Guldkanter nu och då

Egentligen var det ansikten som leder mig in i dagens tankevirrvarr. Jag tycker om människor och har ett ganska bra kom-i-håg för ansikten, men det är sämre ställt med deras placering (förstås hela mänskans placering, ansiktet sitter fram på huvudet). Ska vi diskutera namn kan det bli ännu svårare.

Med söndagens tvåpersoners hushåll valde vi att sätta guldkant på tillvaron och tog bilen in till Jakobstad och njöt av Hotel Epoques fina lunchbuffé. Det var ganska fullsatt och jag fick njuta av - förutom den goda maten - att titta på mina medätare.

Se där, en som blev student samtidigt som jag (men flera år äldre) och en f.d granne från barndomstiden. Ingen kände igen mig och jag orkade inte inleda samtal. Där skymtades orienteringsbekanta, en politisk mentor och en av mina f.d elever (en mycket trevlig sådan) som numera är involverad i politiken på sin nya hemort. Med henne valde jag att ta en trevlig pratstund. Det är så bra då man kan välja vem man fraterniserar med.

Jag kom också att tänka på tidigare somrars guldkanter. Nämligen den gången då vi tillbringade en natt på Epoque under Jakobs dagarna. Sommaren före det hade vi valt Stadshotellet, men där fick man just ingen sömn. Och före det hade vi en sommar transporterat cyklarna till staden och cyklade sen hem till stugan i Öja i den ljuva sommarnatten. Det kändes inte så ljuvt för ändalykten så det lär inte upprepas.

Tillbaka till ansikten och gårdagen. Vid bordet intill satt en reslig man som pratade engelska. Han såg bekant ut tyckte jag, men det visade sig att han nog bara liknade nån för idag då jag läste gårdagens lokaltidning (sparar den alltid till måndagsfrukosten) så möter jag samma ansikte. Det visade sig vara en nederländsk kompositör som fungerar som domare för och komponerat ett obligatoriskt stycke till finska mästerskapen för blåsorkestrar som går av stapeln i Campus Allegro i staden.

Tänk, vilken lyckans ost som får vara med i Kronjuvelens blogg!