och två par strumpor åt lille, lille bror ...

I en familj bestående av sex personer, varav fem är av manligt kön och den sjätte sköter tvätten kan man förstå att det uppstår lite problem vid sorteringen. Nu har jag äntligen fått alla att nästan klara av systemet att sätta mörka kläder i en tvättkorg, vita i en annan och resten sorteras efter tvättgrader, alltså 40 respektive 60.

Tjoho, hur har det sista lyckats? Ja, efter några års träning, lite försök och misstag och ett evinnerligt svarande på frågan: Ska det här i 60 grader? Lite förenklat har jag sagt som så att handdukar, kalsonger (ja, jag kör alltid underkläder i 60 fastän det står 40 på lappen), pyjamas och sängkläder är alltid 60. Sen finns det vissa andra som också får tvättas så varmt, men det tar jag hand om. Nu är det mer sällan som en svart strumpa slinker in i för varmt vatten.



På tal om strumpor så insåg jag ganska snabbt hur olidligt svårt det skulle bli att hålla reda på vems strumpor jag tvättat och att hitta de som hör ihop. Det blev lite enklare då alla kom upp i ungefär samma storlek. Nu kör vi med svarta strumpor och de ägs gemensamt. Man plockar åt sig efter behov ur en låda OCH försöker para ihop dem innan de sätts i smutskorgen.

Ändå händer det att jag står där, som i morse, och försöker få de som mest liknar varann att hitta sin partner. Och ni ska veta att det kan finnas oändliga variationer. Det är form och färg, längden på resåren, tjockleken på resåren, dubbelvikt kant eller enkel. Sen finns det också såna med hål på och de sätts i en skild korg för att en sista gång användas som trasa då jag tvättar toaletterna.



Det här har lett till att jag har en extra strumpkorg i badrummet med omaka par som kanske nån gång får gifta sig, men de kan få vänta både till andra och tredje sorteringen såsom det är med dagens ungkarlar också ...



Oj, vad mina blogginlägg rör sig inom husets väggar, men det är väl som en terjärv- och en karlebypolitiker har beskyllt mig för, nämligen att min värld är så begränsad. Den förste sa att min politiska värld sträcker sig från Krukmakarvägen och till Haga-market (finns ingen sån butik längre och min närbutik är ännu närmare). Karlebybon (som jag dessutom är avlägset släkt med) gick åt alla kvinnor och menade att vi kunde titta ut lite längre än bara från kökstrappan! Dessutom hade han mage att anklaga mig för mina åsikter i pressen och undrade vad min mor och morbror skulle ha tyckt om mina skriverier. Båda är avlidna och vad beträffar min mamma så skulle hon ha delat min åsikt. Så ni kan förstå att jag blev förbannad och vid lämpligt tillfälle ska personen i fråga få svar på tal om det fordras.


Usch, nu tänkte det bli ett negativt slut på det hela, men jag är lycklig över dagens strumpsortering. Man ska se de små glädjeämnena i vardagen, eller hur?