Konserverad konservatism

En händelse i familjens liv försommaren 2006 föranledde mig att försöka skriva ett kåseri. När jag städade några fack på skrivbordet hamnade det i mina händer och jag tänkte att jag skulle debutera som författare idag genom att låta er läsa denna sanna historia.

De unga konservativa eller vad förflyttning av ett skåp kan leda till

Ungdomen tar snabbt till sig nya trender inom musik, teknik, mode etc, men egentligen tillhör ungdomarna den mest konservativa av alla åldersgrupper. Det har åtminstone mor i huset fått uppleva den senaste tiden.

Det började med skåpet som skulle flyttas och som sig bör är det mor som vet var det ska stå. Efter moget övervägande (inte mer än två år) hade husfadern gått med på att det stora, rustika furuskåpet kunde flyttas till sommarstugan. Det var ett mycket rymligt och innehållsrikt skåp så det utgjorde ett visst bekymmer för mor att hitta plats för alla inälvor innan nytt utrymme införskaffats. Redan befintliga skåp slukade en del sen de tömts på diverse gamla videokassetter och dopartiklar (!). Eftersom bastun inte var i bruk på hela sommaren blev den en bra lösning för resten av sakerna, men var finns alla tomma lådor nuförtiden då man bäst behöver dem? Att packa kaffekoppar i plastpåsar kändes inte som någon bra lösning. Mor är tack och lov rapp i tankegången och hade i nästa sekund förflyttat sig till klädrummet där det fanns en massa små plastkorgar som vanligtvis är utmärkta hatobjekt för far. Korgarna innehöll visserligen en hel del tygbitar som sparats sen den tid då mor liksom alla andra mödrar i byn ägnade sig åt att sy små trevliga collegedräkter till de söta barnen. Nu var den trenden lyckligen förbi men tygen kunde vara bra att ha – trodde mor. Äntligen kom mor på bättre tankar och packade ner tygstyckena i plastpåsar för vidarebefordran till bättre behövande. Vips var skåpet tömt på innehåll, kvällen sen och bastun full!

Nästa dag gällde det att övertyga den hårt arbetande fadern att en kvällstur till sommarstugan vore lämplig i den ljumma sommarvinden. Då kunde man passa på att sätta skåpet på släpkärran och ta det med på samma gång. Än en gång lyckades mor manipulera omvärlden till sin egen belåtelse och förstärkt med svåger och två söner gick färden längs den skumpiga vägen till stugan. Stolt som en höna gick mor sen och kastade nöjda blickar på skåpet på dess nya plats. Nu var det bara att fylla det med diverse onödiga prylar. Men mor är klok och lade band på sig. Kaffe skulle bryggas och avnjutas med hembakade små bakelser nere vid sjön – first things first!

Eftersom tidpunkten var sen blev det snar hemfärd, men det var inte för sent för mor att låta fantasin få spelrum och inse vilka möjligheter det nu fanns för ommöblering i hemmet. Som tur var lyckades hon få tolvåringen med på noterna, för man behöver vara två för att springa runt med soffor, bord och annat möblemang.

Ett mindre problem uppdagades vid bortflyttningen av det stora skåpet. Vid senaste tapetsering hade ”fartranden” (=bården) varit för snålt tilltagen och det fattades fem centimeter, men det var förstås bakom skåpet, så det spelade ingen roll – då! I nuläget var situationen en annan. Det såg inte riktigt vackert ut. Än en gång blev detta inget bekymmer för den snabbtänkta modern. Alternativen var två: en ny bård eller en stor tavla.

En liten kökssoffa fick skåpets gamla plats och det var nu som det blev ett större uppror i familjen. De två äldsta sönerna (nitton resp. sjutton år) tände till. Soffan skulle genast tillbaka till sin gamla plats och det omsvängda matbordet var en omöjlighet. Så kan man bara inte ha det! Varje gång sjuttonåringen gick förbi blev det högljudda kommentarer om soffans plats. Vid följande gemensamma måltid uppstod ett stort dilemma. Var skulle man nu sitta? Den hjälpsamme tolvåringen lade beslag på soffan eftersom han bidragit till dess förflyttning. Mor passade bäst på andra kortsidan för hon behövde sitta närmast köksregionen för att kunna uppfylla de övriga familjemedlemmarnas uttalade och outtalade önskningar i egenskap av inköpschef, kock, servitris och diskerska. Men sen blev det svårt. Femtonåringen ville inte sitta bredvid nittonåringen på grund av dennes retsamma beteende. De övriga hade väldigt svårt att bestämma sig så mor fick ta till diplomati och bestämt be dem sätta sig så att lunchen kunde serveras. Då tillstötte nästa problem. Sjuttonåringen protesterade vilt åt sin ugnsbakade potatis. Det var kvällsmat och kunde inte förtäras klockan tolv på dagen! När nittonåringen fick se morotsslantarna som kokats tillsammans med blomkålen revolterade han. ”Har du kokat morötterna i vatten?” ”Ja, skulle jag ha kokat dem i mjölk?” försökte mor vara vitsig. Till saken hör att mor ibland på söndagarna brukar servera smörstuvade, slantade morötter. ”Smör är gott” har den slanke nittonåringen alltid tyckt. Och nu hade mor använt sig av något så simpelt som vatten!

På ett dygn lyckades de äldre tonåringarna bevisa var konservatismen i familjen hade sin högborg!