Den perfekta husmodern...?

Ibland går det inte riktigt som man tänkt. Jag tyckte det gick ganska smärtfritt att förbereda mitt äppelmos och det fick sakta puttra på spisen. Man hinner mycket så länge äpplena kokar, tror man. Jag hann cykla iväg till kommunkansliet efter min post (tycker det är onödigt att de postar föredragningslistor då jag bor så nära) och naturligtvis hittade jag trevliga tjänstemän att prata med. På hemvägen bytte jag några ord med grannen. Väl hemma var det ett och annat som fångade min uppmärksamhet och så plötsligt... mitt äppelmos!!! Ingen hade rört i grytan på en timme och färgen hade blivit lite mer gulbrun än jag förväntat mig. Lite svarta bitar kunde skönjas - och bortplockas. Nu var det bara att testa smaken. Kanske inte den bästa, men ätbart. Ska försöka mixa det hela. Jag behöver inte plocka fram det till gäster åtminstone. Och jag har lite mer äpplen om jag vill försöka på nytt i morgon...

Så tro inte att lilla hemmafrun är den perfekta husmodern. Den myten har jag för länge sen tagit död på. När jag är mitt uppe i mina cancerbehandlingar lever jag prinsessliv och gör bara det nödvändigaste och det jag känner för. Nog har jag väl det ganska bra ändå?