Jag insåg ganska snabbt att jag hade missat lite när jag läste Instagraminlägget om evenemanget i Kristinestad. Mina tankar hade betonat trädgårdar i stället för portar.
Det var faktiskt inte många speciella trädgårdar bland besöksobjekten, men visst var det intressant att kika in på de kringgärdade gårdarna. Jag provsatt det klassiska trädgårdsmöblemanget som man börjat tillverka på nytt och gett som present åt Tarja Halonen när hon besökte Kstad som president. Stort imponerad blev jag av de fina dockskåp som var utställda i ett gammalt uthus.
Intressanta samtal kunde spira som till exempel hos en pensionerad övningsskolelärare som fungerat som handledare i lågstadiet när jag auskulterade i engelska på åttiotalet. Båda hade vi drabbats av bröstcancer och hon gick också omkring med en kohesionsstrumpa på vänster arm. Det blev en stund och ett vackert framgrävt berg att minnas.
De olika loppisborden intresserade mig mindre, men äldste sonen hade kört ner från Vasa och det förgyllde dagen.
Kattpiskargränden och gamla Ulrica Eleonora kyrka är platser jag alltid måste återse i den pittoreska staden. Med munskydd var mögellukten inte så påtaglig i kyrkan från 1700.
När orken började tryta körde vi till Lappfjärd och besökte ett par ställen med simbassänger och intressanta trädgårdar.
Väl tillbaka i staden hade son nr 2 med familj anlänt.
Barnbarnet förärade farmor med blommor som jag absolut skulle ta hem. De skulle tälta och göra sin gårdsrunda följande dag. Vi körde raka spåret hem och kanske det var sommarens resa. Mer än ifjol åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar