... och jag är finlandssvensk ...

Med anledning av en finsk kommentator på Eurosport igår kväll är jag bara tvungen att skriva detta inlägg. Kommentatorn diskuterade en italiensk super-G-åkare och hans nationalitet. Han nämnde att åkaren var från den tyskatalande delen av Italien och att hans italienska var lite styv och så fortsatte han (fritt översatt): men vi har ju också i Finland svenskspråkiga som förunderligt nog inte behärskar finska!

Jag satt där i soffan med häpnadens finger i förvåningens mun. Vad säger karln? Har vi en sannfinländare i dumburken? Någon anständighet och självkritik tycker jag att man ska ha som objektiv kommentator. Nu råkar vi faktiskt ha två nationalspråk i Finland och jag är mycket stolt över att höra till den gruppen som har modersmålet svenska och ska inte behöva skämmas över det. Visst är det bra om man är fullständigt tvåspråkig, men så länge jag klarar av de situationer jag hamnar i på det andra inhemska är jag nöjd. Jag byter till finska då jag inte blir förstådd annars är det svenska som gäller. Är jag i en serviceställning så är det naturligt att jag kör med kundens språk.

För övrigt är jag ingen vän av Eurosports kommentatorer. De ska referera så många olika sporter att expertkunnandet inte kan vara på högsta nivå hela tiden. Jag anser att de statliga finska och svenska TV-kanalerna har en mycket högre standard på sina sportpratare. (Må då vara osagt att jag har lite svårt med Anders Blomqvist)

En sak är vi finlandssvenskar lite jobbiga med. Vi har en ovana att härma folk som bryter då de ska försöka sig på vårt språk. Det är inte så lätt att uttala de svenska ljuden.

 När det gäller de finskspråkiga måste jag erkänna att de aldrig har skrattat åt mitt finska språkbruk. När jag diskuterade saken med några gymnasieelever en gång var det en som sa att de finskspråkiga är nöjda så länge kommunikationen fungerar. Det behöver inte vara så perfekt bara man förstår varandra. Låter vettigt. Så prata på de språk ni har någon som helst insyn i då ni umgås över språkgränserna. Man kan alltid lära sig mera och visst blir ortsbefolkningen glad då man drar till med det enda ord man kan på deras språk då man turistar (så länge det inte är en svordom).