Pampuschernas räddning

Jag kan nog lugnt säga att det var Pampasspelet som räddade julfriden i huset denna starkt frostbitna helg. Speciellt far i huset tog till sig spelet och krävde speltid. Bror och svägerska på besök lockades in i ungdomsföreningarnas historia på svindlande vägar i Pampas. Som tur är har brodern ett förflutet som busschaufför och känner till geografin och vägarna väl.



Pampasspelet är ett spel som liknar Trivial Pursuit. Man ska besvara frågor som hänför sig till vårt långa Österbotten. Ibland får man alternativ, vilket gör det lättare att gissa. Ibland är man inte riktigt överens med speluppfinnaren. Man märker också att minnet sviker ganska ofta. Man kan erinra sig att man besvarade en fråga dagen innan och avgav fel svar, men man minns för allt i världen inte det rätta svaret. Men så finns det också sånt man kommer ihåg från tidigare spelomgångar. Hur som helst är det alltid svårast att befinna sig längst bort hemifrån, nämligen i södra Pampas. Här får man också vrida tungan ur led då man ska försöka läsa uttryck ur de lokala dialekterna. Men intressant är det.

Namnet Pampas kanske föranleder lite förklaringar för eventuella icke-lokala läsare. Det finns en stor slätt i Argentina som går under namnet Pampas och eftersom den österbottniska kustremsan är mycket platt har den fått samma namn. I spelet får vi dock lära oss att det också finns en stad i Peru med samma namn. Våra gossar som gör sin militärtjänst i Dragsvik (i staden Raseborg i södra Finland) får ofta epitetet pampusch medan de i sin tur benämner sydlänningarna för gummilänningar. Till detta må vi kanske återkomma ...


Skönt är det hur som helst med några ordentliga vardagar innan nästa helg uppenbarar sig. Och kanske man skulle våga sig ut när den värsta kölden har släppt.