbacka

I fredags var det en njutning att gå på Juthbacka marknad. För första gången var maken ledig och vi kunde åka iväg närhelst vi ville.

Det blev eftermiddag i alla fall och vi inledde med ett trevligt cafébesök på Lillkungs. Bra stämning och betjäning. Jag riktigt tänkte att här i Nykarleby kunde man bo!

Eftersom vi inte direkt var ute efter nåt speciellt, tog vi det lugnt och hann prata med bekanta.

Till min förtjusning fann jag en rotborste, dock av mindre sorten, men jag köpte en eftersom de är så svåra att få tag på och världens bästa att tvätta ur gjutjärnspannor med.

Ett annat fynd var en skylt som håller bort reklampost. Det har jag sökt länge och nu hittades en i trä - för femtio cent! Nu hänger den snyggt över postlådan på Krukmakarvägen. Skönt att slippa reklamen!

När barnbarnet anlände till marknaden på kvällen, tog jag en ensamrunda och maken spenderade tiden med att beskåda de utställda bilarna i barnbarnets sällskap.

Jag orkade inte besöka alla stånd, men gjorde ett superbilligt inköp, då jag betalade en femma för en solstol med dyna. Det kändes helt ok att placera sig i stolen och invänta de andra ...

Kvällspromenad

OM man tröttnar på att ta sin kvällspromenad 2,5 km åt ett håll och 2,5 km tillbaka samma väg, så kan man anamma vår strategi.

Vi tar bilen några kilometer och väljer ett mer okänt område, parkerar och upptäcker nya vyer.

Den här kvällen lyckades vi undvika att gå samma sträcka fram och tillbaka då vi hittade en spännande stig som ledde oss ut på främmande mark.

När vi kom ut till vägen igen, fick vi fundera lite om vi skulle till höger eller vänster. Min intuition sade höger och en blommande cykel bekräftade vägvalet.

Underbart att få förlägga motionen till skog och skärgård.

Dagens nöje

Jag känner mig nästan duktig idag. Jag har städat lite i stugan och hittade barnbarnets borttappade bit till leksakslångtradaren under den lurviga sängmattan.

Utedasset har fått ny sits med snör i locket. Det fixade jag med lilla hammaren som jag ärvt efter mamma. Den användes mest till att banka sönder kryddpepparkorn placerade i ett litet tygstycke. Ja, det var tider det ...

När eftermiddagsprogrammet kom på tal, kläckte jag idén om en vandringsled i Fagernäs, som vi besökte för X antal år sen.

Bra förslag, tyckte maken, och hann knappt tänka längre innan jag kom på att vi hade två stora mattor som behövde tvättas. Det visade sig att de var tre, men vi packade ryggsäcken med kaffe och dopp och pyste iväg.

Mattvätten gick bra, men vandringsleden blev inte riktigt som planerat. Vi kom till ett fint berg och förstod att ta kaffepausen där, men sen ...

Vi var nog helt borta när vi kom till en grusväg och kände inte igen oss. Mobilerna fick hjälpa till lite och vi fick vända om, hittade en märkt stig, men kom ut till en sommarstuga och fick snällt ge upp och traska till bilen.

Det blir nog att söka en karta nästa gång. Tydligen ändrar stigarna ... och minnet sviker ... men motion fick vi ... och fikapaus!

Tack Åsa, för kvarglömt sittunderlag. Satte tillbaka

Kvällsnöje

Jag hade lite svårt att bestämma mig. Plocka hallon eller gå på skogspromenad?

Det blev det senare. En halvtimmes ensampromenad i stugans näromgivning bjöd på vacker natur, skogsfåglar och älgspillning.

Myrstackarna var enorma, flera meter i omkrets. Eventuellt fann jag orsaken till sommarens stora smäll. Två långa granar med ännu färska barr låg omkullvälta. Den ena hade troligen kolliderat med den andra och föranlett en mindre explosion.

Jag klättrade upp på höga kullar av stenar och kände mig liten i det mäktiga landskapet. Är det detta som kvalificerar för "skogsbad"?

Det ska vi fira

Man kan fira att man varit förlovad i fyrtio år på många sätt.

Maken valde att göra en Melker när han skulle kasta i en fiskebragd ...

Men lyckliga är vi ännu.

Ombyte

Det är dags för lite andra vyer. Vi drar till stan!

Det är alltid härligt att ställa upp för sitt barnbarn. Fredagen helgades åt detta ändamål.

Det blev både förmiddags- och eftermiddagspromenad med mat och vila däremellan.

Café Skorpan levererade som vanligt sol, värme och delikatesser tillsammans med god stämning. Efteråt en stund i den närliggande Alexandersparken.

Nu väntar lite samvaro med svågrar och svägerskor som man ser alltför sällan.

En natt till i stan och sen kalas ...

Ett sommartema

Jag har skrivit om koloniträdgårdar tidigare i år och det tycks bli sommarens tema.

Idag förlade vi förmiddagspromenaden till koloniträdgården på Tullbacken i Karleby. Vi körde runt lite och plötsligt var den där. Inte huvudingången, men det fungerade ändå.

Jag måste nog säga att denna idylliska miljö hade de mest välskötta trädgårdarna och stugorna hittills. Hur mysigt som helst!

Denna promenad fogas absolut till årets sommarminnen.

Vanvård

Jag var lite ouppmärksam på försommaren med mina krukblommor, framför allt den nyinköpta fuchsian, men också en krukros som övervintrat i källaren. De fick inte tillräckligt med vatten och såg ut att torka bort.

Jag stod inför faktumet att låta gå eller att försöka åtgärda. Nu är jag glad att jag valde det senare, för båda blommorna har belönat mig med en ny fräsch uppsyn.

Fortsatt njutning

Och rosorna de bara frodas ...

De har fått nässelvatten och utspätt barnbarns kiss som gödsel. Det tycks vara perfekt.

Det trodde jag inte om dig!

Vi har det stora nöjet att följa med fågellivet härute vid sommarstugan. Måsar och tärnor hör inte till favoriterna, men de har försvunnit för i sommar.

Mäktigt är det när havsörnen kommer seglande för ett skrovmål. På senare tid har kärrhöken synts. När vi plockade hallon, tittade jag upp och fick se den komma lågt flygande med ett byte i näbben.

Några arter hade passat på att satsa sitt bobygge i samma bygge som finns på granntomten. Länge kunde sädesärlorna, svalorna och nån annan liten tippe ta sig in genom fönstergluggar, dörröppning och underifrån timmerstockarna. Nu blir det sämre, för golvet har isolerats.

Svalornas ungar hann inte ut innan vindsvåningen skulle bearbetas, men sonen flyttade varsamt boet med ungar till en hög sten under en gran och efter en dag hittade föräldrarna sina arvingar och vi tror att det gick lyckligt, då fler svalor senare kunde ses flyga omkring.

Den vackra rödhaken har kommit ganska nära och sökt kontakt, men lite sur blev jag nog då mina misstankar bekräftades och jag såg att hallonen dög åt rödhaken. Jag har aldrig tidigare sett några fåglar i de vilda hallonbuskarna, men tiden förändras ...

Vinbären i alla färger tar koltrasten med familj hand om. Suck!

Litet bo jag bygga vill

Under blåbärsfärden häromdagen blev jag varse två getingbon som byggts på för mig ovanliga ställen och lägen.

Jag tog en bild av det ena och förundrade mig över hur lämpligt det var att ha ett bo så nära marken.

Det andra boet hängde mitt i blåbärsriset lika lågt nere och hindrade mig från att plocka bären i dess närhet.

Har getingarna fått höjdskräck?

Kärt återseende

Jag hade ett inplanerat möte med min sköterskevän från Nepal i Vasa. Vi åt en långlunch med havsutsikt och hade djupa diskussioner som vanligt.

Det är så inspirerande att höra om livet och kulturen i ett för mig främmande land. Jag får också upp ögonen för det som är bra och dåligt i vårt land.

Jag hann också träffa den semestrande ingenjören och maken bjöd på Vasas största glass som säljs i den strandnära parken intill fängelset.

Innan vi kom till Vasa hade vi ett kort stopp vid ett bageri i Larsmo och till min stora glädje parkerade Larsmoväninnan sin bil när vi var på väg bort. Härligt att få krama om henne och lova att vi måste träffas i september.

Dagens negativa var att det regnade ordentligt när vi åkte från Vasa, men det såg ut som om det inte kommit en droppe vid sommarstugan. Synd!

Spårvagn check

Spårvagnsfrälst som jag är hade jag inte åkt spårvagn i Stockholm sen jag var liten flicka. Men denna gång blev det gjort.

Vi hade köpt ett dygnskort med SL och passade på att åka den längsta pendelbåtslinjen som tog oss från Allmänna Gränd, Djurgården till Frihamnen och tillbaka, men med ett avkopplande avhopp vid Nacka strand, där vi satt bekvämt i Amirikaliknande vilstolar och njöt av utsikten.

När vi skulle ta oss med resväskan från Hotell Hasselbacken, hoppade vi på spårvagn 7 och åkte via Valdemars udde till Centralen. Jag hann skryta åt konduktören att vi har fler spårvagnslinjer i Helsingfors och han höll med och tyckte det var synd att man inte satsade på denna miljövänliga lösning i hans stad.

Eftermiddagskultur

Jag kunde bara inte missa seminariet i Kiisk om Viola Renvall. Mycket på grund av Kronobyanknytningen. Men också för att jag länge tänkt läsa in mig på hennes dikter. Jeppisvännen var genast med på noterna och bland de talrika åhörarna fanns många kända ansikten.

Viola Renvall var gift med en lärare och författare från Kronoby, Hjalmar Krokfors. Förutom de åtta åren i Kiisk, Esse, tjänstgjorde de också sex år i Bråtö, Kronoby.

Ulla Sjölind, som skrivit en biografi om Viola, höll en väl avvägd inledning om mänskan och författaren Viola Renvall. Ullas tidigare elev (också min) läraren och poeten Ralf Andtbacka, även han från Kronoby, gav intressanta synpunkter på Violas författarskap.

Programledaren, artisten och låtskrivaren Thomas Lundin berättade om sitt engagemang i Viola Renvalls dikter, av vilka han tonsatt 30-40 stycken.

Sist och kanske mest berömd hade vi skådespelaren Stina Ekblad som har mamma från Kronoby. Hon deklamerade med stor intensitet några psalmer och dikter.

Det kändes lite lustigt att sitta vid samma långbord vid kaffet med Stina vars diktbok jag tog till mitt hjärta som ung tonåring. Hon berättade att hon inte ansåg sig ha kvaliteter för att bli författare utan kom i stället att ägna sig åt scenkonsten.

Det blev en minnesrik eftermiddag och sällan hör man en så entusiastisk och betagen publik. Det var ett sant nöje att vara en i mängden och jag var allt stolt över att vara Kronobybo.

Dag 2 & 3

I väntan på en stund med Uffe Lundell gick vi längs Djurgårdens norra strand i maklig takt. Jag hade planerat att vi skulle gå över en bro till Norrmalm, men det visade sig att den inte var klar att använda. Det får bli en annan gång för Folke Bernadotte.

Vi strövade både på Bernadottepromenaden och Hälsans stig. Stockholm har faktiskt satsat på folks välmående med trevliga gång- och cykelstigar i vacker natur invid vattendrag.

Vi stötte på Isbladskärret och Kronprinsessan Victoria och prins Daniels kärleksstig, vilken också får anstå till en annan resa.

Vid Lilla Sjötullsbron kom vi över till Norrmalmssidan och svalkade oss med kalla drycker vid Kruthuset , vände om och traskade mot Strandvägen.

Efter en sen lunch och lite vila var det dags att fräscha upp sig inför konserten vid Skansen där Ulf Lundell fixat till en egen scen i stället för Allsångsplatsen.

Vi var bland de femtio första att släppas in och till min glädje fanns det några rader brädbeklädda läktarplatser längst bak och där satt jag snällt och lyssnade. Så stor fan av Uffe är jag inte att jag behöver stå och trängas framför scenen. Det hördes nog.

Men visst får man lyfta på hatten åt "gubben", för det var ös för fulla slanten i tre timmar utan paus. Till min förvåning fanns många ungdomar och yngre medelålders personer i publiken.

Dessutom är jag imponerad över Lundells rakryggade åsikter. När han framförde 'Öppna landskap' tog han tillbaka den eftersom han hade fått veta att 'nassarna' använt den med nyskriven text under sin demonstration i Köpenhamn. Han tog klart avstånd från nynazism och hade också starka åsikter om den individualism som startade under åttiotalet och hela tiden eskalerar.

Summa summarum, en bra dag utomhus med vacker natur och bra musik.

Som kuriosa kan nämnas att ett annat Kronobypar fanns med i publiken. Det var deras åttonde Uffekonsert!