tisdag 5 mars 2013

Kränkningar

I cirka ett år har jag burit på nåt som jag själv upplever som kränkningar. Jo, jag vet att man som politiker ska tåla en hel del, men jag känner att jag behöver få utrett med personen i fråga hur jag upplevde dennes uttalanden eller kanske till och med påhopp. Jag kände att jag blev attackerad på många olika sätt och eftersom jag framöver kommer att vistas i samma mötesrum behöver jag få en 'closure'. Jag ska kort relatera så får ni tycka och tänka om jag överreagerat eller inte.

För det första är det platsen där det hände. Det var under en servering på ett stort möte och de som spetsade öronen hade möjlighet att höra. Omskrivet till andra förhållanden så skulle jag aldrig typ skälla ut en elev inför dennes klasskamrater.

För det andra gällde det en insändare i lokalblaskan där jag uttalat mig om hur jag upplever språket som del av min identitet. Personen skällde ut mig för min åsikt. Alla har rätt till sin egen åsikt tycker jag.

För det tredje och det här tycker jag är värst. Personen drog in min avlidna mor och dito morbror i sammanhanget. "Vad skulle de ha tyckt?" frågade hen. Låt de döda vila i frid och jag anser nog att jag vet bättre vad åtminstone min mor skulle ha tyckt. Hon skulle inte ha känt sig utskämd på grund av mina skriverier, det är jag säker på.

För det fjärde drog personen in kvinnoperspektivet med utsagan: "ja, då ni kvinnor skulle se lite längre bort än bara utanför kökstrappan". Ni vet att jag är långt från feminist, men detta fick både mig och min socialdemokratiska bordsgranne att se rött.

Allt detta levererades i en hagelsvärm av ord och jag fick gripa tag i personens arm för att få en syl i vädret. Varför utsattes jag för detta? Psykning? Hjälpte inte för jag blev bara arg, men jag vill ställa personen till svars och lite sätta hen på plats. Ingen sätter sig ostraffat på Kronjuvelen.

Sen måste jag komma ihåg att vara klokare själv, prata i enrum och ge jag-budskap, det vill säga berätta om hur jag kände och upplevde situationen - inte gå till attack. Det fick jag göra här på bloggen. Jag försökte också skriva könlöst genom att använda 'hen', men lyckades inte riktigt.

Nu går vi vidare och tänker på alla vackra blå blommor ...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar