Sen 2011 har jag agerat första viceordförande för kommunstyrelsen utan att ha behövt träda in som klubbsvingare. Posten har bara inneburit lite representation och deltagande i extra möten här och var.
Men igår kväll var det dags då ordinarie ordförande behagade förlägga sina uppgifter som barnbarnsövervakare till varmare trakter. Naturligtvis hade vi ett så stort ärende som bokslutet på agendan, men jag har förstått att man inom politiken ska använda sig av kontakter så det gjorde jag. Över en kopp te fick jag goda råd och samtidigt en trevlig pratstund. Jag sökte också tjänstemännens stöd.
Mest rädd var jag för att missbruka klubban till den grad att den gick upp i limningen. Den förra ordföranden hade lyckats med det företaget och jag vet inte om han använt Karlssons klister som vi tydde oss till som barn.
Nå, vi kom igenom den digra föredragningslistan utan större mankemang tack vare snälla mötesdeltagare och inte kan jag säga att jag känner någon stor dragning till den prestigefyllda positionen som ordförande, men jag är van att vikariera så det gick an.
För att riktigt spexa (inte spetsa) till det bad jag en darrhänt fotograf föreviga tillfället. Kanske lika bra att bilderna är lite suddiga så syns inte alla årsringar ...
Tronen var bekväm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar