Jag är ganska grön av mig i många fall och ungar av alla de slag talar ofta till ett vekt modershjärta, så även mitt. Lite svalnade jag då jag på håll hörde ett skriande ljud från en mås - som bekant inte min favoritfågel.
I gräskanten hittade jag på hemvägen ett halvt skal och fågelungarna tomtade fortfarande på i närheten.
I dagens tidning tröstade det mig att en representant för djurskyddet gav den synen att mänskan inte ska lägga sig i naturens gång när det gäller fågelungar som kommit på villovägar. Det kallar jag att få svar direkt och det gav mig styrka. Jag hade handlat rätt då jag försiktigt trippade därifrån. Och vem skulle börja klättra upp på höghustaket och leta efter måsmamman?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar