Mina kära ägodelar

Nå nej, detta är ingen speciell skatt jag har i ägo, men nånting vill jag illustrera mitt blogginlägg med och då föll ögonen på den pyttelilla koppen med fat. Mina käraste ägodelar är naturligtvis man och barn, men de vill inte vara med på bild och dessutom äger man inte andra mänskor.

Nej, min tanke var att relatera till mitt besök hos kirurgen igår. Jag gick dit beredd på det värsta och kom ut med mycket lätt sinne. Det var nästan så att jag ville hoppa, skutta och dansa.

Jovisst bor Big C kvar i mitt högra bröst, men han (naturligtvis är det en han) ska få flytta bort om en tid. Läkaren sa att jag får själv välja hur man går till väga. Jag hade tänkt ut på förhand att allt ska bort. De får till och med ta bort mitt vänstra konstruerade bröst bara jag slipper oroa mig.

Men då började positiva ting rada upp sig. För det första menade läkaren att ingen bröstcancer kan återkomma i mitt konstruerade bröst för där är allt borttaget. Jag ska nog kolla upp det här med onkologen, men visst blev jag själaglad.

Sen till Big C:s boplats. Man kan skicka mig på magnetröntgen för att konstatera om Big C har ynglat av sig på andra ställen. Ifall inte, behöver man bara ta bort en del av bröstet.

Det var nu som jag märkte att min vascuport (som jag har inopererad ovanför det högra bröstet och som var besvärlig att få på plats, krävdes en skicklig anestesiläkare, kanske återkommer till den händelsen) hör till mina käraste ägodelar som jag försöker beskydda till varje pris och servar var sjätte vecka på onkologiska polikliniken. Via vascuporten får jag min läkemedelsbehandling vid behov och jag har ju kronisk cancer. Jag blev faktiskt riktigt chockad då jag pysslade med ett korsord och fann att ordet kronisk skulle ersättas med obotlig. Det låter mycket värre fastän det är samma sak, men det kommer liksom närmare.

Det här blir ett långt inlägg, men det är fritt fram att skippa det.

Om jag ska på magnetröntgen måste man utreda om det går för sig med vascuporten som innehåller metall. Efter några samtal kom det fram att det är ok. Kirurgen berättade att om de tar bort hela bröstet så åker  automatiskt vascuporten också.

Nu blev det lättare för mig att ta beslutet att jag kör med den lättare varianten, alltså först magnetröntgen och sen får resultatet avgöra hur omfattande operationen blir.

Ni kan kanske förstå min uppsluppna reaktion efteråt. Det kändes bara yes, yes, yes. Säkert kommer no,no, no i ett senare skede, men det tar vi då.