Det är mina krukväxter, svärmorstungorna. Jag hade många krukväxter i mitt unga äktenskap. Lite minskade jag på urvalet när vi flyttade till vårt nya hus.
I och med flytten blev jag bara intresserad av trädgårdsväxter och började hata mina krukväxter så de nästan förintades.
För ett tiotal år sen tyckte jag att jag kunde ha svärmorstunga som inredningsväxt. De frodades och till och med blommade ibland. När jag planterade om dem blev de för många, men jag lyckades prångla en på äldste sonen och en dåtida kollega bytte glatt dahliarötter mot mina extra tungor.
I somras var det igen dags för omplantering och jag behöver endast tre krukor, men jag nändes inte kasta bort den fjärde plantan. Lång och vinglig som den var fick den stöda spisen eller tvärtom.
När det närmade sig jul var den förstås i vägen. Jag slängde in den i fysikerfröets rum, men förstod nog att den genast skulle få respass när han kom hem. Han sambor från tidigare med sin morfars överblivna blomma i ett mycket känslolöst förhållande. Växten får sporadiskt vatten av husmor.
Till saken. Jag flyttade resolut ut långa svärmor på utsidan för vidarebefordring till komposten. Men vi har ett så lämpligt väder så jultomten har fått stå i svärmors sällskap. Det känns ganska unikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar