Helene Schjerfbeckutställningen var det egentliga målet, men vi hann med övriga alster också.
Jag fick nostalgiska minnesbilder från högstadietiden då klassen delades in i två grupper och vi hade frågesport efter att ha sett en diaserie. Den avgörande frågan blev namnet på en tavla av Akseli Gallen-Kallela som jag nu återsåg i konstmuseet. Vi brottades med svaret och jag grävde i minnet och serverade en gissning. Den visade sig vara korrekt och vi vann!
Svar: Lemminkäinens moder
Det var nog en mäktig upplevelse att få en inblick i Schjerfbecks konstnärliga produktion. Till och med jag insåg hennes talang i de teckningar hon åstadkom som liten flicka.
Några smakprov:
Ovanstående blev en ny favorit. När man stod framför tavlan kunde man verkligen se syskonkärleken då den lilla flickan sträckte sig fram mot matskålen och blev ömsint matad av sin storebror.
De många självporträtten är intressanta för att se utvecklingen i konstögat. Jag valde att fotografera den tidigaste, den jag tyckte bäst om och den hon målade i slutet av livet.
Följande konstverk väckte också mitt intresse.
 |
| Jag fascinerades av djupet i målningen |
 |
| Både konstnären och den "moderna" bilden tilltalade mig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar