Jakt

Jag är uppvuxen med en far som var jägare. Den bössa som han köpte för surt förvärvade slantar har numera gått i arv till ett barnbarn. Två av mina barn har också tagit jägarexamen och den ena är mer eller mindre aktiv jägare. Än så länge är det mest småvilt som gäller, men några rådjur har hittat vägen till min frys.

Jag läste webbkommentarerna angående det lodjur man fått licens för att skjuta i nejden. Åsikterna gick skarpt isär. Måste genast tillstå att jag inte är på lodjurets sida. Jag anser att kattdjuren tillsammans med minken hör till de djur som inte riktigt förstår sin plats i vår fauna. Jag äter djur och accepterar att djuren äter andra djur, men när de dödar enbart för dödandets skull då upphör min förståelse. Min Vallvik-kusin har också berättat om de otaliga katter som försvunnit sen lodjuren blev allt talrikare i trakten. Man är till och med lite rädd för att placera barnvagnen med sovande baby på utsidan.

Visst är små kattungar söta och jag trodde aldrig jag skulle bli katthatare som min far, men när jag sett små söta ekorrungar och fåglar dinglande i kattens mun då surnar jag till. Under min skoltid var det vanligt att man stötte på hundar på vägen hem. Numera måste de vara kopplade. Jag skulle inte heller gråta om katterna mötte samma öde. Stöter jag på en katt på min gårdsplan så tar jag på mig min allra elakaste min och fräser och skrämmer iväg den. Alltid roar det någon. Innerst inne är jag nog snäll men jag har fått för mig att jag inte ska tycka om katter längre.

Tillbaka till jakten.

I källaren till mitt barndomshem kunde man då och då hitta en skjuten hare hängande i taket. Det var inget skrämmande utan helt naturligt. Pappa och jag brukade sen livligt diskutera vem som skulle få äta hjärtat (om det inte var sönderskjutet), för det var en delikatess sen mamma tillrett harköttet.

För en jägare är inte själva jakten alltid det viktigaste utan det är vandringen i skog och mark som ger själen ro. Att lyssna till naturens ljud och med öppna sinnen ta in allt som hörs och rörs. Jag har märkt att jägare är väldigt vakna och ser mycket som går en vanlig dödlig förbi.

En husmor gläds över köttet som hamnar i stekpannan. Visst är det roligt med omväxling. Det kött som sprungit (eller flugit) omkring i våra skogar är mustigt och gott. Allt blir en delikatess om det tillagas med smör, grädde och kärlek!