Sköna söndag

Ni som har några år på nacken kanske minns programmet Sköna söndag som vi tittade på söndag förmiddagar. Det var ett av de första life style-programmen som tog in veckotidningsreportagen i TV-rutan. 

Hur spenderar vi vår söndag idag? Ibland känns det som lite extra jobb, för vi vill ju äta en god söndagsmiddag med efterrätt och kanske fint dukat bord. Men vem ska göra det lilla extra? Tyvärr har jag misslyckats i min barnuppfostran för det är nog Kronjuvelen som står för middagen i vårt hus. Jag lever ännu på hoppet att maken ska engagera sig mer då han blir pensionär. Måste dock medges att på sommaren är det han som står för det som ska grillas och jag bara timar tillbehören.

Idag tänkte jag vara lite extra duktig och fixa en länge efterfrågad kaka åt min yngste som fyller 19 på tisdag då jag åker till storstaden. Tjeckisk chokladkaka (tack Marlén!) är populär hos oss. Men att hitta receptet visade sig vara värre. Det borde finnas i en mapp, men vilken? Till sist blev jag desperat och slog på datorn i hopp om att receptet fanns sparat där... och YES! jag hade skrivit ner det. 

Jag hade lite överbliven grädde och passade på att vispa ihop till nittiotalets stora hit, nämligen Ostkaka. Lätt och behändigt och sen in i frysen. Det blev hela tre mindre formar, en för eftermiddagens kaffestund, en som sonen kan ta till jobbet på tisdag och en att ha i reserv.

Till familjens favorittillbehör hör kålrotstärningar stekta i smör och sirap (kanske inte så hälsosamt, men sött och gott!). Den rätten har jag ärvt av min mamma och min familj anser nog att jag inte kan toppa hennes kålrötter, men de får nöja sig med mina numera.

Och sen till dagens tillkortakommanden. Whoops! I did it again! När jag har mycket på gång är jag inte riktigt 100 % fokuserad. Jag är väl lite som en normal karl, kan bara tänka på en sak åt gången! Jag brukar säga att det beror på antihormonerna jag åt i sju år efter min bröstcanceroperation. Nåja, det är min teori, och jag älskar att försöka hitta förklaringar på det mesta.
Till saken. Eftersom det ännu fanns goda äpplen i hushållet passade det fint med en äppeldessert. Jag stekte kött, skalade potatis, sökte recept, sålde tekoppar, fick ett telefonsamtal, lyssnade på Kvanthopp (min favoritrepris när jag förbereder söndagsmaten)... Ja, ni förstår ju att det bara kan gå fel på nåt sätt. När det var dags att röra ihop strössel till äpplena (smör, socker och havregryn) slirade min blick från den ena sidan till den andra i receptmappen och plötsligt stod jag där och märkte att jag satt 3 dl socker i st f 0,5 dl! Havregrynen var på väg ner och där rörde det sig förstås om 3 dl. Jag orkade inte tänka ut plan B utan skjuts in i ugnen. Slutresultatet blev en aning sött också i min smak, men man behöver inte ta för sig så mycket...