Den kära veden

Från skog till träd till ved. Allt detta betyder mycket för majoriteten i vår familj. Vi värmer vårt hus med ved. Vi har tillbringat en hel del i skogen genom orientering under barnens uppväxt. Och åtminstone jag är en trädälskare.

Dessa tankar kom för mig eftersom jag hamnade in i vedhanteringen igår då alla andra lyser med sin frånvaro för tillfället. Den här gången gällde det att mata fram bräder och plankor för sågning och sen slänga in bitarna i ladan (från 1700-talet enligt inristningar).

Det var nu jag fick briljera med precisionskast för att få veden högst upp och längst bak. Ibland vill jag ha ordning. Jag till och med undgick att kasta något upp på vinden.

Under en promenad fick jag syn på dessa snygga vedstaplar och kunde inte låta bli att plocka fram mobilen för några bilder. Samtidigt kom jag ihåg hur yngste sonen i 2-3 års åldern blev helt hänförd då han såg staplad ved under promenader i barnvagnen med mommo. Han pekade och skakade i hela kroppen och ropade: Vee, vee! Äpplet faller inte långt från päronträdet.

En av de bästa sidorna med vedeldning är att barnen har fått gratismotion i och med alla procedurer innan veden är klar att gå in i pannan. Sura miner ibland, men föräldrar är till för att fostra, uppmuntra, motivera och sätta gränser.

boktips för den intresserade