Jag råkade andas om att vi kanske skulle utvidga "vardagsrumsterrassen" en aning och byta ut spången. Inspirerad av en bild i en reklamannons verkade det vara ett nätt projekt. Tyvärr är det inte lika lätt att förverkliga drömmen i det steniga landskapet vid sommarstugan.
Maken är mig oftast till lags och svettas nu när andra tycker det är kallt. Som vanligt hör vi vindens sus i trädkronorna på avstånd och har det varmt och skönt på marknivån i solens sken. De första bromsarna har behagat anlända just idag och har ren hunnit hälsa på maken med kärvänliga sting. Som ni minns tycker de inte lika mycket om gamla, sura kärringar.
Den förstfödde är på väg för att delta i ingenjörskonsten. Det blir lite annorlunda att hålla på med hårda stenar och sega, krångliga och envisa rötter än med LNG (jo, jag vet nästan vad han sysslar med - liquid natural gas).
Men resultatet av allt slit blir säkert godkänt. I am not hard to please!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar