Stekpannor

Vi fick en gjutjärnspanna i bröllopsgåva i tidernas begynnelse. Som ung husmor använde jag den inte så ofta. Den var tung och jobbig att sköta. Så småningom fick den bli min fiskstekpanna.

För snart tio år sen tog jag av en ingivelse mammas Nanny-Panny till sommarstugan och började använda den i uteköket och jag började komma till tro på gjutjärnspannans förträfflighet. Jag letade reda på fler stekpannor i min mors hushåll och använder nu för det mesta endast mina två gjutjärnsprodukter.

Efter sökande på nätet brände jag av pannorna med grovsalt, fettade in dem och jag oljar fortsättningsvis in dem efter nästan varje användning. Den jobbigaste delen av det hela är att det är bara jag som kan använda dem i vårt hushåll. Jag är livrädd att de övriga ska diska dem i vatten med diskmedel i. Så vi kör parallellt med teflonpanna för de som inte behärskar gjutjärnstekniken.

Men hur många teflonpannor har förbrukats i denna familj? Otaliga. Jag har köpt dyra pannor, billiga pannor, försökt undvika alltför het värme, varit aktsam med redskap, men jag har inte varit nöjd med en enda. Den bästa funktionen har de fyllt som kokkärl i sandlådan då barnen var mindre.

Vill du undvika slit och släng - skaffa dig en gjutjärnspanna. Dessutom ökar vi på järntillskottet på samma gång. En gjutjärnspanna blir bara bättre ju längre du använder den.

Låt denna dag bli gjutjärnpannans dag! Hipp, hipp, hurra!

(och var inte rädd för smöret som passar utmärkt i pannan)