Uppgradering

Jag beundrar alla mina söner för gåvor som de har och jag saknar. Det gäller främst inom det tekniska området. (Jag är också medveten om de talanger jag har, men som inte är så synliga hos min avkomma).

Fysikerfröet som avancerat till planta har nu skolats om igen och vuxit sig större. Kanske vi ska börja prata om fysikerväxten (låter lite för feminint att prata om blomma).

Hur som helst, sen i slutet av maj har växten tillbringat arbetsdagarna i ett laboratorium. Fråga inte mig vad han gör för varje gång jag ställer en fråga blir jag allt mer ovetande själv. Det vet jag att han fått lära sig koda i det operativsystem som min kusin i tredje led startat upp, nämligen Linux. Det är något jag inte heller behöver befatta min lilla hjärna med. Mina kommandon gäller helt andra sfärer.

Nu är jag litet tudelad. För det första är jag oerhört stolt över att min lille son tagit steget upp i forskarvärlden, men samtidigt är jag sorgset medveten om att han i framtiden (om han inte gör bort sig totalt) kommer att befinna sig ganska långt från hemsoporna. Sucka mitt hjärta, men brist ej!

Jag tror jag fokuserar på stoltheten och funderar bara lite ibland på vad det innebär att utföra datorsimuleringar av nanojärntrådar som jag inte kan se. Och jag har frivilligt lovat komma och hälsa på om han nån gång befinner sig i utlandet och forskar, så länge det inte är i Uzbekistan.