Drottningens dag

Idag kan man se vem som härskar i bygden, ja, i hela Finland kanske. Ni har väl sett hur flaggorna vajar i vinden, gott folk, det är bara att bocka och niga för Kronjuvelen. Jag är riktigt förtjust i att varje år bli så storligen uppmärksammad. Det värmer hjärtat och snön smälter.

Vyer från Kronoby centrum

 

Morgonen blev dock inte riktigt enligt reglerna. Jag hade råkat få laboratorietid till Malmska och skulle vara oäten och odrucken. Alltså inget kaffe på säng! Vilken besvikelse! Men jag är ganska flexibel och tog igen det med frukost på ett café i Jakobstad med goda vännen. Till min stora glädje upptäckte jag att även Jakobstad noterade min visit och hade hissat flaggan.

Polishuset i Jakobstad

Rådhuset

Nu följer en sportig eftermiddag (framför TV:n) och gruppmöte och fullmäktigemöte på kvällen. Undrar om de bjuder på tårta? Säkert, men först ska rikets första dam (?) pinna fast fina medaljer på två ärade herremän. Det kan hända att de också får tårta ...

Förmiddagsbak

Denna vecka hade jag inplanerat en bakförmiddag. Fastlagsbullarna behövde få efterföljare. Jag kom på idén att kolla lite i den gamla nötta bakmappen och hittade några intressanta recept som jag glömt. Åhhh, Lenas smörbullar i långpanna som är så goda, massor med smör och vaniljkräm. Jag lyckades undvika att skjuta upp baket till en annan dag utan plockade snällt fram jästpaketen och satte i gång.




Hoppsan, det blev ett paket jäst över! Hmmm, brödet var på upphällningen. Varför inte fixa ett långpannebröd. Jag tycker om saker som går snabbt, så nu har vi både bröd och bulla i huset - om jag inte bränner det sistnämnda. Ni får se på bilden hur det lyckades.

Brödet blev lite för välgräddat, inte bränt, men när har något som jag tillagat blivit perfekt? Jag måste ha något att sträva till - att bli den perfekta husmodern!

Ibland lever man i en drömvärld ...

Kvinnor och män

Ett av mina favorituttryck som kan användas i olika sammanhang och tolkas både positivt och negativt är att 'vi kvinnor har en flyktig intelligens'.

Det jag menar är att vi är så snabba i tanken att vi är inne på nästa ämne innan vi slutfört det vi håller på med. Vi spinner vidare på trådar snabbare än spindeln hinner börja fundera ut sitt nästa mästerverk. Ibland, bara ibland, förs vi in på villospår, men för det mesta leder vår intuition oss rätt. 

Går vi till männens typiska egenskap så är det naturligtvis det faktum att de endast kan göra en sak åt gången. De har ingen som helst talang att utföra mer än en arbetsuppgift. Tänk efter hur många saker en kvinna kan uträtta då hon förflyttar sig från hemmets ena hörn till det andra. Ja, se då händer det grejer! Ibland är tankarna så in i framtiden att man får backa tillbaka för att komma ihåg ursprungstanken.

En sak som bekräftar min filosofi har jag märkt i och med att jag varit tvungen att äta antihormoner efter min cancersjukdom. Jag har mist lite av min kvinnliga förmåga att fungera mångsidigt. Alltså har jag svårare att utföra fler saker på en gång. Jag är ett levande bevis på att de manliga hormonerna är mycket enkla. Tur är då att jag har en inbyggd vana så min vardag fungerar något så när. Värre är det med lättjan. Vilken medicin har multiplicerat den lasten?

Resebekymmer

Det går inte alltid enligt planerna och ibland går inget enligt planerna. En bekant råkade nyligen ut för diverse missöden på väg hem från en jobbresa over there.

Allt började vid utcheckningen från det amerikanska hotellet. Ingen personal - det blev att vänta minst tjugo minuter, men tid fanns förvisso. Han hade tänkt ta taxi ut till flyget, men hotellet var service-minded och hade gratis skjuts ut till fältet.

Det hade snöat (det är vinter där också!), vilket betydde lite kaos i trafiken. Bilen åkte som prästens lilla kråka ner i diket, men kunde ta sig upp för egen maskin. Sen följde krock med ett stängsel på grund av sen inbromsning inför en framförvarande trafikkrock. Bilen fick ordentliga plåtskador men var i körbart skick om än på ett lite studsande sätt. Igen fick vännen tacka sig själv för att han varit ute i god tid och det borde ordna upp sig.

Planet äntrades i Minneapolis för att han skulle komma vidare till Chicago. Men där hade det också snöat och inga plan tilläts landa eller lyfta därifrån. Man satt lugnt och stilla i flyget i M och väntade i två timmar. När man slutligen började ge upp och förflytta sig till hallen i stället kom beskedet att nu kan man landa i Chicago. Men fördröjningen betydde naturligtvis att vännen missat sitt flyg från Chicago till Helsingfors.

Det blev ombokning till London och in i det planet. Frid och fröjd, men försenad. Men icke sa Nicke! Det visade sig att Londonplanet hade punktering så det blev att sitta och vänta på att få det fixat. På Heathrow fortsatte väntan på Helsingforsplanet i fem timmar och naturligtvis hade anslutningsflyget upp till Österbotten avgått för en halv dag sen. Efter landning mitt i natten var det bara att konstatera att en kort hotellnatt fick ersätta den egna sängen och det annars lediga veckoslutet blev mycket kort.

Vad lär vi oss av detta? Jo, Murphys lag gäller alltid och vi behöver inte vara avundsjuka på de som får resa mycket via jobbet. Det är inte en dans på rosor, möjligen en dans på snöhala gator.

Och kappsäcken är naturligtvis ännu ute och reser ...

Stationsfunderingar

Jag är en mänska som vill vara ute i god tid (för det mesta). Det betyder att det ofta blir en hel del väntetid. Jag var 45 minuter på förhand vid järnvägsstationen igår. Man vet aldrig om det blir problem i trafiken och så vidare.




Denna gång hann jag fundera över hur vackra byggnader man ritade och byggde förr i världen. Ta nu till exempel just järnvägsstationen i Helsingfors (arkitekt Eliel Saarinen). Den är faktiskt mäktig. Lite har stengubbarna gått miste om sin värdighet sen de medverkat i TV-reklam. Inuti är stationen också fin, fastän sittplatserna är för få.

Jag hade också tid att utforska de små boutiquerna i anslutning till situationen. Jag till och med provade en tjusig tunika med spets och volanger, perfekt till sommaren. Den var one size, but not my size. Jag nöjde mig med att ta ett foto att ta fram när jag försöker gå in för en mer hälsosam livsstil, men tyvärr ville det sig inte, bilden är avskuren upp till. Kanske det finns nån som tycker att änglar ska vara mulliga!

Nedre delen av min drömtunika

 

Läckert fodral!

Vad sägs om dessa fräcka stövlar!

Kunde inte låta bli att fånga the Queen herself som gjorde sin kungliga lilla vinkning

Spåra eller ratikka

Det blev tidig start i morse med Pendolino från Bennäs 05.54. Sen väntade styrelsemöte för Finlands Seniordansförbund i Folkhälsans Seniorhus på Mannerheimvägen klockan 12. Före det hann jag utnyttja mitt favoritfärdmedel, spårvagnen. Vant och behändigt hoppade jag på nr 10 och plockade fram mitt laddade elektroniska resekort, viftade med det åt maskinen och tryckte på nollan.

Så här fint har man det på Seniorhuset

Jag är bara så otroligt förtjust i spårvagnar. Jag bara väntar på den dag då jag och min lagvigda köper ett dagskort och åker alla Helsingforslinjer. Oj, vad jag ska njuta. Man ser så mycket då man sitter i spårvagnen och behöver bara bekymra sig om var man ska hoppa av.

På hemvägen från mötet fick jag till och med testa på byte vid Operan. Tur att jag fick vänta lite så hann jag ta några bilder av ... jo, just det, spårvagnar.

Väl framme i Arabia väntade kladdkaka och grädde som behändigt vispades till skum i den nya shakern. Tur att fysikern hade kollat in just det blogginlägget. Mmmm, så gott det var. Vi passade på att fira att familjens krigare lyckas utbilda sig på sex månader.

Ta på dig skorna ...

Egentligen sjöng Povel Ramel "ta av dig skorna". Detta var en låt jag innerligen hatade som ung dam. Världen är så svart och vit då man är liten, numera förstår jag uppskatta Povel Ramel och hans texter.

Det hände sig annars vid den tiden då jag senast var till Jakobstad att mina svarta (enda par svarta) vinterskor gick sönder. Det var förstås blixtlåset som gav upp. Skorna hade inte kostat så mycket och var inte värda att få en tilläggsutgift som ny isömnad av dragked medför, så jag stack mig in till skobutiken och bytte ut dem mot ett par långa bekväma dojor. Det var det enda par trettioåttor som fanns i svart så det var lätt val. De fick bli kvar på fötterna eftersom försäljaren helt lyckats söndra mina egna (med mitt medgivande) då han skulle hjälpa mig att få bort högra skon. I gengäld hade han vägarna förbi Ekorosk så han lovade vidarebefordra mina gamla skor till sällare marker.

Jag kunde inte låta bli att föreviga dessa tjusiga damskor. De som finns nere till vänster är sådana man ska ha på sig då man sitter i ett stort champagneglas (eller ett cocktailglas?) upplyste skoförsäljaren. Jag undrade var man får tag på glaset ...

Jag har låtit antyda att jag i min ägo har några par skor från tidigare och jag kan inte räkna dem alla, men jag har inte lika många som expresidentskan Imelda Marcos. Något jag köpt från IKEA och faktiskt uppskattar är skoställningen, tyvärr ryms inte alla skor där. Och jag blev uppriktigt ledsen då jag skulle ta på mig mina gamla bruna pumps och märkte att åldern tagit dem och det var bara att slänga. Så nu saknar jag åtminstone ett par bruna klassiska pumps i min samling.

 

Mötesdag

Ibland "patas" eller "sankas" det ihop. För den dialektbefriade kan jag säga att det samlas för många saker på samma gång. Denna dag är en sådan. Jag är just hemkommen från ett möte i Vasa, avreste 07.20 och kom hem 15. Dock behövde jag inte köra själv utan satt i trevligt polischefsällskap som tryggt rattade sin fina Audi. Jag har en förkärlek för det bilmärket eftersom det var pappas favorit. Jag har fortfarande en snygg, gammal, agatbrun Audi 100 GL från sjuttiotalet i min ägo. I samma sammanhang måste jag nämna att jag delar en speciell känsla för PT Cruisers med finanssonen, vill inte ha en sådan, bara titta på.

Fel färg!

Nåväl, som ersättare i styrelsen för Söfuk (Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, tänk YA!, KulturÖsterbotten, Wasa Teater) hade jag idag äran att besluta om fortsatta förhandlingar om en fusion mellan Novia och Arcada (två yrkeshögskolor i Svenskfinland). Beslutet var tack och lov enhälligt och resultatet läser ni i morgondagens tidning. För övrigt är det svårt att hoppa in på möten som ersättare, man liksom hänger i luften. Jag hade inte heller haft tillgång till alla handlingar märkte jag i efterskott.

Så här känner jag mig idag, en liten beskäftig tant som rusar omkring.

Nu återstår två möten som tyvärr går in i varandra. Först lite i äldre omsorg i Kronoby och sen Kommunförbundets utbildning för fullmäktigemedlemmar på Sursikbacken. Det låter väl intressant? Jag ska försöka lyssna och komma ihåg och kanske lära mig en hel del nytt.

Loppis, lunch och lite oplanerad shopping

Tisdagen bjöd på en stadresa igen, grannstaden i söder. Språkkusinen hade äntligen tid med den årliga lunchen som vi hoppat över en tid. Vi bestämde träff utanför Loppishallen för det var länge sen jag traskat mellan loppisborden.



Det tycks vara lite ebb inom handeln för de båda loppisar vi besökte hade inte mycket sevärt. Till min glädje hittade jag en tvättkorg med handtag, kanske inte så hållbar, men jag testar. På det andra stället kunde jag inte motstå en prydnadskula i keramik och så ska sonen i Hfors få en Tupperwareshaker som present för att jag får tillbringa natten på hans luftmadrass på fredag. Kanske han bakar kladdkaka så skakar jag fram gräddskum.



 

Jag är oerhört förtjust i plåtburkar. Som tur var hade denna Pentikburk en buckla i sig så den fick bli kvar på hyllan. Andra kuriosa ting var den pyttelilla hundboken och en massa tygkorgar med text.


Ni ser väl att väskan på bilden nedanför är helt i mina färger och en sådan finns inte heller i mitt lilla väsklager. Kanske nån inom familjen tycker att jag behöver den till min födelsedag inom kort? (Bara 13 euro)

Lunchen intogs på asiatisk restaurang. Ååååh, vad det är gott! Och efteråt känner man sig lagom mätt och inte alls tung i magen som efter vår finländska kost.

Språkkusinen hade sett att Bjons hade flyttningsrea så naturligtvis måste vi titta in. Jag har en tid haft i tankarna att köpa en lite snyggare jacka som ska matcha de svarta finbyxorna och nu hittade jag den. Halva priset så det var bara att slå till.

 Här får ni lite smakprov på vårens nyheter och snygga kläder till nedsatt pris. Det kan löna sig att titta in.

Härliga geometriska klassiska mönster

 Inspiration inför sommarens fester

Och mycket mer fanns ännu i butiken ...

.

Marthaslungan

Det räcker inte med en väska eller marthaslunga för mig och något positivt för bloggandet med sig. När jag skulle ta foto på mina väskor fick jag samtidigt städat upp lite bland dem. Jag till och med förpassade min ungdomsdansväska till förintelse.

guld och brons                                                                                                              röda nyanser

antikvitet? amerikansk? sparar av sentimentala skäl

gåva från Thailand av svägerskans syster

Det behövs nästan en väska för varje tillfälle. Det ska vara väskor i färger som matchar klädsel. Det behövs aftonväska, teaterväska, cocktailväska eller liten festväska.

Sen går vi över till den lite rymligare väskan man behöver då man åker till stan. Den behövs också i olika färger efter kappa och årstid. Dessutom borde alla vara utrustade med läppstift, borste och spegel.

stadsväskor

Den viktigaste väskan av alla är tygväskan eller gärna i pluralis. En bör vara undanstoppad i stadsväskan och några i shoppingväskan. Jag avskyr plastkassar och mår dåligt om jag har glömt min lilla tygväska. Så har vi förstås ryggväskan och resväskorna. Inte undra på att det ibland känns lite fullt i garderoberna och tamburen.


I min ägo har jag både ärvda väskor och väskor köpta för två till tre euro på loppis, men de flesta har nog blivit köpta i stundens ingivelse. Är man samlare så är man. Vi kanske får återkomma till skorna ...