Bortglömda primörer

I måndags inledde jag tulpansäsongen. I min ensamhet tyckte jag att jag kunde unna mig lite ögongodis. Jag stod länge och väl och funderade över vilken färg jag skulle satsa på. Visst tycker jag om orange, men variation förnöjer. Lila är också vackert, det tycker maken, men han var ju inte hemma. Till sist föll jag för en bukett svagt gula då en vän kom med i tulpandiskussionen. "De vita är nog stiligast", tyckte hon.

Jag accepterade det goda rådet och åkte hem med vita tulpaner, skar av stjälkarna och satte dem i bara lite vatten utan att avlägsna emballaget och placerade dem dessutom på ett svalt ställe nära ytterdörren.

Det var i måndags det! Idag är det torsdag och gissa vem som kom ihåg tulpanerna först i morse?

Nu står de på bordet ännu ganska vackra och jag har tillbringat dagen borta från tulpanerna med att leda gymnastik, träffa Jeppisväninnan och äta god lunch på nya fiskrestaurangen med efterföljande pratstund på Skorpan (en liten bulle slank också ner). Lite hinner jag njuta av tulpanerna, men i morgon bitti åker jag ner till Helsingfors för ett möte med finska seniordansförbundet. Och vem vet när jag hinner tillbaka ...

Jag låter er njuta i stället!