När man minst förväntar sig det kan man snubbla över intressanta samtal. Det hände mig igår när jag besökte onkologiska polikliniken för att skölja min venport. En mycket trevlig sköterska berättade att hon hade en utbyteselev som medarbetare. Studeranden var belgisk och vi kommunicerade på engelska. Jag passade på att fråga om språkförhållandena i Belgien och vad hon tyckte om snön, olikheter i vården och så vidare. Hon hade svårt att förstå att man kunde gå på havet för hon hade aldrig upplevt fruset hav i Belgien.
Lunchen intogs på Kokkolinna och när kusinen och jag lunchar blir vi inte tysta i första hand. För en utomstående är kanske samtalet inte av nån hög klass, men det är tänkt att vara privat so what!
Nu har jag skaffat såjord så idag ska dahliorna upp ur källaren. Äntligen efter tre veckors velande hit och dit. Mitt ordspråk är ofta Manana, manana. Tyvärr!
För att pigga upp mig köpte jag en vit hortensia. Jag bara älskar dessa blommor. Få se om den jag har i källaren har övervintrat. Det lyckades ifjol fastän jag inte visste först vad det var som jag hade i krukan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar