På väg

Idag gäller det att dra ihop alla lösa trådar för i kväll bär det av till huvudstaden i väst. Det känns lyxigt att hoppa på flyget i Kronoby och sen landa direkt i resmålet. Vädret lär inte bli det bästa, men man kan anpassa sig då allt går ut på avkoppling och omväxling.

Siktet är inställt på promenader, kanske nån båttur och om det regnar får det bli allmänna kommunikationsmedel.

Men före kvällen ska mycket hända och vad ska jag ta på mig ...? Som tur är reser vi med lätt bagage och ingen känner mig i Stockholm så jag kan gå som jag vill. Lite rena underkläder och det ordnar sig.

Det kan hända det blir tyst på bloggen (inte för att jag brukar ha så mycket ljud) om jag inte lyckas bli uppkopplad till internet. Det blev lite strul sist i vår egen huvudstad.

Jag önskar alla läsare en trevlig valborg med mjöd och struvor och ballonger!

Vårkänslor

Intresseklubben noterar att vi haft ett varmt, vackert och soligt veckoslut. Jag sprang runt lite i trädgården och fyrade av några skott.

Jag bara älskar mina rymlingar bland lökväxterna som hittar livsrum på de stenigaste ställen.

Kaprifolen hade granristäcke och när jag plockade bort det fanns redan små bladrosetter att beskåda. Hoppas farbror Frost låter dem vara i fred!

Helleborus niger bildar inte någon vacker tuva (avundas Jakobstadsväninnan), men visst är blommorna söta ändå om man kryper ner på knäna och leker tittut med dem.

 
De lila krokusarna  blickar troget upp ur den mossiga gräsmattan.

Mitt i allt stök tycker jag det blir riktigt stiligt med buxbom i redskapsskjulet. Växterna piggar upp bland alla verktyg som väntar på att få komma i användning.

Ut i det fria!

Det finns fördelar med att ha en blogg. Man kan underlätta minnet och hitta fakta som man annars inte kommer ihåg från år till år. Ingen annan har förstås nån nytta av mina små noteringar, men det är väl inte mitt problem ...

Jag har i veckor gått och gruvat mig över att mina källarväxter inte fått komma ut i det fria. Men igår hände det. Dahliarötterna fick lite såjord kring fötterna och krukorna med buxbom flyttade in i redskapsskjulet.

De hoppeligen blivande dahliorna fick på kvällen respass till fysikerplantans rum såsom förra året. Sängen är fri att användas så jag tror inte sonen tycker illa vara, åtminstone vågar han inte kommentera på bloggen om han nu läser detta.

Sen jag kollat aprilrubrikerna 2013 insåg jag att jag inte alls behöver ha dåligt samvete. Källartillvaron hade avslutats den 25 april, alltså bara en dag tidigare än i år. Förvisso är våren mycket längre hunnen, men vi vet inte hur länge vi har frostnätter ännu.

Nya råvaror

Då man som jag minimerar köttintaget får man upp ögonen för nya och ibland konstiga saker.

I en blogg fick jag nys om quorn och hör och häpna - jag hittade quornfärs i min lokala butik. Det måste jag testa. Idag tillagade jag andra gången köttbefriad bolognesesås.

Det ser ut som köttfärssås, men smakar förstås endast det man kryddar med. Quorn är tillverkat av ett svampprotein och innehåller ganska lite kolhydrater. Som variation kan man nog äta det men om man älskar kött blir man lite besviken. Helt OK tycker jag och av 300 gram quornfärs får man flera portioner att sätta i frysen för bråda dagar eller då kylen andas tomhet och förtvivlan.

Räddade!

Ibland går det lätt att slänga saker utan att tänka på eventuellt värde. Bort med det bara!

Det hände sig att ingenjören behövde en tesil eller tekula och vi besökte vårt privata varuhus i jakt på ett sådant föremål till pris 0 euro.

Väl framme kom jag ihåg att jag hade tömt alla skåp och bland det som fanns på bordet hittades ingen tesil.

Ekonomisk som jag är hade jag på samma rundtur planerat in ett besök till Ekopunkten för att avlägsna lite metall och glas som samlats i huset och jag visste att varuhuset också hade nån färdigsorterad påse att leverera.

Väl framme vid Ekopunkten märkte jag att plastpåsen inte rymdes i öppningen till metallkärlet så jag började riva sönder den lite för att få metallskrotet inmanipulerat.

Vad skådar mitt grågröna öga? Jo, en halv tekula som ser oanvänd ut och minsann en tesil av annan kaliber. Det återstod att hitta andra delen till tekulan och förvisso fanns den där. Samtidigt föll mitt andra grågröna öga på en emaljerad mugg med stämpeln Finel därunder. Men den kan jag väl inte slänga? Kanske nån samlar?

Alltså fick ingenjören sin tekula, jag tog hand om tesilen och muggen. Senare googlade jag lite på muggar och fann att en likadan Noas Arkmugg hade sålts för 32 euro. Det är pengar det också! Lite blev jag och fundera på om pappas plåttallrikar från anno dazumal kunde ha varit värda nåt, men de är på väg till metallåtervinningen och gör säkert nytta där också.

Tack, Unto!

Det är alltid roligt att höra kommentarer som bekräftar ens egna åsikter och det fick jag i morse då jag låg och gosade i sängen och samtidigt lyssnade på Yles morgonnyheter.

Det var arkitekten och professorn Unto Siikanen som delgav sina bestämda åsikter när det gäller husbyggnad. Han ville förnya (eller egentligen "föråldra") utbildningen inom byggnadsteknik för att komma bort från alla mögelhus.

Vem har inte läst om än den ena skolan och än den andra som måste stängas och saneras för att inomhusluften är dålig. Det byggs maskinell ventilation som sällan fungerar optimalt. Man får inte vädra som på fornstora dar då dejourens viktigaste uppgift var att öppna fönstret på rasten och torka tavlan ren.

Min stora misstro till plast förstärktes av professor Siikanen och Finlands grundpelare inom byggnadskonsten, nämligen trä, lyftes fram.

Hur är det med alla dessa byggen som utförs vintertid i våra nejder? Hinner betongen torka ordentligt innan den byggs in? Och blir alla ventilationssystem rensade så ofta som de borde?

Ni kan läsa lite om Siikanens tankar HÄR

Förstås finns det fördelar och nackdelar med allt. Det är liksom den där avvägningen så det blir LAGOM!

Äggfärgning eller ...?

Det blev bråttom då vi plötsligt skulle ha kokta ägg en kväll under påskhelgen. Jag hade tänkt testa lite naturenlig äggfärgning och plockade snabbt fram tre kastruller.

I den ena satte jag lite skal av gul lök, i kastrull nr 2 fick en röd lök kasta sin klänning och i den sista fick ett stort rödkålsblad en simtur.

Där puttrade äggen på och rödkålen färgade vattnet klarblått. Det här blir bra, hann jag tänka. Men naturligtvis blev det sämst! Färgen försvann då jag lyfte upp äggen och de var nästan helt vita.

 

Lökbladen färgade äggen i samma nyans så till och med rött blev svagt ljusbrunt. Men visst får man vara nöjd med att två av tre blev färgade. Nästa år kanske jag försöker med lite ättika i vattnet eller nåt annat. Lite kul var det i alla fall och äggen var lika goda som vanligt.

Det var det det!

Egentligen blev det en ganska fin påsk. Vi inledde med ett säkert kort, nämligen Småbönders ungdomsförenings revy. Speciellt numren efter pausen var otroligt roliga. Jag uppskattar den språkliga humorn med ordvändningar och associationer. Under min första vikarietid var det mig förunnat att läsa uppsatser skrivna av en av textmakarna. Redan då upptäckte jag den humoristiska ådran som nu fått blomma ut vid sidan av bondsysslan.

Sen fortsatte helgen med vedarbete för de manliga familjemedlemmarna (endast lördag) och matlagning för lilla mor (alla dagar). Men det är kring matbordet man bäst kan umgås.

Vädret var på vår sida den här gången och bortser man från en död katt på måndag morgon på gårdsplanen var det riktigt muntert.

Promenadtankar med grodperspektiv

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag tror bestämt jag är lite synsk.

Här gick jag på min söndagspromenad och njöt av solens sken. Jag spanade in tussilagon på vägkanten och försökte blunda för allt skräp som missprydde dikesrenen.

När jag gick förbi ett vattenfyllt dike tänkte jag att nu skulle det passa med en liten groda. Jag vänder in på en liten väg och oj, en groda! Fram med telefonen och snabbt ett foto innan den försvinner. Den sitter snällt kvar så jag går lite närmare och förbi för att ta en profilbild  ...

Ursäkta att jag störde!

Nu drar vi fåret!

Nu kan jag berätta att Pirkkabladets recept på pulled lamb var riktigt bra. Förstås lyckades jag i bästa Kronjuvelen-stil styra in tillagningen mot det misslyckade hållet men slutresultatet var läckert.

Se bara till att ni använder en tillräckligt stor gryta. Jag äger nog en större, men jag kände för just den mindre för den används så sällan. Så varför är det så att man egentligen vet att man gör fel, men ändå försöker man? Nåja, jag fick göra en ordentlig tvättning av ugnen efteråt och det doftade stekt kött i huset hela lördagen och som sagt slutet gott - allting gott!

Jag tar mig friheten att skriva ner en fri översättning från det andra inhemska ifall nån är intresserad av att testa. Fårköttet köpte jag i Jakobstad och det är lokalt producerat.

Pulled lamb

ca 2 kg benfri fårstek

2 tsk salt

1 tsk timjan

1 tsk rosmarin

½ tsk svartpeppar

2 (200g) lökar

1-2 (150g) morötter

6 vitlöksklyftor

ca 5 dl vatten

½ dl rödvinsvinäger

På ytan:

flingsalt

mynta, koriander eller finhackad persilja

citronsaft

rivet skal av citron

1. Torka av köttet med hushållspapper. Gnid in salt, timjan, rosmarin och peppar. Sätt köttet i en ugnsgryta/-form med hög kant. Låt dra i rumsvärme ca 1 timme.

2. Skala lök och morot och skär i rejäla bitar. Skala vitlöksklyftorna men låt dem vara hela. Sätt grönsakerna i grytan. Häll i kokande vatten och vinäger. Vätskan får täcka ca 2/3 av steken.

3. Sätt grytan i 175 graders ugn och stek en timme utan lock. Sätt sen lock eller aluminiumfolie på och fortsätt steka i ca 4 timmar. Innertemperaturen bör stiga till minst 95 grader.

4. Ta grytan ur ugnen och lyft upp köttet ur buljongen och linda in det i folie. Låt dra ännu 1 timme.

5. Sila buljongen. Skeda upp lök och morot på serveringsfatet. Kyl buljongen och ta bort det stelnade fettet.

6. Riv köttet i bitar med till exempel två gafflar eller med händerna. Tillsätt lite av den uppvärmda buljongen för att ge saftighet och smak.

7. Lägg upp på serveringsfatet och krydda med flingsalt, finhackad mynta och citronsaft samt rivet citronskal. Servera med vitlökspotatis. Man kan också servera lammet som fyllning i pitabröd tillsammans med sallat, tomat, rödlök och fetaost.

Man kan steka köttet på förhand och värma upp det rivna köttet i kastrull och tillsätta rikligt med stekbuljong.                                               (Pirkka 4/2014)

Jag förberedde dan innan och lämnade helt bort kryddorna på ytan och serverade med potatisgratäng. Alla var nöjda och jag hade tajmat in min köttdag. Köttmängden räckte galant åt 6 personer och det blev över att sätta in i frysen för eventuella dåliga tider. Kom dock ihåg att tillagningen räcker minst 6 timmar, men ugnen sköter det mesta.

Glad påsk!

Nu vill jag önska alla läsare en värdefull, livgivande och njutningsfylld glad påsk. Kom ihåg att inte stressa. Låt lugnet krypa in i själen och ta till vara små stunder av gemenskap. Ät långsamt och njut av den goda påskmaten.

Hoppsan, nu kommer lärarinnan fram igen. Genast snabb att ge råd och försöka påverka. Men mer om detta en annan gång.

Min fårstek ligger och drar i sig kryddorna och ska få gå in i ugnen efter dagens lunch. Den ska så småningom bli pulled lamb och jag testar receptet som fanns i Pirkkatidningen. Jag har också testat deras lax med fänkål tidigare, men ber att få återkomma till det.

Det blev inte mycket pynt för mig i år. Några violer väntar på att bli planterade på utsidan och mina fåglar fick krypa upp i lampan över matbordet. Jag tyckte jag hade tillräckligt med fina blommor i huset så jag valde bort forsythiakvistar och videkissor. Man får väl vara lite flexibel och inte så traditionsbunden.

Skolminnen

En liten artikel fick mig att minnas min egen flicktid när det gäller musik. Två damer bläddrade i gamla häften där de skrivit ner sångtexter. Det var precis som vi gjorde på min tid fastän jag är lite yngre än damerna i fråga.

Där satt vi på stenen utanför skolan och sjöng för fulla muggar Man ska leva för varandra och I natt jag drömde. Jag som var frånvarande när sångrösten delades ut deltog lika fullt i samsången.

Sen var det att få tag i texterna. Det fanns inget internet och google hade inte vaknat. Jag minns att vi ibland hittade låttexter i veckotidningar, bytte och skrev av - inga kopieringsmaskiner heller.

Men mest kommer jag ihåg då jag satt med örat mot radioapparaten och skrev för brinnande livet då de råkade spela en speciell låt. Ibland kunde man gå bet på ett visst ord och fick vänta länge innan man hört låten tillräckligt många gånger.

Sen kom förstås kassettbandspelaren och räddade situationen och det blev att spola och spola tills alla ord var på plats.

Oh, dessa ljuvliga minnen!

Jag börjar snart tro att jag är en snäll och duktig flicka då jag blir uppvaktad med så underbart vackra blomster. Nån tycks också känna till mina favoritfärger.

Jag tror jag ska sitta hela långa långfredagen och njuta av mina blommor - lite som Ferdinand.

Tack alla snälla människor! Ni bär mig med era fina tankar och gester.

Varje gång det talas om förebyggande hälsovård och friskvård drar jag åt mig öronen och unnar mig att vara lite stolt över de korta strån jag drar till stacken. Som bonus får jag själv också välbehövlig motion och tänjningar och sträckningar.

Husmors påskplanering

Bild från marthornas påskdukning 2013

Med x antal medlemmar runt matbordet under påsken borde man kanske sätta i gång med lite planering. Ren det att komma till matbutiken i sista minuten får mig att känna ångest. Åtminstone har jag skaffat hem påskgodis åt eventuella kringflygande påskhäxor och troll.

I frysen finns en lammstek så en dag är räddad. Sen brukar det vara tradition att tillreda hel broiler i ugn, men dessa tippor kunde jag ha köpt för länge sen. Varför inte ugnslax till en måltid? Och ägg förstås. Jag har till och med tänkt satsa på färgning med blåbär, lökskal och rödkål - om det nu blir av ...

Bröd och bullar har jag just bakat, men några påskkakor borde ännu se dagens eller morgondagens ljus. Sen blir det att skaffa frukt och grönsaker. Oj, oj, vad det ska bli fullproppat i kylen nu igen och ingen hittar nåt. Tack och lov har jag en bra källarhåla som kan inhysa det som inte behöver ha fyra grader.

Var det något mera? Ja, lite städning förstås och kanske några fönster borde hinna tvättas - utsidorna är klara. Damm finns överallt och ser så trevligt ut i det vackra solskenet som utlovas.

Påskpynt hör också till. Ut i trädgården och sök forsythiakvistar eller längre ner i backen och jag hittar lite videkissor. Fram med min ärvda höna, mina Pentikloppisfåglar och blivande ekonomens vackra ägg från skoltiden och inte att förglömma påskgodiset i skål och höna som behöver fyllas på ideligen då alla tar en runda där förbi under påskvandringen i huset.

Det gick enkelt att planera påsken. Tack för att ni hjälpte mig! Det är bara att sätta i gång. Men först ska den sista MI-kursen avslutas och ett kvällsmöte i Karleby, men det är ju en dag i morgon också ...

(Och så var det efterrätterna. Lite memma bör finnas och en godare pashavariant gjord på bl.a vispad vaniljsås)

Från vår till vinter

De senaste veckorna har jag haft utkik efter tussilago under mina promenader. Inte ett spår förrän igår kväll och på en märklig plats bland krossat grus vid en relativt ny järnvägsunderfart. Men de små gula blommorna gladde mitt hjärta och promenaden fortsatte i rask takt.

Men vad händer idag? Jo, stora snöflingor piskar över min gårdsplan. Det är farbror Nordanvind som vill skicka några vykort, antar jag. Han kunde dock använda e-post han också!

Den orubbliga regeln om min vittvätt besannades nästan, men jag slängde snabbt på mig jackan och hämtade in de torra lakanen. Det brukar annars vara så att genast jag tvättar vitt och hänger ut på snöret så blir det regn. Regeln tycks vara att lakanen ska sköljas en extra gång med förorenat regnvatten.

Igår

Idag

Guldkanter nu och då

Egentligen var det ansikten som leder mig in i dagens tankevirrvarr. Jag tycker om människor och har ett ganska bra kom-i-håg för ansikten, men det är sämre ställt med deras placering (förstås hela mänskans placering, ansiktet sitter fram på huvudet). Ska vi diskutera namn kan det bli ännu svårare.

Med söndagens tvåpersoners hushåll valde vi att sätta guldkant på tillvaron och tog bilen in till Jakobstad och njöt av Hotel Epoques fina lunchbuffé. Det var ganska fullsatt och jag fick njuta av - förutom den goda maten - att titta på mina medätare.

Se där, en som blev student samtidigt som jag (men flera år äldre) och en f.d granne från barndomstiden. Ingen kände igen mig och jag orkade inte inleda samtal. Där skymtades orienteringsbekanta, en politisk mentor och en av mina f.d elever (en mycket trevlig sådan) som numera är involverad i politiken på sin nya hemort. Med henne valde jag att ta en trevlig pratstund. Det är så bra då man kan välja vem man fraterniserar med.

Jag kom också att tänka på tidigare somrars guldkanter. Nämligen den gången då vi tillbringade en natt på Epoque under Jakobs dagarna. Sommaren före det hade vi valt Stadshotellet, men där fick man just ingen sömn. Och före det hade vi en sommar transporterat cyklarna till staden och cyklade sen hem till stugan i Öja i den ljuva sommarnatten. Det kändes inte så ljuvt för ändalykten så det lär inte upprepas.

Tillbaka till ansikten och gårdagen. Vid bordet intill satt en reslig man som pratade engelska. Han såg bekant ut tyckte jag, men det visade sig att han nog bara liknade nån för idag då jag läste gårdagens lokaltidning (sparar den alltid till måndagsfrukosten) så möter jag samma ansikte. Det visade sig vara en nederländsk kompositör som fungerar som domare för och komponerat ett obligatoriskt stycke till finska mästerskapen för blåsorkestrar som går av stapeln i Campus Allegro i staden.

Tänk, vilken lyckans ost som får vara med i Kronjuvelens blogg!

Fåglarna visar vägen

Vi går mot ljusare tider och våren är stadigt på väg. Denna tolkning kommer jag till då jag såg en stor mängd tranor på en åker nånstans mellan Kronoby och Vasa.

Min tolkning får ytterligare stöd då jag hörde en massa skrän då jag trippade nerför backen till sommarstugan. Mitt öga skådade uppskattningsvis över 200 svanar som hade parkerat i Bysundet. Några stod på isen och resten trivdes i vattnet.

Två kanoter gled fram från den ena kanalen till den andra. På vår sida kunde vi ha tagit ett dopp medan de som har stugan på "fel" sida hade en söndervittrande is på sjön.

Ett annat vårfenomen är vår långa och gängliga brygga som fått för sig att vilja hoppa från stenen den är byggd ut till och i stället gjort en rutschbana från land. Det blir jobb för mina män nu igen.

Tema bageri

Min visit till Vasa kantades av bageribesök på både dit- och hemresan.

Eftersom vädret inte var det bästa startade jag i god tid och när jag märkte att jag inte hade någon brådska vände jag av till Kvevlax för att hitta det nyligen premierade bageriet/konditoriet.

Naturligtvis hade jag för länge sen läst en artikel om företaget och planerat in ett besök, men det hade inte passat in.

Efter lite felkörning ramlade jag rätt så nu kan jag berätta att ni som kommer norrifrån ska ta första vägen till vänster när ni avvikit från riksåttan. Sen uppför backen och ni har bageriet på höger sida. Och nej, jag får inte betalt för min upplysning.

Det var kö ända till ytterdörren och strul med bankkortsbetalningen, men jag fick mina bröd och bullar och det doftade härliga om det i bilen på vägen in till stan.

Ni måste bara besöka stället. Det är litet och det ryms kanske tolv personer på kaffe, men om man anländer förmiddag får man beskåda bröd som i ett franskt bageri och härliga muffins och vackra bullar och förstås den bakelse som tog hem första priset i den landsomfattande tävlingen.

På hemvägen hade jag medpassagerare och vi hade planerat in ett konditoribesök på Aroma. Nu var kön lika lång och mycket var slutsålt, men en kaffestund över en delikat cupcake var möjlig.

Jag måste nog medge att man på Aroma lyckats åtskilligt  bättre än jag med surdegsbaket. Brödet är luftigt och vackert - och gott!

Vasa dag 2

Jag är tidigt uppe för att ta en ny tripp till Vasa i arla morgonstund. Det känns inte så inspirerande eftersom det har kommit snö. Hoppas allvädersdäcken klarar av situationen. Till skillnad från igår ska jag själv köra hela vägen.

Dagens politiska ordvändning har jag redan hunnit med. Jag har för vana att försvara mig en gång, men sen låta saken bero eftersom antagonisten inte är påverkbar. Till hens förtret rinner all skuldbeläggning av mina axlar som en snöflinga på en ishal backe.

Mina underbara gymnaster kom ihåg mig med de underbaraste blomster - en solgul påskblomma och en stor favorithortensia. Tusen tack! Det är ni som får mig att glömma de små tråkigheter som Big C och Little Pete utsätter mig för.

(Jag visste annars inte att det officiellt talas om Big C. Kanske har jag snappat upp det i mitt undermedvetna, men jag trodde faktiskt att det var min egen uppfinning.)

Campus Kungsgården

Jag fick lov att tidigarelägga mina jumppatimmar idag för att hinna äta och duscha innan jag skulle iväg till Gamla Vasa på revisionsnämndsmöte för Svenska Österbottens förbund för Utbildning och Kultur, Söfuk.

Men med god planering går allt som en dans och vi hade faktiskt dansat Krombi-samba på morgonen. Nån frågade vad Krombi-samba är och jag fick snällt upplysa om att det har jag hittat på. Eftersom jag inte kan dansa samba utan bara checkat lite på YouTube så har jag döpt min enkla version till - just det, Krombi-samba.

Vi gick en liten rundvandring i halva Campus Kungsgården och jag passade på att ta några snabbfoton för att ge er chansen att se vad det är fråga om. Yrkesakademin (YA!) och Centralförvaltning och servicetjänster har just flyttat in i splitternya utrymmen. Det är ett driftigt gäng som styr (kvinns förstås!) och man har lyckats hålla sig inom budgetramarna och fått ett flexibelt hus som ska tjäna hela Österbotten.

Fiffig klädupphängning i elevmatsalen

I korridoren kan man springa 100 m

Verkstäder för el, maskin, metall, bil etc med flexibla väggar. Notera krukväxterna!

Här huserar skönheten