Jag känner mig nästan duktig idag. Jag har städat lite i stugan och hittade barnbarnets borttappade bit till leksakslångtradaren under den lurviga sängmattan.
Utedasset har fått ny sits med snör i locket. Det fixade jag med lilla hammaren som jag ärvt efter mamma. Den användes mest till att banka sönder kryddpepparkorn placerade i ett litet tygstycke. Ja, det var tider det ...
När eftermiddagsprogrammet kom på tal, kläckte jag idén om en vandringsled i Fagernäs, som vi besökte för X antal år sen.
Bra förslag, tyckte maken, och hann knappt tänka längre innan jag kom på att vi hade två stora mattor som behövde tvättas. Det visade sig att de var tre, men vi packade ryggsäcken med kaffe och dopp och pyste iväg.
Mattvätten gick bra, men vandringsleden blev inte riktigt som planerat. Vi kom till ett fint berg och förstod att ta kaffepausen där, men sen ...
Vi var nog helt borta när vi kom till en grusväg och kände inte igen oss. Mobilerna fick hjälpa till lite och vi fick vända om, hittade en märkt stig, men kom ut till en sommarstuga och fick snällt ge upp och traska till bilen.
Det blir nog att söka en karta nästa gång. Tydligen ändrar stigarna ... och minnet sviker ... men motion fick vi ... och fikapaus!
 |
| Tack Åsa, för kvarglömt sittunderlag. Satte tillbaka |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar