Dagens skryt

För tjugo år sen var jag mitt inne i en stor broderiperiod. Det skulle inte vara enkla korsstygn utan lite mer avancerade former såsom plattsöm, stjälkstygn, franska knutar och jag minns inte vad. Till och med mamma som brudat sig och broderat i sin ungdom tog upp konsten igen, men jag tyckte nog mina stygn blev vackrare. Det var väl åldern och synen.

Jag broderade dukar, tavlor med uppbyggande ordspråk, gardiner med mera. Det var intressant att leka med färger och anpassa alstren till hemmets inredning. Numera kör jag nästan dukfritt så resultatet av min iver finns undangömt i skåpet.

Men till julen plockar jag fram en tavla med tomtemotiv som jag tycker särskilt mycket om. Jag minns så väl var jag köpte handarbetet och ni kommer att få veta det också om ni vill eller inte.

Maken hade fyllt fyrtio det året och jag hade bjudit honom på en liten tripp ner till Göta kanal, närmare Söderköping. Jag minns ännu wienerbrödslängden på frukostbordet och hänvisar till den vid varje hotellfrukost på annan ort. Jag har ännu inte hittat dess like, nygräddad och smältande i mun ...

Nej, det var en parentes. I den lilla mysiga staden Söderköping fanns också en glassbar alldeles intill kanalen, som här annars är väldigt nära sin utmynning i öster. När vi satt där och svalkade oss med en jättestor portion glass talade vi om att man borde starta en glassbar i hemknutarna. Tyvärr är sommaren för kort och klientelet för litet.

Det blev en annan parentes. Tillbaka till handarbetsaffären i Söderköping som skyltade med rea mitt i sommaren på julhandarbeten. Naturligtvis måste jag gå in och kika och hittade flera trevliga produkter som jag tog med mig hem, bland annat en duk med lucia, en oval duk med tomtar, men framför allt min tomtetavla. När jag sydde den fick jag använda mina restgarner och jag är verkligen nöjd med resultatet. Synd bara att jag inte kan njuta av den hela året. Nu ska jag snart byta ut den mot min grönsakstavla som illustrerar mitt nya nästan vegetariska liv, men mer om det senare.