Jag stryker och skarvar

Jag tycker om att förbrylla mina läsare med rubriken och ska nu relatera till några tankegångar under en stilla strykstund förra veckan. Det brukar samlas en hel del skjortor på hög som behöver slätas till. Majoriteten är min kära makes. Jo (eller njaaa), han kan stryka dem själv, men jag anser det vara min uppgift. Nån service är han berättigad till då han snällt skaffar pengar till nästan hela mitt uppehälle. För det mesta får han mat också och sällan behöver han lyssna till dammsugarens ilskna vrålande. Så feministisk är jag!

Tillbaka till mitt gröna jag som igen ska vissna lite. Jag stod och strök och lyssnade på radio. Man råkade diskutera skarvproblematiken vid våra kuster. Det är inte bara fiskarna och forskarna och Miljöcentralen som har olika åsikter. Det finns också olika forskningsresultat. Vem ska man tro på?

Jag har hela tiden haft klart för mig vilken linje jag kör. Bort med de eländiga fåglarna! Jag minns ännu när jag första gången såg en liten holme med helt ödelagda träd och full av spillning. Det var en skrämmande utsikt från den annars så vackra skärgården som öppnade sig från hyttfönstret på den stora båtfärjan. Hujedamej!

Nej, måsar, kråkor, skator och skarvar kan jag gott klara mig utan. Inte behöver jag ormar, vargar och björnar heller. Så miljövänlig är jag!

Fågelliknande skapelse av okänd manlig konstnär