Räddade!

Ibland går det lätt att slänga saker utan att tänka på eventuellt värde. Bort med det bara!

Det hände sig att ingenjören behövde en tesil eller tekula och vi besökte vårt privata varuhus i jakt på ett sådant föremål till pris 0 euro.

Väl framme kom jag ihåg att jag hade tömt alla skåp och bland det som fanns på bordet hittades ingen tesil.

Ekonomisk som jag är hade jag på samma rundtur planerat in ett besök till Ekopunkten för att avlägsna lite metall och glas som samlats i huset och jag visste att varuhuset också hade nån färdigsorterad påse att leverera.

Väl framme vid Ekopunkten märkte jag att plastpåsen inte rymdes i öppningen till metallkärlet så jag började riva sönder den lite för att få metallskrotet inmanipulerat.

Vad skådar mitt grågröna öga? Jo, en halv tekula som ser oanvänd ut och minsann en tesil av annan kaliber. Det återstod att hitta andra delen till tekulan och förvisso fanns den där. Samtidigt föll mitt andra grågröna öga på en emaljerad mugg med stämpeln Finel därunder. Men den kan jag väl inte slänga? Kanske nån samlar?

Alltså fick ingenjören sin tekula, jag tog hand om tesilen och muggen. Senare googlade jag lite på muggar och fann att en likadan Noas Arkmugg hade sålts för 32 euro. Det är pengar det också! Lite blev jag och fundera på om pappas plåttallrikar från anno dazumal kunde ha varit värda nåt, men de är på väg till metallåtervinningen och gör säkert nytta där också.