Som tur var hade jag fått veta om talet i en månads tid och lät tankarna mogna för att en vecka innan skriva ett koncept som jag sen filade på under veckan.
Låt oss fastställa att jag inte är nån talare av rang. Jag är rädd för att få black-outs och måste ha en helt nedskriven text. Dessutom skriver jag helst kort, klart och enkelt. Det kan vara på gränsen till naivt och oförståeligt.
Nåväl, jag hade ett nedskrivet tal som endast skulle räcka 5-10 minuter. Jag övade några gånger, senast i morse med publik - maken. Jag rördes till tårar varje gång, vilket jag inte kunde förstå. Det var ju min egen text och den borde inte ha varit någon överraskning varje gång ...
Tack och lov lyckades jag nästan hålla tårarna borta då det verkligen gällde, men jag hade näsduken beredd. Kanske jag upplevde det som ett skådespel och kunde koppla bort från mig själv ...
Men före talet hölls var det full panik. Jag kom i god tid och kollade mikrofon. Det blev en mygga som fungerade utmärkt sen jag fick den rätt placerad på huvudet och batteriet tryggt i fickan. Men var fanns mina papper? Jag var tämligen säker på att jag hade dem med mig i väskan, men den var nu tom. Jag hann nästan gå upp i limningen och sökte och sökte tills kommunstyrelsens andra viceordförande hittade plastfickan med talet i närheten av ljudanläggningen. Puh, det var nära!
Till min stora förvåning fick jag beröm för mitt enkla tal. Jag har svårt att ta emot beröm och känner mina brister, men visst värmer det hjärtat när man får lovord till och med av en poet! Både fullmäktiges ordförande äskade på publikation och till och med min f.d. historielärare. Vi får se ...
 |
| Välsjungande kören Vilja |
 |
| Ungdomsfullmäktige och några veteraner på plats |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar