Det gamla året firade jag kommunalt genom att dela ut några blomsterkvastar på årsfesten i tisdags. Ni vet hur svårt det är för en kvinna att ställa sig i ordning till en fest och det blev det för min del också vilket jag antydde i förra blogginlägget.
Jag hade klart för mig att det blir den lilla svarta som jag kört med den sista tiden och varierat med rött eller svart. Nu blev det lilla vita spetsjackan. Sen var det skorna! De nya svarta hade jag gärna satt på fötterna, men jag kom ihåg från Baden-Baden att den högra skon var lite stor och jag fick koncentrera mig ordentligt för att den skulle hållas på foten när jag gick. Kunde ha gått som för Askungen ...
Det borde finnas ett par halvsulor i min ägo som är perfekta att stoppa in i lösa skodon, men de hittar jag inte. Jag har antagligen slängt dem i misstag med de bruna skorna som murknat sönder. Och nya sulor har jag inte kommit ihåg att skaffa.
Men jag kunde ju alltid pigga upp det svart-vita med färgglada röda skor, tänkte jag. Men var fanns skorna? Jag sökte tre gånger på alla tänkbara ställen och påminde mig om att jag senast haft dem på kusinträffen annandag jul. Hade jag glömt dem i Rödsö?
Nå, det slutade med att jag helt enkelt inte bytte om från mina låga vinterskor och vem brydde sig?
Ja, sen var det frisyren som för min del oftast är näst intill obefintlig. Denna gång hade jag faktiskt bemödat mig och satt några hårspolar för att få lite mer volym. Jag var nästan nöjd då jag satte fart med sparkstöttingen. Men säg den förnöjsamhet som håller i sig. Det hade börjat regna och fastän jag har bara tvåhundra meter till kommungården hade frisyren plattats till och jag såg ut som en halvdränkt katt med tjugotals lock i pannan. Men som sagt, vem bryr sig?
Några dagar senare hittade jag skoväskan med de fina röda i bilen, mycket nätt placerad framför mitt säte.
Men nu har jag ingen fest att gå på ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar