Mitt intresse tog fart i samband med att jag läste in 50 studiepoäng i litteraturvetenskap på gamla dar inom Öppna universitetet. I den första kursen skulle vi skriva en uppsats om berättartekniken i Pappan och havet utgående från en karaktär. Jag valde Lilla My och blev helt förälskad fastän jag tycker hon är lite jobbig också. Sen dess sover jag gärna i nattlinnen med hennes bild.
Under ett vikariat i gymnasiet skaffade jag mig en kaffemugg och tilltalades av färg och storlek på Arabias muminmuggar och köpte en brun med Sniff på. Till min förvåning har jag nu funnit att just den muggen har ett stort värde (60-80 €), men jag vågar nog använda den. Jag har dock nämnt om för sönerna att de inte ska slänga den efter min bortgång.
Min frukost äts ur muminskål som också är utmärkt för glassportioner (för det ryms mer!).
En annan älskad figur är förstås Muminmamman med sitt milda väsen. Jag kunde inte heller låta bli att köpa de färgglada korten i orange i lokalaffären. Jag tänkte jag kunde sätta upp dem som tavlor i mitt kök. Tyvärr upptäckte jag att jag saknar tom väggyta.
 |
| Synd att ni inte kan känna på korten för allt det orangefärgade är som sammet |
..och jah minns att jag skrev om Muminmamman då vi analyserade Pappan och havet. Hur hon alltid månade om att man skulle äta, oberoende av vilken fara som då hotade varelsera. Och hennes handväska, som alltid var med, och hennes väna kommentarer. Oj, va jag gillar mumin oxå,, ser fram emot att plocka fram lite Tove Jansson nån dag.
SvaraRaderaFin mugg, hördu vännen, och härliga kort, hördu vännen. Vi återkommer till vår träff. Kram.