Ålderkvinnans budkavel

På årets första fullmäktigemöte den 17 januari fick jag motta en budkavle (heter enl. SAOL antingen kavle eller kavel) som innehåller kvinnliga teser i kommunal- och EU-valet från 1996. Vi kvinnor har fått delta i politiken och bestämma om samhälleliga frågor sen 1906, men fortfarande är vi oftast i minoritet. Vad det beror på kan man fundera över. Kanske vi inte har tid eller vill sätta tid på samhället? Blir vi överkörda av männen?

De fyra år jag suttit med i kommunala organ har jag inte känt att jag är mindre värd för att jag är kvinna, men nog måste jag erkänna att när en karl uttrycker sin åsikt är det mer pondus bakom. Är det bara röstläget? Förstås har vi kvinnor lättare för att bli känslomässiga och bibehåller kanske inte det lugn som behövs.

Hur som helst så var mitt spontana svar till denna budkavle att den kanske hamnat lite fel för jag är så långt från feminist som man kan komma, men jag lovade att bruka kaveln vid behov och jag är inte rädd för att hävda min rätt om det behövs. Jag är en försvarare av stora mått om jag upplever att en orättvisa skett.

Enligt tes 10 sägs att "Ålderkvinnans budkavel lämnar kvar i Kronoby kommun. Budkaveln överlämnas till den kvinna som får mest röster i kommunalvalet för att uppfylla Ålderkvinnans förpliktelser. Budkaveln går från val till val ända tills männen behöver den."

Nu ska jag försöka gå i mina föregångares fotspår och bli en dominerande kvinna också utanför hemmet ...
 
De fyra starka kvinnorna som tidigare haft kavlen i sin ägo är Marketta Widjeskog, Gun E Storbacka, Susanne Hongell och Leena Furubacka.