För mig känns det nästan som julafton då fysikerplantan är hemma på besök, ekonomisten med sötnos är på väg och minstingen kommer hem fastän han inte ska på jobb i morgon. Det är bara utvecklingsingenjören som befinner sig i södra Kalifornien och ser kanske mer palmer än tallar.
Jag tror nog aldrig jag växer ifrån känslan som hör till moderskärleken och som innebär att man vill räkna in barnaskaran med jämna mellanrum, läsa av kroppsspråket hur de mår och lite få skämma bort dem, bara lite. Svårt är det att få ihop favoritmaträtten då den varierar bland individerna.
Jag ser fram emot en skön helg (med lite vintersporter i TV-rutan) och det behövs för inkommande tisdag har jag benämnt "domedagen" - min svarta humor igen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar